Fyra dagar kvar… var det i morse. Nu – är det snart bara tre.
Dagens jogg (efter avslutat jobb) orsakade dock småblessyrer:
Inga stora… men en liten jäkla knöl fick hela mig att falla platt. Slog till och med hål på thightsen. Inget värre, som tur är
Godmiddag i kvällssolen på balkongen… och nu ska vi städa (trots att jag inte vill).
Och ikväll har jag koll på hur siffran 3 ska illustreras i min nedräkning.
Sista veckan påbörjad. I morse startade nedräkningen: 5 dagar kvar.
Fortsatt varmt!!!! Fixade lite i för just semester på lunchen. Och kvällen användes till att handla. Vi eftersom skulle på flera affärer och sprang på folk att prata med lite här och där så tog provianteringen betydligt längre än planerat. Så för att inte svälta ihjäl fick det bli hämt-thai till middag.
Nu ska jag klura ut hur jag ska illustrera 4, i morgon.
Vilken underbar (lugn) midsommar det blev. Perfekt då jag behövde ”ladda”.
Vädret var fantastisk. Dryga 24 grader och härlig sol. Vi hörde åskan mullra på avstånd, men det kom aldrig till oss.
Vi promenerade, lunchade på altanen, åt jordgubbar och solade.
Vi bakade olivsnurror som snacks före maten. Och åt sen en sen middag (inomhus, för 20.30 var myggen inge roliga).
Och innan vi kröp ned under våra täcken (efter vi försökt döda alla myggor som smitit in då alla dörrar och fönster varit öppna i värmen) var klockan 1.30.
Vi ska fortsätta mysa idag. Håller tummarna för finväder även idag, midsommardagen. Det ser lovande ut. Drygt 21 grader nu på fm. Dock finns det lite moln på himlen idag.
Det bubblar.. av förväntan.. av spänning… av önskan… Men också av trötthet…
Semestern närmar sig… och den känns onekligen välbehövd. Mer välbehövd än på många år.
Förra sommaren var ju som den var – semester, ja visst. Men vilken jäkla skit-semester det blev det med en älskad och behövd svärmor som väntade på att alla cancertumörer skulle avsluta livet. Vårt flackande mellan Gula Huset och hemma, försök att ta vara på ”bra dagar” och ändå tackla dom dåliga… En avbokad semesterresa, pga sistnämnda, och därtill en sommar med väder värre än värst. Usch. Sommaren 2015 vill vi inte uppleva igen.
Nu stundar en ny sommar. Vi skriver 2016. En sommar som bara är vår. Och den känns sjukt efterlängtad. Hela läsåret på jobbet har varit jättejobbigt, och det hela har stegrats allt eftersom vårterminen gått. Hade jag inte haft galet bra kollegor vete sjutton hur jag skulle orkat alla månader. Men nu är det en vecka kvar och jag är så enormt trött. Jag kommer på mig själv med att nästan somna om jag sätter/lägger mig, jag tappar fokus, jag glömmer ord…. Fem dagar kvar. Och först nu en långhelg. En helg som vi bara tänkt satsa på oss själva. Och det känns verkligen som nåt jag behöver. Jag upplever att hela omgivningen är inbäddad i bomull… jag ser och hör inte vad som händer annat än det som är absolut närmast. Resten är oviktigt/suddigt/. Och jag orkar inte tänka längre än en helg. Allt som avviker verkar jobbigt och jag ser så fram emot att bara vara… grilla… klippa gräs.. promenera… sola… sova… (och mera sova).
Sen hoppas jag att jag är taggad och laddad för fem dagar till. Fem dagar.. sen får jag fyra veckor ledigt.
Men fy vilket regn…
Varmt… men jäklar vad blött.
Glad jag köpte (och tog fotot av) den här regnkappan förra året – den behövdes idag.
Sen ankomst till Lilla Gula Huset. Sen middag i form av Räkfross. Och nu gäspar vi… trots att klockan vara är halvsen.
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni