Någon som testat kolsyra vin?

Vi testade under den helgen som gick… För säkerhetsskull packade vi in SodaStreamern i plast -  i fall det skulle bubbla över så det blev fontän av alltsammans. Det blev det inte -  som tur är. Dock pös det över en hel del när man släppte på trycket så vi fick ändå torka rätt duktigt.

Fast det blev ganska gott. Helt klart ett budget mousserande. Men ska jag ha budgetdito så köper jag hellre en billig sort än kladdar med ovanstående. Fast det var kul att testa….

…innan jag kan göra det skylten tipsar om…

Åh det är ljuvligt när ljuset återvänder…

Tänk – nu är det ljust när klockan väcker mig på morgonen. Och solen går inte ned förrän vid halvfemsnåret på eftermiddagen.

Och redan nästa måndag har den ljusa tiden på dagen ökat med hela 58 minuter. Det går fort nu…

Ok… nu ser golvet i rummet nedanför trappan i Lilla Gula Huset än värre ut än tidigare.

Maken och hans morbror har bilat upp golvet för att kolla hur det ser ut där det nya röret – i plast- ska sättas fast. Och då upptäckte dom att den var en spricka i det gamla röret. Vilket förvandlades till ett stort hål då dom började plocka bort bitar av betonggolvet. Så nu är vi utan toa i Lilla Gula Huset. Avloppsröret måste ju – naturligvis – först lagas innan vi kan spola i toan på övervåningen igen.

Dessutom luktar hela rummet numera BAJS. Och det slipper vi ju gärna.

Vad var nu det här då?

Jo det är helt enkelt ett foto av det här:

Som blev en mycket smarrig efterrätt med blåbär (som synes) och whisky… mums…

Och här är receptet – från ICA – alltså inget jag kommit på själv.



• 2 dl blåbär + till garnering
• 5 äggulor
• 1 1/2 dl socker
• 1 tsk vaniljsocker
• 3 msk Mackmyra whisky (eller annan whisky)
• 3 dl vispgrädde

• 25 g smör
• 5 digestivekex
• 3/4-1 tsk hel kardemumma

Vispa äggulor, socker och vaniljsocker poröst.
Tillsätt whisky och blåbär.
Vispa grädden fast och vänd ner whiskyblåbären i den.
Häll upp i en form.
Ställ i frysen minst 6 timmar.
Sätt ugnen på 175° C.
Smält smöret.
Smula/krossa digestivekexen fint.
Stöt kardemumman i en mortel.
Blanda smör, kexsmulor och kardemumma.
Strö ut på en plåt med bakplåtspapper.

Ta fram glassen och ställ i kylen ca 30 minuter före servering.
Servera glassen med det rostade strösslet och gärna blåbärssås.
Garnera med blåbär och gärna en myntakvist.

Rekommenderas skarpt. Och jag kommer testa att göra med andra smaker.. funderar på hjortron och cognac… mmm…

Och det här föreställer vadå?

Tja… behöver man säga mer än Mmmmm???

Det tog blev i alla fall inget över. Och jag, maken, bus och svärmor var MYCKET nöjda.

Det ingår lax i kvällens planerade middag. Och den här biten kommer galant att räcka till fyra personer.

Någon som vet vad det blir?

Bus fick fräna formar för att göra istärningar i julklapp.  Kanske är det svårt att se men det är i alla fall Titanic och så ett gäng isberg. Hur häftigt som helst. Passar urbra i drinken.

Gårdagen började med dramatik.

Ett par barn upptäckte att en ren fastnat med benet i staketet runt förskolan och jag drog på mig skor och jacka för att försöka lyfta upp benet ur ”klämman”. Renen blev till en börjat mycket orolig när jag uppenbarade mig. Den ryckte och drog och jag blev rädd att den skulle slita av sig benet. Men så insåg den att den ändå inte tog sig någon vart och la sig platt i snön. Och den blev betydligt lugnare när jag pratade med den och strök den över ryggen.

Dessvärre lyckades jag inte rubba benet. Det satt som gjutet.

En kollega kom ut och vi försökte sparka bort en bräda ur staketet – utan resultat. Inte heller med hammare lyckades vi. Och bände vi för mycket så riskerade vi att klämma benet ännu mer.

En tredje kollega kom då med ett järnspett och med hjälp av det lyckades vi bryta en bräda utåt och sedan slå lös den med hammaren. Vid varje slag ryckte renen till – om det var av rädsla eller av smärta förtäljer icke historen.

Hur som helst så fick vi lös benet. Renen låg kvar i snön tills vi gått in och därefter ytterligare ett tag. Kanske för att känna efter om den var skadad eller också behövde den lugna nerverna. Men efter en stund så reste den sig upp och försvann in i skogen. Och vad vi kunde se så fungerade benet som det skulle.

I samma stund som renen reste sig och sprang iväg anlände räddningstjänsten -  i form av tre brandmän (vi hade ringt efter dom) men dom kunde åka utan att behöva agera renräddare. Det hade vi klarat själv.

Och barnen på jobbet blev jätteglada över att renen var räddad. Och över att få se brandbilen på gården.

(om ni tycker att jag upprepar mig i text – alltså har skrivit typ samma i bloggtexten som i bildditon så är det för att bilderna och texten tillsammans utgör en sida i nästkommande fotobok. Här bara förminskad och komprimerad för att passa på bloggen)