Min ena kollega hade en fundering på att låta barnen få prova se annorlunda ut (vi har liksom barn som har väldigt svårt att låta bli att komma med nedsättande/dumma kommentarer om andra, beroende på utseende/prylar och annat lite allt för ofta). Hennes tanke var att låta fotografbilderna få lekas med. Hon kopierade upp alla barns mellanstora bilder – dom där som är typ en decimeter höga – och laminerade. Sen fick jag i uppdrag att rita frisyrer.
Jag tog ett av barnen som mall och ritade huvudformen med papper och foto mot ett fönster och sedan började jag hitta på coola (??!!) frillor. Dessa är sedan färglagda med penna, urklippta, laminerade och urklippta en gång till. Och eftersom alla barn sitter på samma ställe när fotografen fotar så stämmer huvudformen riktigt bra på alla 18.
Nu återstår bara att komma på VAR vi ska låta dom leka/experimentera.
Blir det mot en dörr – och då med häftmassa bakom?
Blir det bara på ett bord – dom gamla typens klippdockor?
Eller blir det på en magnettalva – och då med påklistrade magneter på baksidan av alla foton/frisyrer?
Hur som helst tycker jag det var en rolig idé. Hoppas barnen tycker detsamma.
(förresten passade jag på att komponera en liten visa om det där med att vara olika medan jag ritade frillorna – den har barnen redan fått börja träna på! För det behöver dom!)
Nu när den stränga kylan försvunnit – åtminstone för ett tag – så lockade jogginskorna. Men eftersom jag inte brukar jogga på vintern så var jag först tvungen att vintersäkra joggingdojjorna. Inhandlade dessa jogging-broddar under helgen och i söndags tog jag tjugohundraelva-års första joggingtur. Med halkbroddar som säkerhet.
Jag var rätt lur på att kondisen skulle vara grymt dålig. Det kändes så. Först har jag varit sjuk och sen har det varit kallt så det där med att röra på sig – om än det bara handlar om powerwalking – har liksom fått ligga i träda. Men likväl så gav jag mig ut på min vanliga halvmilssväng. Och…
Jag hade fel. Kondisen var hur bra som helst. Eller åtminstone helt OK för att bara vara februari. Och dessutom funkade broddarna toppen. Kändes lika halkfritt som att jogga på asfalt. Och dessutom märktes det inte att jag hakat på dom under skorna.
Nu ni – gott folk – kommer en ny visa med bloggerskan själv som upphovsman.. eller kvinna. Och det är inte för att jag tror att jag har röstkvaliteér så att jag ämnar söka till Idol eller nåt liknande jag lägger upp detta. Utan det är mest för att visa vad jag gjort, samt för att bjuda lite på mig själv.
Och här är texten till ovan visade låt ifall ni inte förstår Norrländskan helt till fullo!!!
Undrar om änglar finns i det blå Undrar om monster bor i en vrå Undrar om trollen finns i vår skog Ja det gör dom nog
Undrar om goda fen är så snäll Undrar om John Blund kommer ikväll Undrar om allt i sagan kan ske Ja det kan nog det
Kom följ med mig till sagans land Vi går tillsammans – ta min hand Möt tomtar och troll och fantastisk magi För allting är möjligt i din fantasi
Undrar om regnbågen har en skatt Undrar om trollkarl’ns hatt är jämt svart Undrar om tomtenissar är grå Ja det är nog så
Undrar om älvor svävar omkring Undrar om spöken säger nånting Undrar om allt i sagan kan ske Ja det kan nog det
Kom följ med mig till sagans land Vi går tillsammans – ta min hand Möt tomtar och troll och fantastisk magi För allting är möjligt i din fantasi
Och om ni bar visste hur många låtar som ligger på lager i byrålådan…För fler av dom jag FAKTISKT redan har bjudit ut: Klicka på KOMPONERAT här eller i rullisten till höger.
Åhhhh… nollgradigt utomhus. DET var lääänge sedan. Och man anar solen bakom molnen så kanske, kanske tittar den fram.
Och här är det hemmahelg på programmet.
Och oxfilé till middag.
Men hittills har vi inte hunnit så långt. Det är morgonrockar på och spelande som gäller. Maken och bus spelar våldsamma Xbox-spel. Jag något lugnare DS.
Bus har önskat en teckning. En teckning som ska tryckas på en t-shirt eller linne inför sommaren. Hans önskan lät typ såhär:
- Det ska vara ett skelett. Inte bara huvudet som på en flagga utan ett helt skelett. Med ben och så… och så ska det ha hatt och en kniv. Det gör inget om något ben eller arm saknas och det får gärna vara spindlar i bakgrunden.
Ok… skelett.. hmmmm… med hatt och kniv. Det var väl hyfsat enkelt. Sen var det resten av kroppen. Det är SVÅRT att rita ett skelett. Jag kringgår det hela genom att klä mitt skelett i kråsskjorta och piratbrallor. *fusk*
Bilden är bara precis påbörjad men jag TROR det blir bra….Visade mitt utkast nu i eftermiddag och han verkade nöjd:
-Åh… varför kan du rita så bra mamma???
EXAKT dom orden man vill höra från sin väluppfostrade son!
… med mina kalenderbilder på en förskola i Gävle. Med min tillåtelse – såklart. (Av hänsyn till barn och personal på förskolan har jag suddat ut deras namn och födelsedagar.) Jättekul att få se hur det blev. Och jag hoppas att dom tycker dom fått ett fint årshjul för att hålla reda på månader och födelsedagar.
Strålande sol, onaturligt blå himmel, men nog så kallt. -17 grader mitt på dagen. Betydligt kallare när solen försvunnit för dagen. Så har det sett ut hos oss de föregående två, ja nästan tre, veckorna.
Nu är det något mildare. Men eftersom solen lyst med sin frånvaro både igår och troligen idag så blir det inte så mycket varmare på dagarna än när det var svinkallt på nätterna. Solen värmer faktiskt ganska duktigt redan…
Men än är det alltså långkallingar på som gäller….
Det är härligt med vinter, även om vi längtar till vår femte årstid - vårvintern. Nu börjar vi vilja vara ute på isen, grilla korv, sola bleka kinder och dricka kaffet ute på altanen.
Men snart så… bara det blir mars så börjar dom dagarna komma.
Bilden från i helgen. Bus sitter uppe på taket på bodan vid Lilla Gula Huset. Mycket nöjd med att fått tillåtelse att klättra upp dit, eftersom det skulle skottas!
