Bus har önskat en teckning. En teckning som ska tryckas på en t-shirt eller linne inför sommaren. Hans önskan lät typ såhär:

- Det ska vara ett skelett. Inte bara huvudet som på en flagga utan ett helt skelett. Med ben och så… och så ska det ha hatt och en kniv. Det gör inget om något ben eller arm saknas och det får gärna vara spindlar i bakgrunden.

Ok… skelett.. hmmmm… med hatt och kniv. Det var väl hyfsat enkelt. Sen var det resten av kroppen. Det är SVÅRT att rita ett skelett. Jag kringgår det hela genom att klä mitt skelett i kråsskjorta och piratbrallor. *fusk*

Bilden är bara precis påbörjad men jag TROR det blir bra….Visade mitt utkast nu i eftermiddag och han verkade nöjd:

-Åh… varför kan du rita så bra mamma???

EXAKT dom orden man vill höra från sin väluppfostrade son!

- Nån som vill ha efterrätt, undrade bus.
- Nja.. tycket vi, som var väldigt mätta.
- Skyll er själva då, sa han och hämtade ett gäng apelsiner för att pressa sig en ”drink”

Då blev vi ju också sugna så han fick göra ett glas åt oss var. Jag ”spetsade” dessutom drinkarna med färskriven ingefära. Mmmmmm

Det är gott med vitaminer

Busungen anmälde sig på Legos sida att han ville prova nya Ninjago-legot innan det lanserades. Och titta vad som kom i brevlådan idag.

Vi har inte öppnat och har ingen koll på hur det funkar, men jag tror man ska kunna duellera mot varandra på nåt sätt.

- Nu är jag först i Sverige med Ninjalego, var bus kommentar.

Det gick! Det funkade! Vi kunde!

Bus har kavlat. Jag har skurit ut bitar och gräddat. Bus har dekorerat. Jag och maken har limmat. Bus har lagat trasig dekoration. Jag har dolt limskarvarna och gjort landskapet (som är gjort av råsocker, farinsocker, lummer, stenar och flugsvamp.)

Det är Teamwork det!

Mest orolig var jag för att inte det tunga ”kanonröret” skulle gå att få fast ordentligt. Men det verkar sitta (peppar, peppar)

Måtten på hela härligheten är ca L:37 cm, B: 17 cm, H:32 cm
(här är mallen till densamma)

..har varit ute på ”mission” nere på samhället i kväll. Några små stackars barn blev visst skrämda av min sötnos till son.

Lördag eller Söndag ska jag göra honom sällskap i Halloween-spökandet.

(här har jag klippt in honom i ett sånt där läskigt krigar-TV-spel som han älskar. Så jag antar att han blir nöjd när han får se sig själv nästan delta i spelet nu…)

- Näe, du kan nog inte komma till mig ikväll..
- Varför då?
- Näe… mamma jobbar sent ikväll och pappa säger alltid att ”vi ska höra vad mamma säger”

När pappan sedan hämtar sin son skyndar jag mig att upplysa honom om att:

- Nu vet jag minsann vem det är som bestämmer hemma hos er…
- Jaha, svara han. Vem då?
- Ja inte är det du i alla fall, talar jag om, med glimten i ögat, och så berättar jag om hans sons samtal någon timme innan.

Sonen står hela tiden och lyssnar och när jag pratat klart tillägger han myndigt:

- Men du säger ju ALLTID så, pappa. Du gör ju det!!!!

Jag stängde ju min förskola idag. Två pojkar, snart sex år, var sist. Vi gick till skogen, strax bakom knuten när bara dom var kvar. Snabbt hittade dom två grenaer som var "bössor" och dom gick på jakt. Dom ville att jag skulle följa med. Men snön är mjuk nu när det slaskar så skoterspåret är det enda som håller för en fullvuxen människa.

- Jag får gå här och hålla vakt, tyckte jag.
- Ok, tyckte dom. Du får kolla om djävulen kommer. Det är han vi skjuter.
- Oj, sa jag. Det ska jag göra. Men hur vet jag om det är djävulen som kommer. Hur ser han ut, så jag känner igen honom?
- Han har guldhorn, sa ena killen
- Och silver hår, tillade samma kille
Och så tilläger den andra killen:
- Och så går han omkring i röd pyjamas.

Pojke 3½: Min pappa har svalt ett helt adamsäpple!
Pedagog: Jaha, samma som chefen gjort då (han har visat barnen att han har en knöl på halsen)
Pojke 3½: Nej, han har svalt en hel potatis!

Upphittat:
En uppkäftig pojke, verkar vara i 4½ års åldern, uppträder rätt ohyffsat idag och anser sig ha rätt i alla situationer.

Om någon hittat den förstnämnda eller tappat bort den sistnämnda var vänlig kontakta mig. Ev kan ett byte ordnas!

- I maj kommer bebisen, säger han.
- Ja det gör den, då är det nästan sommar. Vad skulle du vilja att det var i mammas mage.. en lillebror eller lillasyster? frågar jag.
- Ja,vad tror du att det är i magen? frågar en av dagens vikarier. Tror du att det är en hundvalp?
- NEEEEEJ!, svarar han.
Och tillägger sen fundersamt
- …men kanske en kanin!