Så här såg unge herrn ut på lördagkväll samt på söndageftermiddag. Värre tjusig.. Men fråga mig inte VAD han föreställer.. han hade nån föreställning om zombie, tror jag. Men likväl liknar han lite vampyr, tycker jag. En stor svart kåpa fick vara klädsel och till och från sprang han omkring med Freddy Kreugers knivhandske… Så han var nog lite av varje, tror jag… Själv säger han att han var DÖDEN!

Självklart är vi även fotade tillsammans! Döden och Kayako!

Passar väl på att önska er som har möjlighet att fira idag – den rätta dagen – en riktigt ryslig HALLOWEEN!

JA! Jag vet! Jag BLIR aldrig vuxen. Men det gör inte mig nåt.

(och bara så ni vet… trappan i Lilla Gula Huset är helt tokigt brant så jag fixade inte att krypa ned för den. Maken fick hjälpa mig på plats och sen fota innan han hjälpte mig upp. Släppte jag taget med händerna skulle jag ha rasat handlöst utför. Det var nästan som att stå på huvudet….Men vad gör man inte för ett foto!)

Här ser man förresten ett av mina hemska ögon bättre:

Bilder på bus och på oss tillsammans kommer. och på pumpor.. och på mat och på busungens fest… men det var så jäkla många bilder i kameran sen efter helgen. Vem sjutton är det som fotar så mycket???

Happy Halloween….

Nu är vi redo. Pumpa, spindelnät, kryp, döskallar…Allt är på plats och vi har laddat upp med skräckis inför nattens goda (?) sömn. Imorgon ska vi spöka…

(bilderna är från min och mina kollegors avdelningsplanering i veckan. Jag tänker så bra då jag ”klottrar”)

Inför stundande halloween så kommer här en nysnickrad monsterballad. Maken ville ha lite coolare ljud på den så det fick bli elgitarr denna gång (med reslutatet att det blev lite väl vasst ljud emellanåt vid inspelningen. Men skit samma! Det bjuder jag på!)

Så varsågoda: Monstertid, av och med mig själv! Alla monster i videon spelas av sig själva!

Monstertid – text och musik Linda

När solen har gått ned och månen skiner så vit,
och mörkret hopar sig och skuggorna letar sig hit.
En otäck känsla kryper då så nära inpå -
du vet, den där att alla monster nog finns ändå.

Monstertid – spöken och gastar
Monstertid – häxor och kvastar
Monstertid – varulvar tjuter
Monstertid – blodsugar typer
Monstertid – skrämmer inte mig,
nej, nej – inte ett skvatt
Monstertid – jag kan skydda dig
och mig – men bara i natt!

I varje öde hus, i varje gathörn och gränd
det gömmer sig nånting som ej vill ha lampan tänd
Man måste akta sig se upp var man tänker gå
för annars kommer dom – dom vet när dom kan
passa på.

Monstertid – demoner och drakar
Monstertid – benknotor knakar
Monstertid – sylvassa tänder
Monstertid – läbbiga händer
Monstertid – skrämmer inte mig,
nej, nej – inte ett skvatt
Monstertid – jag kan skydda dig
och mig – men bara i natt!

Varning för kyrkogårdar, tomma gator och slott
Där är det lätt att något händer och man kommer bort
Ditt skrik försvinner tyst när mörkret äter det opp
och hör man ej ditt rop är du snart helt utan hopp

Monstertid – fladdermusvingar
Monstertid – kedjor som klingar
Monstertid – ögon som blänker
Monstertid – bloddroppar stänker
Monstertid – skrämmer inte mig,
nej, nej – inte ett skvatt
Monstertid – jag kan skydda dig
och mig – men bara i natt!

Ohh… å… otäckt mörker läskigt svart
Ohh… å… men jag är inte rädd – inte i natt!

Monstertid – spöken och gastar
Monstertid – häxor och kvastar
Monstertid – varulvar tjuter
Monstertid – blodsugar typer
Monstertid – skrämmer inte mig,
nej, nej – inte ett skvatt
Monstertid – jag kan skydda dig
och mig – men bara i natt!

… kan man roa sig med att göra sockermålningar. Roligt men kladdigt. Och tar – tyvärr – en evighet att torka. Dessutom har man ingen som helst susning om var man ska göra av den fortfarande rätt kladdiga teckningen då den torkat. Men det blir ju rätt effektfullt. Synd man inte kan använda pappret som omslagspapper eller till att göra gratulationskort av.

Men det är ju sysselsättning – en stund – i alla fall.

(här regnar dock inte idag.. och dessutom är busungen på skolan. detta är från en regnig helg i Lilla Gula Huset)

Jag vann ju en påse bananchips hos Camilla för en tid sedan. Den påsen sparade vi till vår Bodenweekend. Men nu är påsen sprättad och testad (dock inte uppäten)

Omdömet då?
Starka. Jepp. Men inte så starka som jag trodde. Busungen tyckte dock dom var för starka. Underligt – han som gillar chilinötter och wasabi…???
Goda var dom också om än lite speciella i smaken – så några stycken på en kväll räcker. (smart – då blir det inte så onyttigt)

Dom här blir man inte direkt skrämd av. Snarare glad. Söta va? Gjorda av barnen på mitt jobb så här inför Halloween.

Så här gjorde dom: Barnen rev kvadrater av vitt bomullstyg. Jag hjälpte dom att fästa en gummisnodd i mitten av tyget (eftersom vi saknade nål med spets och man fick ta i som sjutton för att komma genom tyget med en trubbig stoppnål). Tyget, med gummisnodden fastknuten i limmade dom på en vit flirtkula. Dom använde limpistol. Sedan limmade dom på en hatt med samma verktyg och fästa självhäftande googleeyes där dom ville. Mun ritades med overheadpenna.

Vilken UNDERBAR HELG. Och vilken tur vi har som har en unge som inte önskade sig prylar när han fyllde år - utan en hotellvistelse och äventyrsbad. Då fick vi ju ha mysigt och roligt alla tre.

Lördagen var toppen. Lite shopping (bland annat hittade jag inte mindre än TVÅ kavajer åt mig själv). Hotellet och rummet vi fick var jättefint och relaxavdelningen - på nionde våningen – var helt TOM. Så vi huserade där helt själva och mös i bastun LÄNGE, med underbar utsikt över ett skymmande Boden. Lite vin på rummet innan vi gick och käkade. Det fick bli helt otroligt god PLANKSTEK (det var länge sen) och busungen valde Pizza Marinara (som enligt honom var JÄTTE-JÄTTE-JÄTTEGOD). Självklart sov vi gott i hotellsängarna (även om bus klagade på att hans kändes som en sandlåda innan vi fick bort alla sandkorn han upperbarligen dragit dit).

Idag, söndag, vaknade vi ganska tidigt (undra varför?) men då behövde vi å andra sidan inte stressa. Vräkte oss i hotellfrulle (trodde allvarligt talat att bus skulle spricka) innan vi hann softa på rummet före vi checkade ut. Sen blev det vattenlek i tre timmar. Tjoho. Och då gör det väl inget om man har både en ömmande armbåge och dito knä (Detta gäller bara mig – det gick lite hårt till i rutchbanorna ibland).

Lunch hann vi förståss också med innan vi var tillbaka i Gula Huset just efter tre på eftermiddagen.

Och innan avfärd mot hemmet senare i kväll bjuder svärmor på Italiensk Kyckling. Mums…

Busungen uppskattade GRYMT sin present: Jag fick en Live it, tyckte han och mådde som en prins hela helgen. Fast nu är vi rätt möra, alla tre. Skulle behöva ledigt i morgon med för att vila upp oss.

(Och texten mellan/runt fotona är inte tänk att ni ska kunna läsa.
Detta är komprimerade sidor från nästa fotobok och i den kommer
texten vara fullt läsbar)

Nu har vi checkat in och packat upp. Jättefint. Snart bastun.i