Spårat
FrÃ¥n Lilla Gula Huset är det bara en kort bit ned till fjärden där vi brukar Ã¥ka skidor vÃ¥rvintern. Och det brukar vara ett virrvarr av skoterspÃ¥r som leder ned dit ned (Ja, självklart även ute pÃ¥ fjärden ocksÃ¥). Men i gÃ¥r när vi skulle ut en sväng fanns det inte tillstymmelse till minsta lilla avtryck av en gummimatta frÃ¥n ett avgasmonster. Och det sÃ¥g heller inte ut som om nÃ¥gon kört skoter där pÃ¥ hela vintern. Jag hade uppmärksammat detta sÃ¥ före lunch tog jag pÃ¥ mig skidorna och begav mig ut för att spÃ¥ra… och det var tur jag gjorde det. Annars hade nog inte bus orkat ta sig ned pÃ¥ fjärden.
Snön vi har är bara som puder. (Det är antagligen därför som skotrarna inte är sÃ¥ mycket i farten ännu…) Sticker man staven genom snön nÃ¥r man genast backen. SÃ¥ det blev samma sak när jag skulle spÃ¥ra.. jag fick liksom KLIVA ned till fjärden. Men jag bestämde mig för att göra det ändÃ¥. En sväng ned.. samma väg upp. Och sÃ¥ ett varv till. Det räckte för att bus skulle kunna Ã¥ka ned och därefter hitta nÃ¥t skoterspÃ¥r att Ã¥ka pÃ¥.
När vi sedan var hemma vid Lilla Gula Huset igen hade mitt upptrampade spår åkts 10 gånger (Jag tre gånger tur och retur, bus och maken var sin gång ned och upp igen)
Hoppas vårt spår inte snöar över nu. För det blev faktiskt riktigt bra.
(Förresten är det Lilla Gula Huset som syns i bakgrunden pÃ¥ den nedre bilden…)
En har tyckt till än så länge
Svar: Fast det är just det… att man vet att det inte hjälper än. Det är liksim när ljuset kommer som deppet kommer. LÃ¥ter helkonstigt, men sÃ¥ är det.
Vackra bilder! =)