Beställd 15:50 5/2
Skickad 16:23 5/2
Framme på Utlämningstället: 11:11 6/2
Snabbt jobbat.
Tur vi ska och handla strax!!!
Kategori: Shopping (Sida 95 av 136)
Min älskade långzomare – Panasonic Lumix DMC FZ18 är fem år gammal. Den har fotat 27000 bilder och är mycket, mycket välvårdad. Men det känns ändå som:
HJÄLP – den måste ju vara slutkörd snart. Tänk om den lägger av??!!
Redan förra sommaren kikade jag efter en efterföljare. Men min FZ18 höll hela sommaren. Och uppenbarligen hela hösten och halva vintern med.
Men senaste dagarna hade jag bestämt mig för att köpa ny kamra – i alla fall. För det har ändå hänt rätt mycket på fem år inom kamerautvecklingen. Och så hade jag hittat en kanonkamera. Jag siktade nämligen in mig på en efter-efter-efterföljare och bestämde mig för FZ 200.
Men så i förrgår hittade jag av en slump modellen innan – FZ 150. Och när jag jämförde dom närmare var det inte mycket som skilde. Den med högre slutsiffra har vikbar display. Och så var det bättre filmning, möjlighet att koppla till extern mic och lite sånt. Men pixlar, inställningar, snabbhet, displaystorlek och sånt var lika. Blixten hade iof större räckvidd på 200, men å andra sidan är det betydligt större täckning på 150 jämfört med 18 så,…
Och när jag insåg att det skilde 2000 kronor mellan 150 och 200, nu när 150 säljs bort till förmån för 200:n så slog jag till.
Klick, klick. Och snart på ett postutlämningställe nära mig: En Panasonic Lumix DMC FZ150, svart! Weee…
Det fanns EN sak jag ville ha ur senaste HM-katalogen. EN YNKA SAK. Och då kan man ju liksom inte beställa. Men i lördags åkte vi till Luleå en sväng. Och när jag gick in på HM styrde jag OMEDLEBUMS stegen mot träningskläderna. Och till min lycka hade dom tre eller fyra ex kvar av det jag ville ha – deras reflexväst.
Jag äger väl en gul väst – tror jag. Nånstans. Som jag inte använder. Jag har istället såna där snäppband runt benen när jag springer och det är mörkt. Samt pannlampa. Och så har ju joggingkläderna reflexer. Och handskarna. Och skorna. Till och med mössan. Men ingen väst har jag. Men den här tycker jag är SNYGG.
149:-. Och nu äger jag en. Men jösses så svårfograferad den var. Bilden ovan är tagen utan blixt – inomhus. På kvällen. Grynig och jävlig bild blev det. Men man anar ju färgen i alla fall.
Så här ser det ut MED blixt:
Håll med om att jag kommer synas!!!
Och bara för att ni ska fatta att en reflexväst KAN vara snygg så lägger jag in produktbilden från HM-online också:
Behöver jag säga att busungen blev avundsjuk. Inte för att jag nu äger en snygg reflexväst… nä… utan för att den ser ut som en SKOTSÄKER dito. En sån vill han också ha!
Nån som minns att jag fick en så jäkla ursnygg skinnrygga i julklapp. Tuff, cool, snygg… Helt enkelt en Linda-rygga. Från Friis Company (och nej – den jag fick finns inte på hemsidan)
Jag har däremot inte talat om hur det gick med ovannämda skitcoola rygga. Den pajjade nämligen redan innan trettonhelgen. Gaaahhhh… en dyr fin rygga som pajjar efter typ fem dagars användning. Hm. Ena axelremmen släppte i sömmen.
Och jag ides inte åka till Luleå bara för det.
Men i Lördags var vi dit. Och jag fick reklamerat min rygga. Det gick jättebra. Ryggan var köpt på en liten affär som heter Shimra och trots att vi saknade kvitto (eftersom jag visste att ryggsäcken INTE skulle bytas – jag hade ju önskat mig PRECIS den jag fick) så gick det bra att reklamera. Vi visade kotoutdrag på mobilen och sen valde jag en annan ryggsäck, eftersom den jag fick i julklapp var slutsåld. Nu blev den lite mindre ”rockig” men å andra sidan mycket lättare. Och så skyndade jag mig att ”blinga” till den lite:
Och ovanstående berlocker är verkligen jag:
En som stödjer barncancerfonden
En som föreställer en gitarr och
En som föreställer en kamera
Och alla går dessutom i rosa.
Nu har jag dock sparat kvittot. Inte för att jag räknar med att även denna ska pajja… men för säkerhetsskull.
Maken skämtade och sa att jag läser inte ut mina böcker – jag springer ut dom. Och det är ju sant, till viss del. Fast jag läser ju en jäkla massa vanliga böcker också.
Men som sagt, jag ”springer” böcker också. I fredags tog del tre av Åsa Larssons serie om Anna Maria Mella, Rebecca Martinsson och co slut. 10,5 timmar lite drygt, och jag kollade upp att jag – trots julhelger och rejält kallt en period – joggade ut boken på ca 8 veckor (det är ”förbjudet” att lyssna på boken vid andra tillfällen än vid jogging. Inte ens promenader är godkänt. Jogging ska det vara) .
Och jag laddar omedelbums över del fyra i min i-pod. Ifall jag skulle få för mig att jogga iväg nån fler gång… Fast inte idag… har lite ”hemjobb” att ta hand om ikväll…
Följ mig på bloglovin. Klicka på plusset
Så här säger ni