Torsdag. Och nästan helg. Gick en riktigt lång prommis – målet var en äldre väninna. Men hon var inte hemma. Men jag fick ju i alla fall röra på mig.

Fixade – såklart – korv till middag. Alla korvars dag måste ju firas.

Sextonåringen var hängig och lite febrig. Han somnade före åtta. Och då tyckte vi att vi kunde följa hans exempel. Redan klockan nio låg vi under täcket och tjugo minuter senare sov vi.

Vaknade av klockradion halv sju. Fatta vad många timmar – en vardag.

Sextonåringen var feberfri så han gick iväg som vanligt. Och jag började fredagen med yoga!

Nu räknar vi ned mot helg!