Kategori: Pedagogiska ideer (Sida 24 av 48)

Julkalender. Lucka 19

Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.

Uppe i den höga granen satt en lite ekorre, Korre. Han hade hittat några smaskiga kottar han tänkte skala och mumsa i sig..

– Det har ska bli gott, tänkte Korre.

Men så fick han plötsligt höra en massa ljud han inte kände igen. Han kikade fram ur granen och fick syn på en massa barn som lekte i närheten. Korre blev rädd och fick bråttom därifrån.

Han tog ett jätteskutt och hoppade från granen över till nästa träd – en tall – och landade på en stor gren. Men han slant lite och råkades slå i sitt ena ben. Och även den långa, mjuka ludna svansen.

AJ!

Stackars Korre.

Han skyndade hem till sin mamma, på den gröna ängen. Hon undersökte sin lilla Korre och skickade honom genast i säng.

Du måste vila dig och ligga stilla om du ska bli bra, sa hon.
Här får du lite medicin. Den smakar inte så bra, men den fungerar. Och så måste jag sätta ett plåster på din onda tå. Och på din långa ludna svans.

Och när Korre sedan sovit en stund kände han sig mycket, mycket bättre!

Ekorrn satt i granen
skulle skala kottar
fick han höra barnen
då fick han så bråttom
hoppa han på tallegren
stötte han sitt lilla ben
och den långa, ludna svansen

Sprang han hem till mamma

på den gröna ängen

Fick han med detsamma

krypa ned i sängen

Beska droppar fick han då

plåster på sin lilla tå

och den långa, ludna svansen

Julkalender, Lucka 18

Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.

Mitt i den stora skogen satt en liten hare. Hoppe hette han och han älskade blåbär. Just den här dagen hade han hittat ett alldeles underbart blåbärsställe i en solig glänta och han satt och mumsade för glatta livet alla småa, blåa bär han hittade.

– Jättegott, tyckte Hoppe och så klappade sig nöjt på magen.

Men i närheten smög räven omkring. Han gjorde sig så osynlig som möjligt och tog sig framåt så ljudlöst han bara kunde. Han hade planer på att fånga sig en god, god hare till middag. Och där framme satt ju en. Hoppe!

Knak!

Räven råkade kliva på en torr gren och Hoppe slutade genast mumsa bär.

– Vad var det där? tänkte han och spetsade sina långa öron.
– Åh nej, det är räven. Nu ligger jag illa till, flämtade Hoppe och skyndade sig så snabbt han bara kunde iväg från gläntan.

Och eftersom Hoppe var en otroligt snabb hare så hade inte räven en chans. Hoppe hoppade så långt in i mörka skogen han orkade innan han blev tvungen att sätta sig ned och vila. Han hittade en mossig sten som han satte sig bakom och sträckte ut sina trötta ben. Puh!

Men i närheten flög en uggla tyst, tyst ur sitt bo. Och ugglor äter ju också harar… så Hoppe kunde inte vila länge. Ingen rast ingen ro…

Det var bara hoppa vidare, längre in i skogen.

Och Hoppe hann undan. Även denna gång. Vilken tur…

 


Hoppe hoppe hare satt och mumsa bär
Klappa sig på magen, det var gott det här
Fram smyger räven, tänkte Hoppe ta
Men, Hoppe hoppe hare skuttade så bra

Hoppar in i skogen bakom mossig sten
sätter sig att vila sina trötta ben
Ugglan flyger tyst ifrån sitt bo
Stackars Hoppe Hare aldrig får han ro


Färgade isbitar

Jag har skrivit om dessa mjölkpaketsisbitar tidigare. Men jag gör det ändå igen – för det är så enkelt och så användbart.

Barnen på mitt jobb har tryckt ned silkespapper i ett par avklippta mjölktetror, fyllt på med vatten och sen har vi låtit dessa frysa. Och vips har man så här fina färgade isblock.

Vi byggde en islykta av dessa till Lucia – mycket effektfullt. Men dom är också mycket uppskattade i den vanliga uteleken: som skatter, som byggstenar, som nåt man kör omkring med i vagnen, som nåt man bär på, som ”mat” (ja i leken då – inte att äta)… Fördelen med att det är silkespapper är att dom inte färgar av sig på kläderna som det annars kan göra om man blandar färg i vattnet.

Så här ser bitarna ut i dagsljus, utan tända värmeljus i mitten:

Julkalender. Lucka 17

Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.

Det var en gång ett litet djur med åtta ben. Åtta lite lurviga ben hade han att hålla reda på – men det gjorde han bra och han var en otroligt skicklig liten klättrare. Imse hette han. Imse Vimse, till och med. Och han var en pytteliten spindel som var jätteduktig på att spinna stora, fina nästan osynliga spindelnät där han fångade myggor och flugor till både frukost, lunch och middag.

En dag när Imse var och kontrollerade om han fångat någon go’bit i sitt nät började det plötsligt regna något alldeles förfärligt. Imse försökte hålla sig kvar på sitt spindelnät. Men hur han än kämpade och slet tog regnet honom och han spolades iväg med vattnet som forsade ned från himlen. Och Imse som inte kunde simma…

Men som tur är slutade det regna – lika plötsligt som det började. Och så tittade solen fram igen. Starkare och starkare lös den och solens varma strålar torkade upp allt regnvatten. Och Imse blev snabbt torr han med.

– Usch, det här var ju lite otäckt. Tur det gick så bra som det gjorde, tänkte Imse Vimse

Och så började han genast spinna sig en ny tråd och klättra upp tillbaka till sitt spindelnät.

– Undra om jag har nån middag där uppe som väntar på mig. För nu är jag hungrig, tänkte Imse och klättrade snabbt upp för sin nyspunna tråd

 

Imse Vimse spindel klättra upp för trå´n.
Ner faller regnet spola spindeln bort
Upp stiger solen torka bort allt regn.
Imse Vimse spindel klättrar upp igen

Julkalender. Lucka 14

Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.

När första ljuset brinner står julens dörr på glänt
och alla människor glädjas att fira få advent

När andra ljuset brinner är snart Lucia här
hon bjuder oss på kaffe och bud om julen bär

När tredje ljuset brinner vi juleklappar syr
Och vi bakar kakor och har ett stort bestyr

 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026

Tema av Anders NorenUpp ↑