
Jösses.. idag kommer vi ju få frysa.. Det var nämligen bara 17 grader när jag klev upp och gjorde frukost. Det är en himla skillnad från 25… brrr… Men om vi ska tro vädergubbarna så kommer värmen och solen åter redan i morgon. Och det hoppas jag verkligen på. De senaste dagarna har det varit för varmt för att äta middag inomhus. Det gillar jag!

Jag gillar verkligen showerna dom har på Western Farm i Boden. Aktionfyllda och roliga…. och en massa pang-pang och explosioner. Bus tyckte det var roligast när dom sprängde ett dass där storskurken satt och uträttade sina behov… haha..
Det är ingen tvekan om att dom är stunt-utbildade. För de gånger vi har varit där har dom avslutat med nåt extra… Denna gång var det detta:

Ett hopp från tio meters höjd där bara några säckar dämpar nedslaget.. huuu….

Det blev både svettigt och dammigt på Western Farm. Solen var inte framme många minuter, men det var nog tur det eftersom det ändå var 25 grader varmt ute.
Vi fick en dag med saloonlunch, stuntshower, country, indianer, bovar, pang-pang, explotioner, boskapsaktion och självklart lite fika.
Nu har jag en del foto att redigera.

Vi tänkte spendera dagen i the Wild West.
Det är 25 grader varmt, me n bara solglimatar. Hoppas värmen håller i sig under dagen så det bli så där svettigt och dammigt som det ”ska” vara när man förflyttar sig till vilda västern.
Jag tar så klart, kameran med mig!
Det blev sol i alla fall… trots att vädergubbarna lovat mulet…
25 sköna grader
Ett fönster till – sen tar jag ledigt för idag!

Bus har följt med sin far på jobbet idag… sommaförskolan där han jobbar skulle nämligen med alla sina för dagen tre (3) barn till Leos Lekland i Luleå idag… föllt ös alltså. Och då fick ju självklart bus följa med…
Detta innebär att jag och svärmor huserar själva idag. Och då råder febril aktivitet. Hela Lilla Gula Huset är städat. Tvättmaskinen snurrar för fullt och nu står vi med var sin målarpensel i handen (ja inte jag just precis just nu… men ni fattar…) i tryckande värme… riktigt svettigt trots att solen gömt sig idag…Det går framåt med källarfönstrena. Och tur är det för nu påstår dom att även vi här uppe ska få regn så det gäller att jobba undan måleriarbetet.
Men nu måste vi äta lunch!

Vilken härlig dag… För att komprimera den lite kan jag sammanfatta den med:
Sol
Varmt
Mammas taco tillagad på Muurika (även plättar till barnen)
Hjortonplockning (klädd i bikini)
Roddbåtstur
Fiske (med bara ett par smånapp)
Kaffe och fika (mammas goda kanelbullar)
Glada barn
Massor med fotograferande
och framförallt: Inga mygg
Vi hade tänkt bada i tjärnen men bus backade.. han var rädd att det skulle vara kallt och så hade jag talat om att det var väldigt djupt vatten…
Bus var helt slut när vi kom tillbaka till Lilla Gula Huset. Dessutom körde pappa hela gänget i bil på MYCKET skumpiga skogsbilsvägar så han var nog dessutom lite åksjuk.
Men lite vatten, frukt och en skön dusch ändrade på den saken.
En underbar dag i mina föräldrars stuga (eller Koja, som dom själv säger). Och jag fick dessutom reda på när jag var där sist… det var år 2000. Hmmmm… några år sen alltså…. (var där ju mycket som barn, men som alla tonåringar ledsnade jag ju på att hänga med föräldrarna och sen har jag inte varit flitig på att besöka dom ute i skogen). Men nu när jag börjar bli lagom gammal så var det ju riktigt kul att återse den gamla kojan…

Igår hade vi Thaikväll här i Lilla Gula Huset. Inbjudna: makens kusin, som är hemma i Norrbotten ett par veckor, samt hennes båda föräldrar. Svärmor har gått kurs i att lära sig laga just Thaimat så hon har verkligen fått kläm på det hela… Igår fick vi vräka i oss hemmagjorda vårrullar och Mussaman Curry (eller hur det nu stavas). Naturligtvis blev det Thaiöl till det hela…
Idag ska jag och bus ut på skogspromenad. Vi ska till mina föräldrars stuga – fast dom kallar det för ”koja” – som ligger mitt i skogen, vid en tjärn. Även min syrra med familj ska följa med så vi blir ett ganska stort sällskap. Vi ska möta upp vid ett ställe jag hittar till och sen får pappa guida oss… för jag kommer INTE ihåg var ”kojan” ligger…. det är verkligen år och dar sen jag var där…
Kanonväder ute – så jag hoppas det inte är några mygg i skogen för det skulle vara trist att behöva ta på sig långbrallor när solen gassar…det är redan 22 grader varmt och klockan är inte ens halv tio…

Har man ingen pool så får regnvattentunnan duga…
Busungen ville inte och bada idag??!! Han påstod att han hade badat sååå mycket* … Hmmm… jag som var sugen att solbada lite på stranden. Och naturligvis även i vattnet… men, men… jag är inte den som tvingar en unge till stranden. Istället hann jag måla första varvet på tre av de sex källarfönstrena. Och sanningen är ju den att man blir minst lika brun av att måla fönster iklädd bikini som att ligga pall på en solig strand. Frågan är om man inte blir brunare – åtmistone blir det jämnare, eftersom man rör på sig.
—————————————————–
*) Sanningen till oviljan att åka på stranden är nog snarare den att han inte kunde slita sig från ytterligare en ny Legobyggsats från StarWars-världen. Hans farmor förärade han med den. Hon kunde inte vänta till han fyllde år…

I förmiddags klockan 10:15 var jag nere i källaren. Maken satt vid datorn, bus lekte på sitt rum och svärmor var ute och rensade ogräs. Då börjar det plötsligt mullra… ett ihållande muller som blir liksom starkare och starkare. Samtidigt börjar det skaka…
- Vad gör du??!! utrister jag åt maken – och tänkte att han kollade på nåt mycket bastungt på youtube eller nåt…
Bus kom rusande…
- Vad är det som händer? Hela huset skakar….
Jag rusade upp för trappan och ut på bron och lyssnade på mullret och kände skaket… Sen blev det tyst.
Svärmor hade upplevt att betongplattan hon stod på liksom sjönk och att hon lyfte. Det skakade rejält under hennes fötter, hon som stod på marken. Vi övriga var ju inne i huset hela tiden…
Snabbt började rapporter om skalvet mailas och ringas in till lokalradion och vid elvatiden hade det kommit lite fler uppgifer.
Tydligen var det ett skalv, bra precis en mil från där vi befinner oss, som mätte 3,1 på richterskalan. Skalvet kändes tydligen efter hela norrbottenskusten. Och vi som var väldigt nära kände mycket… Och hörde…Lite overkligt. Och synnerligen omskakande.