Det här blev inte vilken söndag som helst.
Förutom att maken fyllde år så skulle vi på utflykt. Till Victoriafortet. I Vuollerim. 15 mil inåt landet.
Under skidbacken i Vuollerim låg i flera decennier en hemlig försvarsanläggning. Ett artillerifort vars kanon var dold för världen under en gammal ranglig lada. Fortet var en del av försvarslinjen Lule älvdalen och tänkt som Sveriges sista chans mot ett invasionshot under kalla kriget.
Victoriafortet lades ned 1997 och är idag inte öppet för allmänheten men fortet är ett statligt byggnadsminne så allt är i helt ok skick.
Siknäsfortföreningen anordnade denna söndag en bussutflykt till Victoriafortet. Och Sonen agerade guide.❤️
Vi, som föräldrar, fick förmånen att följa med och låsa upp ett helt tomt och mörkt fort.
Dessvärre ljöd ett brandlarm – starkt nog att väcka de döda.
Efter några telefonsamtal fick vi veta att larmet kunde vi stänga av längst ned (50+80 trappsteg) och det var bara att fixa trapporna med fingrarna i öronen. Annars hade dom aldrig kunnat genomföra turen.
Så skönt när det blev tyst!!!
Så stort fort!!!
Så coolt.
En mäktig tidsresa.
Sen galet god (sen) lunch i Vuollerim. Älgfärsbiffar.
Tillbaka i Lilla Gula vid 18.30. Vi hade förberett så vi gick i princip bara in och hämtade grejor, tömde diskmaskinen samt tände lite växtbelysning. Sen mot Kalix.
Skippade matlagning och köpte thai. Men först firandet som uteblivit på morgonen, (eftersom vi drog till Vuollerim redan 9.30.)
Grattis!!!❤️❤️❤️😍😍😍🥰🥰🥰
Och hips vips är det snart måndag. 😟….
Så här säger ni