Busungen och hans grönsakssoppa…

Antar att de flesta fattar vad han fått prova för nostalgispel???

Upptäckte att det inte bara är nackdelar med att bli äldre. Jag visste att jag får nån semesterdag till av kommunen när jag nu uppnår en ålder just precis lite över tonåring. Men jag visste inte HUR många. Och nu har jag upptäckt det. SEX stycken. Weee… Så nu har jag 31 dagars semester. Dessutom har jag 6 sparade. Och till det komp för dryga 3 dagar… Totalt ca 40 dagar. YEA!

Så det kanske inte är så dumt att snart fylla gammal!

Uppenbarligen närmar det sig. Igår hade båda lokaltidningarna förärat mig med gratulationer (två månader i förväg) och ville såklart att jag skulle annonsera i deras tiding(ar) om bemärkelsedagen.

Fånigt – tycker jag. Och dessutom en dum påminnelse om att jag snart inte är så ung som jag känner mig längre…

Så här ser golvet ut- just nu - i källaren i Lilla Gula Huset. I ett rum utanför en nybyggd fin-fin toa med klinkers och golvärme, och utanför ett mysigt sovrum med parkett och vita panelväggar. Där detta golv ligger ska vi ha en byrå med kläder, en spegel, en garderob. Rummet ska helt enkelt bli en förlängning av vårt sovrum, tillika ett mellanrum på väg till toan.

Nu är väggarna och taket klara. Och det är dags för nytt golv.

Såhär, ungefär, ska det bli.

Sen ska även dörrarna fixas till, och trappen (litegrand) och väggarna i trapphuset. Men först nu golvet.

(det är det här rummet, nedan,  som genomgår förändring. Här finns numera en toa, väggarna är inte längre turkosa, elen är omdragen, taket och rören målade och snart är golvet fint. En dörr är vitmålad, två återstår…)

Bus ville hjälpa till med målandet. Men eftersom han inte hade några lämpliga målarkläder fick han måla utan. Vilket ju uppenbarligen också gick bra.

Nu är källaren färdigmålad (förutom en liten fläck bakom elcentralen som vi inte kommer åt ordentligt förrän hela kabelhärvan är åtgärdad) Golvläggning nästa.

Första vardagen efter jul – alltså 27 december – när vi var på väg till Lilla Gula Huset för att fira nyår, slängde vi in (nåja inte slängde, men ändå) vårt fina pepparkaksslott på bibblo för att låta det delta i deras pepparkakshustävling. Denna avslutades den 13 januari och i veckan har bus varit och hämtat sitt/vårt hemliga förstapris.

Som visade sig vara: Biocheckar! Weeee….

Pepparkaksslottet åkte därefter i första soptunna vi såg utanför folkets hus/biblioteket. Bara gubbarna och de övriga dekorationerna fick följa med hem.

(Bäst att erkänna… det blev bara två tävlande, så konkurrensen var inte så hårt. Men det är ändå kul att få gå på bio för jobbet vi la ned på slottet)

Ovan syns mitt allra första försök någonsin att dekorera mina naglar med pensel. Och jag måste säga att jag blev nöjd. Riktigt nöjd. Faktiskt även med högerhandens ränder. ((jag är alltså högerhänt och därmed är det ju knivigare att måla den handen. Blir ju ganska bakvänt, liksom) Tyvärr har jag en kort nagel på den handen, men åt det är inget att göra… bara vänta på utväxten.

Busungens kommentar när han såg naglarna i morse var:

- Wow. Det där var coolt. Mycket coolare än när du hade halva nageln grå

(han menade då en gång när jag målat halva nageln rosa och halva grå -vertikalt. Det godkändes icke av min stilpolis här hemma)

Jag känner mig i alla fall nöjd och inser att jag måste komma ihåg att använda handskar när jag ska måla i källaren i helgen. Såvida jag inte ämnar utöka mönstret med fler vita prickar.

Bild från Mastichari, Kos, sommaren 2011

Här händer inget särskillt alls… Dagarna är fullspäckade av jobb, hemmasysslor, läxor och vardagsfix. Dessutom slängde vi då in soffhämtning och ommöblering och sånt som följer i hasorna när man börjar med annat än vanlig städning…

I morgon är det fredag – och enligt planerna ska jag jobba hemifrån. Wow… det händer liksom aldrig i mitt jobb. Men i morgon är det tänkt att det ska bli så…

Och sen är det helg. Då hoppas jag få måla färdigt i källaren.

Trött och ledbruten efter  att ha burit soffa och kylskåp igår. Till på köpte unnade jag mig en kylig jogging idag. Bara -8 ca men jösses så kall jag blev om rumpan/låren. Behöver nog mamelucker.

Nåja.. busrummet är snart fixat. Bara anslagstavlan och en vanlig tavla kvar att få upp. Och sen önskar ungen en eller flera affischer ovanför nya soffan. Såklart.  (Gissar att dom ska vara coola alternativt innehålla lättklädda brudar… )

Och gosedjuren förvisades bort  från soffan. Och pez-automaterna (som sen den där länkade bilden togs har typ dubblerats) åkte i en kasse för transport till Lilla Gula. Där passar dom tydligen ett tag till.

Förresten har jag skrivit en ny sång idag – en barnvisa om att man måste vara snäll och inte bråkig om man ska få kompisar. Tänkte till jobbet, liksom
Så nu vet ni det.  Vare sig ni brydde er eller ej.

Det här tycker jag var ett kul sätt att låta barnen träna sitt språk på:

Ett barn per gång får välja en lapp från den lilla-lilla tvättlinan. Denna någon får sedan sätta sig på en tron (= en vanlig stol som är draperad med ett fint tyg)  och öppnar därefter det hemliga meddelandet. På lappet står det ett uppdrag. Ett uppdrag som handlar om att berätta något. Det kan vara tex:

Berätta om en gång när du blev arg (och så finns det lappar om andra känslor som glad/sur/rädd/ledsen)
Berätta om vad du tycker om att göra på vintern (eller på en annan lapp om sommaren)
Berätta om ett ställe du tycker om att bada på
Berätta om vad du brukar göra när du kommer hem från förskolan
Berätta om vad du brukar göra på helgen när du är ledig från förskolan
Berätta  en present du fått

osv…

Det finns bara en lapp med varje berättaruppdrag så man kan inte härma en kompis…

Tidigare har barnen haft med sig en favoritsak, därefter en bok och nu sist ett foto (alltid i en hemlig väska) att berätta om. Då har dom varit förberedda. Nu får dom en fråga dom inte har en aning om vad det blir och därefter ska dom berätta. Dom ska sätta ord på sina tankar, dom ska formulera meningar så andra förstår vad dom menar och dom ska göra det utan förberedelse inför publik. Och självklart får huvudpersonen i fråga en applåd efter sitt fina berättande.