En hosta smög sig på mot slutet av helgen. Och kvällen/natten mot idag var den hemsk.

Inget konstigt med det. Precis som vanligt den tiden på året vi ska börja träna till Lucia.

Men i år känns det ju inte helt lämpligt att knalla på jobbet med hosta.

Och eftersom jag vet att min hosta brukar vara seg att bli av med bestämde jag mig för att ta ett test.

Men först körde jag Sjuttonåringen till skolan. Det har varit ett herrans busväder hela dagen. Ösregn och stormbyar. Så nån fördel kunde han ju få då jag – för ovanlighets skull – var hemma.

Kön till provtagningen var grotesk. Såg den från sovrumsfönstret. Men klockan 9.14 ställde jag mig också i kön. Som enda person utan bil. Alltså… Vi har 2 minuters promenadväg till lassat. Då behövs INTE bil.

Det var storm och vansinnigt ösregn. Men jag hade klätt mig varmt och regnsäkert. Samt laddat upp med en ny podd.

Fast segt gick det. När bilen före mig var framme vid infarten till lasarettet sa vakten att det var stängt. Men han sa också att: du som inte har bil kan gå in. 👍

Ställde mig snällt i kön till dörren. Sex bilar före. Två efter (vet inte om dom smet in) Och när det var fyra bilar före mig ropade dom in mig. Jag fick helt enkelt gå före i kön: hon är ju helt blöt.

När jag var färdig ropade dom till kön: 3 bilar till. Då var klockan 10.32. (Dom stängde 10.30) Jag hade hamnat utanför om jag haft bil! Vilken sabla tur jag trotsade vädret.

Testsvar prioriterat för förskollärare. 2-3 dagar ska det ta. Hoppas….

Sen var det väldans konstigt att gå hemma utan sjukdomskänsla. Pigg. Men hostig. Så jag pysslade på. I fyra timmar. Hade en del att städa bort sen. Och exakt vad jag gjorde kan jag inte visa – än!

Lagom till när en genomblöt Sjuttonåring kom hem upptäckte jag att det regnade in genom övre listen i fönsterkarmen i sovrummet. Inte lite. Mycket! Dripp-dropp. Messade vaktmästaren.

Sen kom en ännu blötare make cyklande och när han bytt till torra kläder åkte vi och handlade. Eller han handlade. Jag fick ju vackert sitta i bilen och vänta.

Vaktmästaren ringde när vi höll på fixa middag. Det var visst fler som fått in vatten. Inte konstigt med tanke på vädret. Nu har regnet avtagit så dripp-droppandet har slutat.

Nu återstår bara lite slappade och hostmedicin innan godnatt. Hoppas jag inte väcker maken riktigt liiiika många gånger i natt som föregående.