Här ser det ut att bli en strålande dag igen. Dom som har sportlov har fått en fin början på veckan. Tyvärr jobbar både jag och maken. Så bus var bara ledig igår, måndag. Och så får han ledigt fredag – med sin farmor. Men, men… semesterdagarna räcker inte till allt man önskar – så är det bara!

Helt sjukt skönt ute… Plusgrader redan när jag klev upp kl 5.55. Och fem grader varmt och soooool på förmiddagen. Sååå skönt. Det smälte och droppade. Och jag njöt.

Dock började det blåsa väldigt på eftermiddagen. Men blåst är väl bra för att öka på smälteffekten? Eller…

(Fast jag vet – det kommer inte börja tina ”på riktigt” ännu… men det är härligt att det tjuvstartar ibland… Vilket också innebar att jag synade bus skor lite bättre. Båda paren vinterskor som egentligen är vattentäta är på tok för nötta för att stå emot den stundande vårvätan. Bara att ge sig ut och kika på skor. Dock var allt som fanns hemma på tok för stort. Men denna – Viking Thermo -  kommer hem i rätt storlek i slutet av veckan (hoppas jag) och då får bus det lite torrare om fötterna.)

Visst inte gör det nåt om jag unnar mig lite fika idag – trots att det är måndag??? Jag menar… det kan ju inte ha sååån stor inverkan. Mina gamla jeans sitter ändå pösigt…. haha..

Kolla vilka tokigt groteska jeans. Helt sjukt. Finns det verkligen folk som behöver så här stora brallor???

Dom här hade en kollega med sig på jobbet här om veckan. Dom har tidigare ägt en klädbutik och detta ex är nåt som en försäljare hade med en gång. Min kollega tyckte dom var så tokigt stora som hon sparade dom även efter dom lade ned butiken. Nu tänkte vi använda dom på jobbet. Nåt i stil med ” Hur många barn får man plats med i ett par brallor???”

Vet ni förresten hur stor omkrets det är på jeansen? Två meter. Fatta.. TVÅ METER I MIDJAN. Jösses…

Jag har en del foton från gårdagen att ta i tu med. Men det känns som att jag inte har tid och ro – inte just nu. Jag vill kunna sitta ett tag när jag börjar och det får därmed bli en annan gång. Fast jag är grymt sugen… kanske i kväll?

Nu ska jag istället göra mig klar så vi kan åka och gratulera min (gamla ) pappa – som fyller 57 år i dag. GRATTIS.

(ute lockar det faktiskt inte till ”snökul” idag – Det är visserligen bara tre grader ute, men grått. Tur vi hade sooool igår när vi var i Jukkasjärvi. Betydligt bättre fotoväder!)

Bussresan inåt landet gick kanon. Och nu är vi mer än halvvägs tillbaka tid kusten igen. Toppenväder och ett alldeles underbart ishotell har bidragit till en jättefin dag med – vad jag i alla fall tror – många härliga foton. Ett besök dit rekommenderas verkligen.

Lördag i morgon – Det innebär bussåkande för mig, min lilla familj och några nära och kära (plus några till – bussen ska ju bli full) … vi ska till JUKKASJÄRVI och ISHOTELLET. Fyra timmar enkel resa. Sen fyra timmer hem igen… Puh.

Men det ska visst vara värt resan.

Jag har laddat kameran. Packat ned mitt DS, en bok, bra musik och bärbara dvd-spelaren åt bus. Dessutom har han ju några som underhåller honom, förutom oss. (Fast tiger ska visst stanna hemma)

Värst är dock att vi måste upp så tidigt. Tidigare än vad vi kliver upp en vanlig vardag. Och det trots att det är LÖRDAG.

Nåja… vi kanske kan ta oss en lur på bussen? (Om jag känner maken rätt så sover han och jag åker på underhålla bus…)

Jag blir lika förvanad varje år att ljuset faktiskt återvänder. Det är liksom svårt att fatta att det är LJUST  UTE före sex på morgonen. Helt underbart, liksom.

Att man sen får se solen på dagen gör ju inte saken sämre.

Igår när jag kom hem hade det dessutom tinat fram asfalt på parkeringen framför vår port. Vilken känsla.

Jag vet att än är det långt ifrån vår. Det kommer komma mer snö. Det kommer en lång period med kalla nätter och slaskiga varma dagar. Och först i maj är all snö borta. Men ändå är det underbart att inse att det går åt rätt håll

Idag är det fredag. Jobb halva dagen, begraving vid lunchtid och sen ska vi på Relax och äta smörgåstårta och dricka öl på kvällen. Fullspäckad dag. FREDAG.

Ha en skön dag allihopa.

Jag fick en till beställning på en teckning. Denna gången skulle det vara på en ljus liten blivande treåring – en älskad prins och dyrbar skatt. Jag fick fria händer, men om man kallar någon för sin lilla prins måste man väl måla en dito. Eller?

Det fiffiga är att när jag målar så målar jag i lager. Alltså går namnet på tröjan att byta ut till precis vad man vill! Så samma prins kan bli någon annans prins… Kanske jag skulle byta ut namnet och göra en busprins åt mig själv också??!!

OK… varför har jag en klädnypa på näsan?

Det är INTE för att jag snorar så mycket så jag måste täppa igen (det gör jag ju i och för sig, men det funkar nog inte så bra med en klädnypa)
Jag har INTE HELLER tänkt börja med konstsim
Och det serverades INTE surströmming till lunch

Svaret är helt enkelt:

Vi har haft sångsamling på jobbet! (och då MÅSTE man ju ha en klädnypa på näsan! Det fattar ju alla… eller hur?)

Just nu finns detta (och lite till) i min sånglåda

1. Min lilla racerbil
2. 1-20 Fem myror (och här kommer alltså klädnypan in. Det är ju stora elefanten som räknar i ”original” och han låter ju som att han är superförkyld. Barnen håller för näsan och gör snabel när dom sjunger. Men försök göra samma sak när du spelar gitarr… det funkar liksom inte. Så jag får använda klädnypa!
3.En-finger-klappen
4: Bockarna bruse
5. Apelsin

(Sen börjar och slutar vi alltid med samma sånger: Nu sjunger vi en sång och Nu är det dags att säga Adjö)

Man kan ana ett visst mattetänk i låtarna som sjungs just nu. Racerbilen innehåller lägesorden upp och ned. Sen två räknesånger och Bockarna Bruse är ju liten, mellan, stor. Apelsinsången är en klappvisa med rytm och mönster som också är viktigt för matematiken.

Nog för att jag bor i Norrbotten. Och visst, det är gott om ren i dom Norrbottniska skogarna. Men dom brukar faktiskt inte springa omkring på gatorna inne i centrum.

Så här såg det ut utanför jobbets fönster i morse klockan sju. Fint besök… när dom sedan knallade iväg sa jag åt barnet som stod och kikade med mig:
- Nu går dom nog hem till mig (jag bor ju typ 4 min från jobbet)

Och se, det gjorde dom visst! För det här fotade maken från vårt sovrumsfönster:

Undra om det var tomtens renar? Barnen på jobbet tror att tomten bor i Vattentornet som ligger rakt ovanför där renarna står på översta bilderna. Så med tanke på det, samt att dom var åtta stycken plus att en ren hade ett rött band runt halsen, så är väl sannolikheten rätt stor att det var Mr Santa’s hjälpredor. Eller hur?