I går hade vi grekafton här hemma. Mixed Grill, ouzo och rödvin i tryckande fuktig värme. Perfekt helt enkelt.

Idag regnar det. Då tar vi krabba!

(Eventuella grekiska läsare får ha överseende med min egenhändiga översättning av ordet ”grekafton”. Kollaget ovan är en A4 till nästkommande fotobok och den ska inga med grekiskt påbrå läsa så ingen kommer därmed fatta hur fel jag TROLIGEN skrivit!)

Nu är alla källarfönster:

skrapade
slipade
oljade
grundmålade
och målade.

Åtta stycken. Och därtill två små fönster i lilla toan och trappen. Hurra till mig. Förra sommaren gjorde jag 6. Nu i sommar har jag gjort dom sista fyra.

Det var duktigt svettigt att slutföra det sista idag. Tryckande värme med åska i luften gjorde att svetten lackade när jag målade. Men det gör ju inget. Jag gillar ju värme. Och det finns ju dusch!

Resten av dagen gick i slöhetens tecken. Sola, sola och lite mera sola. Och så grekisk grill på kvällen.

Bus förklarar för några bekanta över vad det kostade att bo på Stadshotellet i Piteå när vi var där förra helgen:

”Det kostade niohundra kronor att sova där.
Ville man sova två nätter kostade det tiohundra kronor.
Tre dagar kostar tusen och fyra dagar tvåtusen…”

Det är nog  någon som inte riktigt har koll på det där med att räkna pengar ännu!

I förrgår natt, då maken redan somnat (han jobbar ju) och jag lågt djupt försjunken i min deckare, hörde jag nåt som prasslade på golvet vid min kameraväska. Och när jag kikar dit så ser jag en liten, liten brun mus kila iväg. Hmmmm…

Söt som socker men på fel ställe. Den hör  hemma i skogen, inte i vårt sovrum. Men det hade ju varit ett herrans åskväder samma dag på förmiddagen så den kanske hade sökt skydd hos oss.

Jag gillrade ett par musfällor och satt sen och vaktade med en papperskorg. Tänkte försöka fånga den levande och släppa ut den i skogen igen. Men den lilla rackaren var på tok för snabb. Och på parkettgolvet i vårt sovrum lät det nästan som den fick åka skridskor. Dom små klorna gled och man hörde var den trippade runt.

Jag lyckades inte fånga den och klockan 02 gav jag upp.

I går morse upptäckte vi att osten från musfällan var borta. Men fällan hade inte slagit igen. Rackarns!! Musen var nog inte tillräckligt tung! Laddade på nytt, samt öppnade alla dörrar i källaren så den hade en chans att smita ut i skogen igen.

På kvällen var osten borta – IGEN. Men inte hade fällan slagit ihop nu heller… morr.. Dessutom hittade jag fler små musbajsar fast jag dammsugit tidigare på dagen. Hmmm…Men jag hittade också var den förmodligen låg och tryckte. Under parketten i sovrummet. Det finns två små hål där elementet går ned i golvet. Perfekt för en liten skogsmus…

När vi släckte i går kväll hörde jag hur dom små klorna började trippa runt under sängen igen. Jag hade självklart laddat musfällorna igen. En vid hålet i parketten och en där musen tidigare smaskat i sig osten.

Gissa hur det var i morse???

Ingen ost – ingen smälld fälla. Åhhh…

Fick då tips av min far att försöka spänna den ÄNNU lösare och att dessutom knyta fast betet så att den lilla musen skulle få jobba lite mer för att få lös det.Då kanske fällan skulle hinna lösa ut.

Jag och bus knöt fast ostbitar och la ut fällorna. En vid hålet och en där den käkat upp all gratisost tidigare.

Och nu!!!

Utan att varken jag eller bus märkte att musen var uppe och sprang så hade den fastnat i fällan. (Trots att jag var just i sovrummet och målade fönsster) Och nu kunde vi ju se att det nog inte var en skogsmus utan en näbbis…

Bus tyckte det var lite sorgligt. Men vi kunde i alla fall konstatera att den dog lycklig. Den hade en pytteliten ostbit hängande i munnen!

Varför är sommaren så kort????

Jag har 2½ veckas semester kvar. Det känns på tok för kort…. Tur  jag njuter av varje minut.

(fast riktigt så här lugnt som på bilden har jag det inte hela tiden. Det blir ganska mycket gjort också. Idag ha jag till exempel hunnit med att grundmåla det sista fönstret. Så inatt (och några nätter till) är jag och maken helt utan sovrumsfönster.)

I går lärde jag mina nära att spela boule. Jag har – precis som dom – bara vetat att det hela går ut på att komma så nära den vita träkulan som möjligt. Men jag visste inte hur man spelar i lag, i vilken ordning man kastar, att ”lillen” ska ligga på ett visst avstånd, hur man räknar poäng och hur lång en boule-match är. Det fick jag lära mig på terminens sista personalmöte. Och det var ju riktigt kul att spela.

Så nu har jag lärt upp maken, bus och svärmor.

Och bara för att upplysa er så kan jag meddela att  jag och bus vann över de andra två!

(bilden kommer från fotoakuten.se - gratis bilder till alla -
eftersom jag aldrig lyckats fota nån blixt!)

Huga vilket åskväder vi befann oss mitt i nu i morse. Blixtarna stod som spön i backen runt huset och vi bara väntade på att någon skulle slå ned i någon av alla våra höga tallar runt Lilla Gula. Vid en blixt sprakade det dessutom till häftigt i el-skåpet. Men vi hittar inte att nåt pajjat – annat än en lampa i källaren.

Jag brukar tycka att åska är rätt mysigt, men inte när den är precis mitt över huvudet. Det händer ju som tur är inte så ofta. Jag minns bara två gånger som det varit såååå extremt nära (och då var en av gångerna i Grekland) – förutom nu idag. Men när det blir som idag då blir jag rädd. Jag bara väntade på att nåt skulle hända…

Men nu har åskan dragit bort och det har klarnat upp. Och jag tänker ge mig i kast med att skrapa det allra sista fönstret.

Helgen som gick blev mycket lyckad.

Men jag tänker inte räkna upp allt vi gjort i detalj. Det blir hur megatråkigt som helst att läsa om. Men sammafattningsvis så har vi:

Shoppat lite (mest kläder åt bus)
Promenerat
Badat bubbelbadkar
Undersökt lekparker
Ätit gott (två goda luncher och en helt suverän middag: lammfilé)
Sovit gott (trots att det var rätt livat uteliv)
Badat-badat-badat och åkt massor med vattenrutschbanor

Bus var mest impad av hotellet och det stora fina rummet. Och det faktum att han – ensam – fick husera i en 120 cm bred säng. Självklart uppskattade han även äventyrsbadet – vem gör inte det?

Hemresan tog dock två timmar längre än vad den skulle. Detta pga att vi blev fast i den kilometerlånga bilkö på E4:an som orsakades av en hemsk olycka med ett 30-tal inblandade där 3 personer avled. En personbil och en buss frontalkrockade och detta innebar att E4:an spärrades av TOTALT i 3½ timme.

Vi hade blivit förvarnade om att detta hade hänt och tog därför med och chips och godis i bilen. Så det gick ingen nöd på oss där vi blev stillastående i två timmar. Vi lyssnade på musik och hade det allmänt trevligt – trots dom tråkiga beskeden på trafikinformationen. Och vår underbara son gnällde inte en stavelse under hela väntetiden.

Sen väntade en kräftlåda på oss när vi – tillslut – kom oss ”hem” till Lilla Gula Huset

Hårdockande Linda  har hittat en ny favvoskiva. Och det är INTE en ny cd med världens bästa band Hammerfall. Nix. Det är inte ett dugg hårdrock. Och dessutom är det på DANSKA.

Jag lyssnar på Rasmus Seebach på Spotify. Mycket….

Hemmamanglad och strimlad pasta står på kvällens meny. Till detta blir det en Frutti de Mare med Pangasiusfilé, SmåSquid (bläckfisk) , Scampi och musslor…

Förhoppningsvis blir det lika gott  som det låter.

______________________________________________________________________

Uppdate 22.47:

Det blev LJUUUUVLIGT gott. Fisk och skaldjur stekta i olja, vitlök, persilja och vitt vin. Sen småputtrat i tomat med lite tabasco och salt, peppar och socker. Och så vår färska pasta till. Och vitlöksbröd. mmmm…

Bus tycket det var galet gott.

- Det här är som mat för miljonärer, var hans omdöme!