…till sommaren. Och det trots att det bara är sista augusti idag. I morgon börjar höstmånaden nummer 1 – September. Känns lite tungt, faktiskt. Det är så länge till myset och pyset i december.
Bilden är från den 13 augusti i år, vid ”vår” strand - som ligger 10 min cykelväg från Lilla Gula Huset. Jag ÄLSKAR den här bilden. Den visar exakt hur underbar sommaren är. Vilken tur att jag hade mobilen med mig till stranden. För den vanliga kameran hade jag lämnat hemma….
Jaha.. så är jag en skolflicka igen. Idag satte Förskolelyftet igång. Så i tio veckor framöver har jag en massa (o?)intressant litteratur att plöja igenom. En helt sjukt lång bok- lista. Och så ska det skrivas ett ganska stort arbete som ska in den 5/11. Däremellan ska det lösas uppgifter som ska redovisas både muntligt och skriftligt. Samt genomföras ett utvecklingsarbete på min arbetsplats.
Tenderar nog att ta sin lilla tid…Men intressant verkar det.
Mycket har vi ju redan jobbat med i det 1½ år långa utvecklingsarbetet om just Knattematte, vilket i dagsläget känns som att det är tur. Annars skulle det nog bli nog så mycket att ta in på dessa veckor.
Sen är jag glad att jag ska plugga på heltid och inte halvtid som halva gänget. Hu… då ska dom fördela sin tid både mellan dessa uppgifter OCH jobbet. Visserligen håller dom då på till i slutet av januari, men ändå…
I morse åkte jag och min kollega -E- klockan sju. Vi var hemma tio minuter före sju i kväll. Fullproppade i skallen. I morgon behöver vi dock inte åka förrän 7:15 – sovmorgon ju! Dessutom håller det inte på lika länge, vi slutar redan klockan 16. OM jag nu kan åka. Bus har huvudvärk och feber nu ikväll. Och maken har åkt redan innan någon av oss ska upp så han är long gone när det är dagsformskoll på busungen.
Nåja.. det löser sig. Vi är ju två från huset på utbildningen. Jag får väl skicka min sekreterare E i sånt fall!
Alltså…. tårtan jag skulle färdigställa idag blev inte som jag tänkt mig. Visst – den blev hög och fin. Bottnarna var goda och det var även marängkrämen som skulle vara mellan. Men den som skulle vara ovanpå blev grynig. Man kände vartenda sockerkorn och det knastrade i tänderna när man tuggade. Maken och bus tyckte den blev god.. och jodå. Den var jättegod. Men jag störde mig enormt på knastret. Så – hoppsan – den tårtan åkte i kompostpåsen. Och jag akuthandlade för att snabb-baka en ny. En med färdiga bottnar och jordgubbar. Mums… den fick godkänt av alla! Även av mig!
Gårdagskvällen började redan mitt på dagen. Jag gjorde nämligen kvällens Sushi i förväg – allt för att det skulle flyta så bra som möjligt senare. (Vilket det också gjorde)
Ungefär en timme innan vi skulle på Relaxen åkte vi med mat och dryck till makens morbror – som bor granne med badhuset. Sen åkte vi hem med bilen och hade för avsikt att promenera tillbaka till dom och badhuset. Vi slapp dock – fick lift med svärmor.
Mellan 17-20 var vi helt ensamma på hela badhuset. Visserligen huserade vi bara i Relaxavdelningen, men ändå… när vi ”checkat in” låste dom badhuset efter oss och gick. Haha…
Vi däremot badade, och badade, bastade och badade mer. Och busungen fick bus så det räckte och blev över. En underbart vacker kväll gav oss härlig utsikt över älven.
Vi höll inte tiden riktigt. Vi skulle vara ute ur badhuset klockan 20, men inte förrän halv nio var vi hemma hos makens morbror för vidare firande. 
Då vidtog ballonghoppande och sushi. Vi var duktigt hungriga när vi fick hugga in i dom små godbitarna vid nio-tiden på lördagkväll. Och fort var rullarna gjorda av 8 dl kokt ris, lax, räkor, krabba och diverse grönsaker uppslukade. Senare blev det efterrätt som svärmor gjort – Chokladpudding och Tiramisu. Och för att inte sluta allt för tidigt med firandet så blev det dessutom grillning av Jokkmokkskorv över öppen eld sent på kvällen.
Just före tolv fick dock busungen använda sina apostlahästar (medan han orkade) för att promenera hemåt. Kvart över tolv var han tandborstad och nedbäddad i sängen. Härligt trött. Och väldigt glad.
Idag fortsätter vi med tårta och paket!
På måndag fyller Bus sju år!!! Och han önskar sig bara en sak: En FAMILJEBILJETT till RELAXEN på SPORTCITY. Tok unge… Han önskar sig som regel aldrig nånting. Inte prylar, inte leksaker, inte nåt… så det är toksvårt att hitta presenter åt honom som är så nöjd med allt han redan har. Men när han får nåt så blir han överlycklig och supertacksam så det är roligt att hitta nåt han gillar. Så självklart ska ungen få en kväll på relaxen. Inget vi behöver uppoffra oss på, direkt…
I morse fick han därför denna biljett. Ikväll ska vi mysa där… busungen, hans föräldrar, hans farmor (bara förkylning inte stället till det) och makens morbror med kvinna. (Mormor och morfar står över klorbad och kommer och firar imorgon då det är tårtdag). Det blir goddricka och snacks. Och sen går vi till makens morbror och käkar mina hemmagjorda sushi (vilket bus brukar vara duktigt förtjust i) Så det blir förhoppningsvis en härlig födelsedagskväll för honom – om än lite i förväg…
Middagen är precis avslutad och vips är klockan halv tio på fredagkväll. Vi har frossat i härligt goda krabbor och till efterrätt blev det brinnande plättar (eller pannkakor som vissa kallar stora stekpannestekta ”plättar” ). Denna gång med vit choklad, färska jordgubbar (som man kör i micron just så chokladen smälter och gubbarna blir lite mjuka) och southern comfort. Sen är det bara tända på och låta spriten brinna bort….Mmmmm… (och eftersom krabbrester inte är någon vacker bild att dekorera ett blogginlägg med, så får en ros från i våras sköta om det istället…)
Den här tårtan ska bus få på söndag. Enligt receptet ska den inehålla hallon. Men han har beställt jordgubbar. Vilket beviljas!!! Bottnarna är bakade och klara. Och den mystiska marängkrämen som ska vara mellan och på görs närmare ät-tillfället. Jag har aldrig gjort marängsmet som inte ska gräddas så det blir en ny erfarenhet…
Inte för att jag är någon riktig höstälskare. Hösten är mest en transportsträcka mot julförberedelserna, tycker jag. Och ett tråkigt uppbrott från sommaren. Men för den skull så avskyr jag inte hösten. Den är ju vacker också. Snart blir den gul och röd också…
Idag lät jag mina barn på jobbet göra det klassiska höstpysslet med att trä rönnbär på tråd. Fast istället för vanlig halsbandstråd så fick dom använda tunn ståltråd. Mycket praktiskt. Då hade dom både nål och tråd i ett. Själv tillverkade jag ett hösthjärta. Blev ju riktigt fint…
usch… det är gråmulet och blåser snålt… huuu… Inte ett dugg skönt. Men halva veckan är gjort. Och vi håller på handla det som behövs inför helgen. Då är det busungens helg. Fast han har ingen aning om vad som är på G. Tror jag…
Idag kom alla mina pellisar hem från Lilla Gula Huset. Levererade till porten – av svärmor. Det är väl bara en tidsfråga innan det kommer någon frostnatt och innan dess är det bra att fått in alla blommor på balkongen här hemma. Eftersom den är inglasad så klarar dom sig betydligt längre här. Jag hoppas på en bit in i oktober…
Inte en blomma har vi haft på balkongen sen ett par dagar före semestern. Då fick alla flytta ut till Lilla Gula. Vi skulle ju ändå inte vara hemma. Men nu är dom tillbaka här – för att sedan försöka överleva i vår matkällare över vinter.
Passade på att snabb göra om – en liten höstfix - på balkongen nu i eftermiddag också. Så känns det mysigt att sitta och fika om det blir fina dagar i höst…
Posting tweet...
Powered by Twitter Tools
225825 Påhälsningar
