Ok… grumligheten jag har är troligen  Glaskroppsavlossning

Vissa kör med ägglossning, jag kör en lite mer avancerad variant

Nåja. Hur som helst är detta tydligen vanlig och dessutom oftast helt ofarligt. Men jag skulle ändå få remiss till ögon, om sådär en vecka.

Och läser man om denna avlossning så ska grumligheten försvinna  allt eftersom tiden går och sen är det bra med det.

Det som däremot  inte är bra är att det står;

”Glaskroppsavlossning är ganska vanligt, särskilt i medelåldern”.

Alltså… glaskroppsavlossning kan jag acceptera. Men medelålder… va????? JAG????? Kan inte vara möjligt…

Så här ser det ut när jag tittar med mitt högra öga just nu…

Hela synfältet är täckt av något grumligt gråaktigt som beter sig som en gel. Hela tillvaron syns genom ett grått prickfält som är omgivet av en svart ram. Det syns inget när man tittar på ögat, men jag ser grumligheten till och med när jag blundar (om det inte är helt becksvart i rummet)

Detta konstiga fenomen uppkom i går eftermiddag. Jag tog bort linserna så fort jag fick möjlighet och har inte satt på mig dom idag.

Jag har även ringt vårdcentralen och ska dit nu i eftermiddag.

Lite otäckt när det är ögat… synen är man ju liksom väldigt rädd om.

(Och Ja, det är samma öga som spritades för några veckor sedan)

Nu har jag delarna till pepparkakspyramiden klar. Tanken är att detta blir den faktiska storleken. Bottenplattan är 23 cm på varje sida och pyramidsidorna är 18,8 cm höga.

Då ska vi bara hitta ett tillfälle att baka också… Och det svåraste tror jag blir att sammanfoga de två första sidorna mot bottenplattan. Jag måste ju hitta rätt vinkel direkt. Hmmm… Nåja. Vi ska i alla fall försöka…Det kan ju inte än misslyckas…

Måndagkvällen tillbringade jag och maken på golvet. Plockandes… sorterandes…

Vi har nämligen ropat in 2,5kg blandat Lego på tradera. Och i måndagsmorse fick allt snurra runt i tvättmaskinen (det var GRYMT SKITIGT) för att sedan ligga och torka under dagen. Och så på kvällen sorteras. Stora vita, små vita, stora röda, små röda, stora konstiga, små konstiga, tjocka plattor, tunna plattor…. Och allt utan att bus märker nåt. För det ska, såklart, bli en julklapp.

På bilden ovan har en hel del Lego redan sorterats i ”rätt påsar”. Numera ligger allt i påsar. Nu ska vi bara paketera i stor kartong också. Och vänta till julafton.

*Svär lång ramsa*

Ja inte nu längre, men i tidigare idag, på min lunchrast. Jag var hem en sväng (för att göra lite nytta) men råkade passera gitarren.

- En liten stund hinner jag väl med att knäppa lite, tänkte jag.

En sträng skorrade dock irriterande. Så jag beslutade mig för att stämma om gitarren.

Då – SPJONK. Det var den strängen.*Då svor jag – mycket… och dammsög sedan argt hela lägenheten av bara farten*

Och eftersom jag inte ägt en stålsträngad akustisk gitarr så länge så har jag inga reservsträngar. Och vi har ingen musikaffär på orten. Alltså måste jag till Luleå (- där jag var i Lördags. Men då tänkte jag inte på att köpa strängar)

Det finns naturligtvis en uppsjö av nätbutiker som säljer strängar. Men nu tänkte jag passa på att köpa axelrem i samma veva. Och det är det som håller på göra mig knäpp(are). Alla butiker vill skinna mig på frakten. Mellan 95-160kr i frakt för att skicka mig en axelrem och ett par tre förpackningar med superduperlätta strängar. Tror inte f-n det! Då är det ju (nästan) billigare att ta bilen till Luleå i alla fall.

Eller så får jag åka till Lilla Gula Huset och hämta hem någon av mina två nylonsträngade gitarrer. Eller spela luciasånger på elgitarren (nja…)

Strängar måste jag ha. Likaså en axelrem. För den ”nyaste” gitarren är väldigt stor och blir lite jobbig att spela med i längden annars. Just nu har jag knutit ett lila sidenband som hänge. Inte så snyggt, men det funkar… (Fast bus undrade dock om jag tänkte göra om gitarren till en mumie!!!)

Får lösa det på nåt (snabbt) sätt…

Äntligen är mina amaryllisknölar i jord. Två veckor sent.. men, men… vi har varmt ovanför elementen så jag har hopp om knopp!

Luleåsväng brukar betyda en tur in på LUSH. Så även i lördags. Så nu är förrådet av badbomber och bubbelbitar påfyllda inför jul. Nu kan jag mysa i badet mellan julstökandet.

Alltså.. det har blivit nåt fel…

Igår började det regna. Och sen har det regnat, och regnat och regnat. Hela natten har det regnat. Och det regnar ännu… Enligt yr.no ska der regna hela dagen, nästan. Och fortsätta vara varmgrader. Inse var snön kommer ta vägen. Just nu är det bara kvar snö på gräsmattorna. Vägarna har blivit en enda stor slaskig sörja. Det är gummistövlar som gäller. Och galonbrallor på bus. Onekligen skulle det vara bra med galonisar även för eget bruk för huuuuu så blött. Och bus som ska och åka skridskor med F-klassen i morgon… hur blir det med det tro?

Jag som trodde vi hade fått vinter.

Mmmmm… det luktade sååå gott i Lilla Gula Huset i förmiddags. Jag och bus bakade Mumsiga Kanelstjärnor. Receptet är från Amelia Jul 2009 (s. 74), fast där kallas dom för Gudomliga Kanelhjärtan. Men eftersom jag inte äger någon hjärteform så  fick det bli stjärnor hos oss.

Jag fick dock ändra lite i receptet eftersom jag inte riktigt fick det att stämma.

Dels blev degen på tok för torr. Jag fick tillsätta vätska (mjölk) och sen fick jag öka mängden rejält av socker/kanelblandingen. Den räckte inte på långa vägar. Så för att jag ska minnas hur jag gjorde till nästa gång jag ska baka dom (för det kommer jag definitivt att göra) är det bäst jag skriver in receptet här:

• 200g smör rörs vitt och fluffigt tillsammans med 1,25dl socker.

• Tillsätt 4 dl vetemjöl och 2dl marsanpulver (1 paket a’ 7 portioner) och arbeta i hop en smidig deg.

• Häll i lite mjölk om den blir för torr och smulig

• Låt vila i kylen 30 minuter.

• Kavla ut till ca 5mm och ta ut kakor  med pepparkaksform. (ca 60 st. små eller ca 30-40 st mellanstora)

• Doppa i 1 uppvispat ägg blandat med ca 2msk mjölk och sedan i

• socker/kanelblandingen bestående av ca 1dl strösocker och inte fullt ½ dl kanel.

• Grädda på bakplåtspappersklädd plåt i 6-8 minuter.

Dagens planer blev totalt omkastade då vi fick för oss att plötsligt ta en Luleåsväng. Ministereon vi har i Lilla Gula Huset gav nämligen upp i går kväll. Och eftersom vi inte hade några stora planer för lördagen så åkte vi och köpte en ny. För utan musik blir det ju lite tyst och tråkigt ibland…Den gamla ministereon var 15 år gammal så den förpassas till soporna utan några större tårflöden.

Förutom en ny ministereo fick vi även med oss en liten högtalaranläggning till sovrummet i samma hus. Så nu kan jag Spotifya medans jag surfar (eller ligger och läser)  även när jag är i Lilla Gula… för de inbyggda laptophögtalarna gör ju ingen lycklig när det gäller musikupplevelser. Mycket trevligare nu med sub och separata högtalare.

Så just nu lyssnar vi på Sanna, Shirley och Sonjas julskiva via Spotify. Maken monterar en ny (fast inköpt för läääänge sedan) Snowracer åt bus och i glasen har vi en rom och cola.

Lördag….