Jaha.. så är jag en skolflicka igen. Idag satte Förskolelyftet igång. Så i tio veckor framöver har jag en massa (o?)intressant litteratur att plöja igenom. En helt sjukt lång bok- lista. Och så ska det skrivas ett ganska stort arbete som ska in den 5/11. Däremellan ska det lösas uppgifter som ska redovisas både muntligt och skriftligt. Samt genomföras ett utvecklingsarbete på min arbetsplats.

Tenderar nog att ta sin lilla tid…Men intressant verkar det.

Mycket har vi ju redan jobbat med i  det 1½ år långa utvecklingsarbetet om just Knattematte, vilket i dagsläget känns som att det är tur. Annars skulle det nog bli nog så mycket att ta in på dessa veckor.

Sen är jag glad att jag ska plugga på heltid och inte halvtid som halva gänget. Hu… då ska dom fördela sin tid både mellan dessa uppgifter OCH jobbet. Visserligen håller dom då på till i slutet av januari, men ändå…

I morse åkte jag och min kollega -E- klockan sju. Vi var hemma tio minuter före sju i kväll. Fullproppade i skallen. I morgon behöver vi dock inte åka förrän 7:15 – sovmorgon ju! Dessutom håller det inte på lika länge, vi slutar redan klockan 16. OM jag nu kan åka. Bus har huvudvärk och feber nu ikväll. Och maken har åkt redan innan någon av oss ska upp så han är long gone när det är dagsformskoll på busungen.

Nåja.. det löser sig. Vi är ju två från huset på utbildningen. Jag får väl skicka min sekreterare E i sånt fall!

Förresten… visst har jag ett Lindamässigt pennfodral???? Rosa och glittrigt. Passar mig perfekt!

Middagen är precis avslutad och vips är klockan halv tio på fredagkväll. Vi har frossat i härligt goda krabbor och till efterrätt blev det brinnande plättar (eller pannkakor som vissa kallar stora stekpannestekta ”plättar” ).  Denna gång med vit choklad, färska jordgubbar (som man kör i micron just så chokladen smälter och gubbarna blir lite mjuka) och southern comfort.  Sen är det bara tända på och låta spriten brinna bort….Mmmmm… (och eftersom krabbrester inte är någon vacker bild att dekorera ett blogginlägg med, så får en ros från i våras sköta om det istället…)

När bus behagar gå lägga sig – vilket är en bra bit bort – ska vi dekorera med lite ballonger och serpentiner inför morgondagen. Visserligen fyller han först på måndag, men det är under helgen vi firar.

Inte för att jag är någon riktig höstälskare. Hösten är mest en transportsträcka mot julförberedelserna, tycker jag. Och ett tråkigt uppbrott från sommaren. Men för den skull så avskyr jag inte hösten. Den är ju vacker också. Snart blir den gul och röd också…

Idag lät jag mina barn på jobbet göra det klassiska höstpysslet med att trä rönnbär på tråd. Fast istället för vanlig halsbandstråd så fick dom använda tunn ståltråd. Mycket praktiskt. Då hade dom både nål och tråd i ett. Själv tillverkade jag ett hösthjärta. Blev ju riktigt fint…

usch… det är gråmulet och blåser snålt… huuu… Inte ett dugg skönt. Men halva veckan är gjort. Och vi håller på handla det som behövs inför helgen. Då är det busungens helg. Fast han har ingen aning om vad som är på G. Tror jag…

Om förra inlägget visade hur busungen såg ut när han slutade sexårs, så kommer här en bild på när han börjat ettan. Eller åtminstone när han avslutat dag 1.

Han verkar ha överlevt!

Idag är det FREDAG… ifall ni missat det. Det har ialla fall inte jag gjort.  Och att första arbetsveckan är avklarad firar vi sen i kväll med lite Kräftor till middag.

I går var det bikini- och badstrandsväder. Idag är det kyliga vindar. Solen skiner från en klarblå himmel, men luften är helt annorlunda. Kall. Det är visserligen varmt i solen men i skuggan har termometern bara orkat upp till 13-14 grader. Det blir definitivt inte badstranden idag…

(jag skulle nog vilja ha lite Brittsommar också…)

_____________________________________________________________________

Uppdaterat: Det blev visst 16 grader i alla fall.. men det ”duger” inte…

Jag slutade halv fyra idag.
Ute var det strålande sol och sommarvarmt.
Och nere vid älven finns ett för sommaren nytt utomhusbad som vi inte provat (eftersom vi varit i Lilla Gula Huset precis hela sommaren och där badat i ”äkta” vatten istället).

Dom tre förutsättningarna tillsammans gjorde att jag och bus slängde med oss handdukar och kastade oss på cyklarna och lämnade lägenheten med sikte till nya badet.

Och det var verkligen jättefint. Att det dessutom var väldigt lite folk, eftersom vi kom ganska sent, gjorde ju heller inget. Då kunde vi ju härja på bäst vi ville.

Bus badade non-stop i  drygt två timmar… jag tog faktiskt en paus på kanske 20 minuter, men annars låg även jag i plurret.

Nedan två bilder på hur badet ser ut och hur vackert det är beläget. Av vad jag hört har det varit väldigt välbesökt i sommar. Och det kan jag förstå, nu när vi också testat det.

Jaha.. så var det dags för vardagen igen… men dag ett har faktiskt flytit på fint. Kan visserligen ha att göra med att vi började med sovmorgon hela familjen.  Hoppas det fortsätter i samma stil. Ja, inte just sovmornarna.. men flytet. (Fast sovmorgon varje dag – JA TACK! Tyvärr måste man bara jobba så sent på em då…)

Dock blir hösten inte riktigt ”normal” för mig… men det tar vi mer om senare.

Så är det klart… färdigt… över…

Förutom frukost så har denna morgon gått åt till att samla ihop alla våra tillhörigheter och se till att vi får hem alla kläder till lägenheten igen. För efter lunch och kaffe bär det av hemåt igen.

Nu tar det ju bara 20 minuter att åka hem. Men det är ändå färdigt på nåt sätt. Det känns helt annolunda när vi ”bara” är här på helgerna. Jag har  bott här i 44 dagar i  sommar. Från sista arbetsdagens slut till och med inatt. Inte en natt har jag sovit ”hemma”. Maken däremot har kollat att sängen hemma funkar några nätter. När det funkade bättre för hans jobb att utgå hemifrån. Men jag och bus har bara passerat lägenheten som hastigast… jag försöker komma på om det är tre eller fyra gånger…

Hur som helst så har semestern varit sååååå skön.

Vi har badat, solat, ätit gott, myst, tagit det lugnt, jobbat på Lilla Gula Huset, gjort dagsutfärder och hunnit med en liten weekendtrip. Och med tanke på att maken bara varit ledig en vecka så tycker jag vi hunnit med massor.

I morgon börjar vardagen igen. Och det med besked. Två nya inskolningsbarn ska jag ta mig an en halvtimme efter jag satt min fot på jobbet igen…