Resedagbok: Kroatien 2013

Nu är det dags för sista dagboksinlägget från Kroatienresan vi gjorde i Juli 2013

 

Femtonde dagen – Lördag – stora väntardagen

Hade klockan på väckning, för säkerhets skull, men vaknade självmant och intog den sista frukosten ute på terrassen med den underbara utsikten. Sen tog den sista packningen vid. Vi hade försökt köpa till oss extra timmar på rummet – allt för att kunna göra sista dagen till en ”riktig dag”, men det var förgäves. Sånt funkar inte när man åker charter – utan bara när man, som vi brukar, bokar privat.

Nåja.. klockan elva lämnade vi rummet och tog oss sedan en mycket kort promenad för att köpa glass. Sen satte vi oss vid hamnen och tittade på folk. Urtrist. Så vi gick tillbaka till vår lägenhet, smet in på toa (eftersom det var ostädat ännu) hämtade en flaska vatten ur kylväskan och gick sedan mot Podgora.

Vi gick hela vägen – tog det lite lugnare än vanligt – allt för att undvika att bli alltför svettiga. Vi lunchade sedan på tillbakavägen. Bus åt Cheeceburger, Maken en ½ grillad kyckling och jag tog min favvo: Cevapici i pita. Sen gick vi åter till hotellet. Vi satte oss utanför, i skuggan, uppoffrade oss på sista vinslatten, sista plommoncognacen, sista drickan och sista chipsen. Och så väntade vi på att klockan skulle gå.

När det var drygt en timme kvar till att bussen skulle hämta oss gick vi ned på närmaste restaurang och beställde oss nåt läskande. Jag tog gin och tonic, Urban en Jager och busungen apelsinjuice. Och så passade vi på att använda toaletten.

När det så närmade sig upphämtning gick vi ytterligare en gång alla trappsteg upp till hotellet. Vi fräschade upp oss, så gott det gick med våtservetter, och bytte till resekläder. Sedan var det bara att kånka ned väskorna till gatan.

Där hämtade taxibuss exakt på utsatt tid: 16:40. Fem minuter senare satt vi på den ”riktiga” bussen, och klockan 17 lämnade vi Podgora.

Resan till Split och flygplatsen tog två timmar och gick efter vägar med hissnande utsikt – det hade vi inte sett när vi kom, eftersom vi då reste i mörker.

Väl framme på flygplatsen fick vi checka in bagaget bums och sedan gick vi utomhus och gjorde oss reda att mätta våra magar. I den medhavda matsäcken fanns fem stycken pizzabitar (stora) som vi fryst under natten. Dessa var sedan förvarade i kylväska, tillsammans med iskall nyponsoppa samt tre flaskor fruset vatten (som även fungerade som kylklampar). Pizzabitarna hade precis, precis tinat – några var fortfarande lite hårda – och vattnet var till stor del ännu fruset. Så trots att vi varit 8½ timme utan kylskåp så hade vi fräsch och god middag. Denna avnjöt vi på utbredda saronger i en mycket vacker park. Det kändes som en värdig avslutning på Kroatienbesöket.

När vi sedan tagit oss genom säkerhetskontrollen gjorde vi lite inköp i taxfreebutiken innan planet sedan lyfte mot Stockholm i utsatt tid.

Vi mös med lite kvällsgott och sedan sov alla gott.

Landade på Arlanda bra precis vid midnatt. Vi packade ned den inköpta spriten i resväskorna och letade rätt på en plats att sova på – vilket inte var så lätt. Det blev hårda och kalla bänkar som gav mig några få timmar sömn, Maken blev utan och Bus sov ytterst lite.

Frukosten åt vi sedan på McDonalds – och denna gång lämnade vi restaurangen utan att glömma handväskan.

Planet mot Luleå lyfte i tid och under förmiddagen var vi så åter i Norrbotten. Svärmor hämtade och vi åkte raka spåret mot Lilla Gula Huset.

Där blev det sedan lunch, uppackning, tvätt samt planering över hur resten av semestern skulle se ut. För det var ju många veckors ledigt som återstod….

 

Det närmar sig slutet på resan.. så här kommer ytterligare en dagboksanteckning från Kroatien i Juli 2013

 

Trettonde dagen – torsdag – dagen vi storhandlade sista gången

Jag vaknade först av alla – och då var klockan över nio. Skyndade mig att köpa bröd och sen fixade jag frukost. Och först när den var klar att intas vaknade de övriga två.

Efter morgonfixet utrustade vi oss med ryggor en sista gång. Det var dags för den sista stora handlingen. Det behövdes vatten och grönsaker och lite annat smått för att fixa sista dagarna i Caklje/Podgora, Kroatien.

Bus köpte även ett energiarmband åt sig själv och ett namn-dito som present åt en kompis.

Som brukligt pustade packåsnorna sedan på terrassen en stund innan det blev lunch. Denna dag bjöds det på Vit sparrissoppa och skaldjurstoast samt sallad. Bus hade sedan valt några vita godbitar till kaffet. Mums…

Tokigt varmt på stranden idag Och jag körde utan solfaktor!!! Och det bästa av allt – ingen åska. Det såg ut som att det skulle bli moln och åska vid halvfem/fem-tiden, men så blev det inte. (nedan foton från vår lägenhet – vårt rum och terassdörren, köksdelensamt busungens rum. Saknar dock bild på det jättefina och fräscha toa/duschrummet)

Middagen åt vi på ett grillställe – bus ville ha deras goda cheeseburgare en gång till. Och jag smällde gladerligen i mig Cevapici i pitaböd igen. Maken tog mixed grill, ytterligare en gång. Sen påstod sig ungen inte vara mätt så han blev tvungen att handla en pizzaslice efter maten. Och sen lite godis på det.

När vi kom tillbaka till Caklje pågick där en konsert nere på det pyttelilla torget. Högt ljud som fan. Så vi gick upp till terrassen och lyssnade på lagom avstånd. Tyvärr kunde vi då inte se ”bandet”.. men väl höra dom.

 

 Här kommer ytterligare en dag från i Kroatien i sommar

 

Tolfte dagen – onsdag – dagen ungen hittade ett snäckdjur

Godmorgon blev sen denna dag. Både bus och maken var upp på toa halv åtta och eftersom alla somnade om, gott, efter det blev det sen frukost.

Prommis utan handlingskrav. Det enda som införskaffades var den traditionsenliga glasskulan för bus samt några försök att vinna ett mjukisdjur i gosedjursautomaten. Förutom att vi köpte Pizza-slice till lunch förstås… fem stora goda bitar (a’ 10 kuna ca 12 sek), delat på tre pers, tillsammans med en stoooor sallad. Kaffe och solning på terrassen innan vi gick mot stranden.

Där hann vi bara vara i 45 minuter innan åskan och molnen kom. Och även ett lätt regn. Jäkla skit. Vi vandrade hemåt och maken gick och duschade. Jag och bus såg dock ljusglimtar i molnen och efter en timme var det sol igen. Då gick vi på stranden – igen. Men utan maken. Han ides inte.

Bus badade och snorklade och kom så upp med en sån där strutformad vacker snäcka han dykt efter på botten. Jättefin. Den skulle med hem, tyckte han och lämnade den till mig. En stund senare ser vi att den ”lever”. Ur snäckskalet kravlade nåt minihummerlikt – små, små klor, gulgröna ögon och tentakler. Weee…. Så vi valde att hämta vatten i cyklopet och förvara den där i väntan på hemgång. Allt för att maken skulle få se och för att jag skulle kunna fota.

I lägenheten fick den plats på terrassbordet och vi avvaktade och kikade på när klorna kom fram, när tentaklerna vecklades ut och när den sedan nyfiket kikade fram. Helhäftigt. Sen bar jag ned den i havet igen.

 

Innan middag såg vi färdigt filmen vi påbörjat dagen innan… hotellmys i sängen.

Till middag åt vi Peka – en köttgryta bestående av kyckling, lamm, fläsk, potatis och kryddor, kokat i gjutjärnsgryta i många timmar. Rätten måste förbeställas just på grund av tillagningstiden. Men jäklar i min lilla låda så smarrigt det var…

Sen prommis för busglass och så passade vi på att köpa hem lite drickbart av olika sorter.

Innan kvällsfix tog vi även en tur till ”vår strand”. Vi ville kolla in den på natten. Stranden var häftig i mörkret. Tur jag hade min jogginpannlampa med mig.

Än finns det dagar kvar att läggaut från dagboken jag skrev i Kroatien i Juli:

 

Elfte dagen – tisdag – dagen vi inte gjorde något speciellt

Morgonen började med brödhandling och efter frukost och morgonfix gick vi en prommis. Behövde inte handla något så vi strosade lite här och där. Kollade omgivningar och konstaterade att många lägenheter (och hotell) ser ganska sunkiga ut. Gammalt, slitet och nästan övergivet. Och massor till uthyrnning. Och hur man än letar hittar man inga affärer eller tavernor annat än nere vid strandpromenaden.

Svettiga och trötta i benen fixade vi lunch – hallonkräm, skaldjurstoast, stekt potatis och sallad. Och sen kaffe på det, såklart.

Strandmyset var hett även denna dag, men precis som många dagar innan drog det in moln över stranden, ungefär vid fem-tiden, då vi ändå var på G att gå hemåt igen. Även denna dag mullrade det ovan bergen, men det blev inget åskväder av det.

Efter vi gjort oss av med svett och intorkat salt mös vi i sängen till första halvan av Bourne Legacy. På grund av filmens längd valde vi att dela upp den i två delar.

Middag sedan, mitt i Podgora. Bus ville äta fisksoppa, men blev avrådd till det. Kyparen påstod att det inte var ”äkta” fisksoppa, utan gjord på koncentrat. Ville han ha soppa rekommenderade han istället tomat eller köttfärs. Men då valde bus Pasta Bolognese istället. Jag åt Risotto Frutti de Mare och Maken åt Kalvkotletter. Mätta och nöjda gick vi därifrån och samtidigt undrade vi: Hur orkade ungen käka MarmeladeCrepes efter en sån middag????

Om det varit tävling, förstås…

För Camilla prickade båda rätt:

 

Ovan stod det mycket riktigt Hej (som flera andra såg)

Men bilden nedan var det svårt att tyda. (vilket jag har full förståelse för) Det jag FÖRSÖKTE skriva – med laser mot vit vägg  med lång slutartid i beckmörkret var ändå:

Croatia

 

🙂 Precis som Camilla trodde

En dag till från vår Kroatienresa

 

Nionde dagen – söndag – dagen det åskade

Började dagen med att gå handla bröd. Ingen av de andra två vaknade – som vanligt. Inte heller vaknade dom när jag började göra frukost, Men en stund innan allt stod på bordet var alla vakna och hyfsat pigga.

Vid frukostbordet åkte maken på en låsning i ryggen – bara så där. En låsning som, tursamt nog, släppte till största delen efter en stund. Så lite lagom justerad kunde vi utrusta oss med ryggor och gå mot Podgora för att köpa 12 liter vatten. Vattnet i kranen var visserligen drickbart, påstod ha som ägde hotellet, men eftersom det både luktade och smakade klor, samt att det i Apollo-pärmen stod att bakteriefloran var annorlunda gjorde valet enkelt – flaskvatten i glasen, tack!

Till lunch lagade vi supersmarriga Chickenbits med vitlöksfrästa potatisskivor samt sallad. Mmmmm…

Strandhänget var otroligt varmt. Riktigt het sol – men så började det mörkna i väster och vi hörde åska på avstånd. Och ganska precis den tiden vi brukade gå hem från stranden kom regnet. Och det var rejäla blixtar över havet. Häftigt – men kändes inte så osäkert eftersom åskan inte var över oss utan till havs.

Det fick bli en stund på terrassen, under tak, med lite Pepsi och Chips i väntan på att regnet skulle upphöra. Vilket det gjorde synnerligen snabbt. Och en och en halv timme efter molnen kom var dom också borta igen!

Efter duschen mös vi i sängen framför en varulvskräckis – Warewolf – the beast are amonge us – vilket gjorde att middagen blev extra sen.

Middag åt vi på haket mitt mellan Caclje och Podgora. Bus åt pizza med lufttorkad skinka och champinjoner, jag åt Cevapiji och maken tog grillad kycklingfile.

Och äntligen fick bus se vad som hände med vägspärrarna som stoppade biltrafiken inne i Podgora, Det stod tre pelare som spärr, på tre ställen, för att säkerställa promenadväg för alla i Podgora. Likväl körde det lilla turisttåget fram och åter hela dagarna/kvällarna. Och tillika nån postbil och sånt.. HUR gick det till? Nu fick vi veta

Ovan åker tåget förbi… och det visade sig att mittersta pelaren helt enkelt hade åkt ned i gatan. Och när tåget kört förbi åkte den upp igen – som i  vilken James Bond-film som helst. Och gissa vem som kom på att om man vaktar på detta kan man åka upp på pelaren,  om man hinner???

Avslutade kvällen precis som alla andra kvällar – med stros i Podgora innan promenad tillbaka till lägenheten. Och lite mera laserlek på terrassen.

Provade ställa upp kameran stadigt på en pelare. Sen satte jag på lång slutartid – ”skrev” med pekaren mot en vit vägg medan kameran fotade och voila’ – dessa foton blet det!

Någon som ser vad det är meningen att jag skulle skriva?

Här kommer en dag till från Juliresan till Kroatien

 

Åttonde dagen – Lördag – dagen vi var 200 meter ovanför havet

Hela familjen vaknade vid halv fem – för att gå på toa. Sen hade alla svårt att somna om. Men vid nio ville ingen stiga upp.

Efter frukosten gick vi mot Podgora. Målet för förmiddagen var en Aquasportförsäljare. Vi tänkte nämligen unna oss en Paraflight. Vi valde att åka 220-meters lina, alla tre, samtidigt. Pris. 530 Kuna. (drygt 600 sek)

 

Det var ingen kö och busungen hade inte fattat att vi tänkte göra det bums, nu, på momangen så han blev lycklig när han insåg att vi skulle åka över till ”fallskärmsbåten” på en endaste gång.

Med mig hade jag den vattensäkra kameran, för säkerhetsskull. (Vilket vi sedan insåg inte var nödvändigt.) Man både startade och landade på båten. Och det varken stänkte eller blåste hårt.

Men jösses så fruktansvärt härligt detta var. En otrolig upplevelse. Man hängde fritt 200 meter ovanför vattnet, såg hela Podgora, vårt hotell, alla stränder, grannöarna, vattnet, allt!!!! Och det hela var lugnt och mjukt, inga slitningar eller hissnande känslor… bara helt jäkla underbart. Sååååå värt pengarna.

 

Detta vill vi alla göra igen!!!! Ett annat år.

Efter turen gick vi och handlade mera grönsaker och lärde oss att Tack heter typ ”hvala”. Sen insåg vi att klockan  menade att vi skulle köpa med oss pizzabitar till lunch. Sallad till det och sen var alla supernöjda….

 

Stranden var superhet och vi njöt gott i värmen.

Kvällens middag blev på samma taverna vi åt första kvällen. Bus var nämligen sugen på samma sak: John Doro (eller vad den nu hette, den vita grillade fiskfilén han gillade). Till det ville an ha vitlöksfräst mangold. Maken åt Haj med frästa grönsaker och jag åt en helt fantastisk god Räkrisotto.

Traditionsenligt gick vi sedan in till Podgora för att bus skulle köpa glass. Och denna kväll valde han en glass som klart och tydligt var märkt KUKIS. 🙂 Och den var god!