Busungen lever rövare på hemmaplan. Härjar och låter illa. Viftar och gör konstiga ljud. Dyker på sin far, kladdar ned glasögon och studsar upp och ned…jag börjar allvarligt fundera över om han plötsligt fått DAMP eller nåt sånt!
Och jag! Jag håller på att bli knäpp av hans röj, utveckla sinnessjukdom eller få spunk – eller någon annan onämnbar åkomma.
- GE DIG! utbrister jag. Jag blir tokig. Är du sådär på skolan också?????
- Grejen är att han inte är det, säger maken – som vikarierat i bus förskoleklass och sett honom agera skolpojke på dagtid.
- Näe, säger bus. Och skiner upp som en sol:
- Jag sparar all skit till här hemma!
Om någon minns så satte vi den 13 juni hela SJU potatisar i pallkrage. Lagom till födelsedagen i går kollade vi om det blivit några småpotatisar.
Och se! Det hade det. Vi tog bara ett par stånd och blev rejält mätta. Så lite har vi kvar till en kommande helg. Nästa sommar kommer vi kunna sätta potatisen i ett vanligt land, men i brist på detta fick det bli pallkrageodling detta år. Och det har ju tydligen funkat bra!
Vad diggar ni potatisupptagarens kläder… väldigt väl lämpad för göromålet va?
Gissa om farmors present var uppskattad…
Hjälmen har både röstförvrängare och inspelade citat med Vader-röst…Det är nåt helt annat än pappersmaskerna han tillverkat själv tidigare…
Tja… vad ska en STAR WARS-tokig kille ha för tårta om inte en Darth Vader- dito???
Visst blev den cool? Och smaken var det heller inget fel på. Hallon och vanlijvisp mellan.
(observera att jag lyckades få dit ETT rött långt ljus… det skulle liksom symbolisera DV-s röda lasersvärd.)
Väckte en skönsovande bus med vacker gratulationssång strax före halv nio. Och han blev givetvis överlycklig åt sina presenter. Här syns ett par…
Hela Lilla Gula Huset är fullt av ballonger och tårtan är nästan klar.
Ute regnar det! Men det gör inget när man fyller sex år!
Mmmm.. Äntligen.. känns sååå länge sen vi åt Sushi. Av princip gör jag nämnligen inte sushi sommartid. Känns inte fräscht mitt i rötmnaden liksom… Men nu när vi är i slutet av augusti så…
Jag ska NJUTA
Sorglig eftermiddag vid Lilla Gula Huset.
Bus fick begrava en fågel som flygit in i köksfönstret och avlidit.
Bilderna ovan är ett färdigt (men rejält förminskat) kollage för nästa fotobok – därför syns inte texten så bra. Jag kan däremot berätta att bus, efter han begravt den döda och smyckat graven, sprang in och hämtade ett par av sina gosedjur (tiger och nån fler) och sen skulle vi alla – levande och gosedjur – hålla i varandras händer/tassar och sjunga Blinka Lilla Stjärna Där samtidigt som vi dansade ringdans runt gravplatsen.
Undra vad grannarna trodde vi hade för religiösa riter för oss på fredageftermiddagen????
Kladdvarmt ute….
Men det är ju bara skönt.
Nu är det HELG. Mot Lilla Gula!
OK… i ärlighetens namn. Jag har inte testat kameran i min nya Sony Ericsson C905 - på riktigt – än. Utan bara helt oseriöst igår kväll. och eftersom jag hämtade telefonen efter bus gott och lagt sig så blev det inne – i lampbelysning.
Här är första fotot:
Maken står och försöker bli av med skäggväxten. I vass badrumsbelysning. Fotot är helt oredigerat, förutom att det är förminskat och komprimerat. Jag blev impad av blixten. Gamla telefonen, K850i med en bra 5 mpx kamera hade gjort honom helt vit i fejjan… här blev det ju bra hudton…
Och eftersom kameratelefonen har så pass många pixlar som 8,1 miljoner så provade jag beskära bilden. Jag godkänner skärpan!
I morse fick bus agera testperson:
Nyvaken i ett mörkt sovrum. Bara en svag väggbelysning tänd. Bus syntes inte i displayen när jag fotade. Här blev det en del brus… men vadå? Hur ofta fotar man i nästan totalt beckmörker. Det duger ju!
Så utan att ha testat utomhus i trevligt dagsljus, eller ens provat nåt annat läge än auto, så kan jag nog bestämma mig för att jag gillar min nya telefon.. eller kamera.. eller kameratelefon kanske. Den kommer absolut att få tjäna som reservkamera när den ”riktiga” kameran ligger hemma!
Bus har bakat (med viss hjälp med uppmätande av ingredienser av sin goda moder). Ser ut att passa på ett sexårskalas. Eller hur…??
Nu är det nära… han väntar och längtar!
