Idag vann jag en sån här praktiskt liten pryl:
Det var hos Charlotte jag hade turen att vinna mig en Plattång från OBH-nordica… och att jag vann skulle jag nog egentligen kunna tacka ett av mina små änglar på jobbet. Det var nämligen en kommentar från en av mina fyraårstjejer som bäddade för min vinst!
Jag blev såklart jätteglad för min vinst. Nu slipper jag släpa plattången mellan hemma och Lilla gula huset varje helg. För nu har jag två stycken!
Är det inte badsäsong utomhus så får man väl snorkla hemma i go’ värmen…
Så här såg det i alla fall ut i vårt badrum förra veckan. Gissar på att det var någon som saknat badkar i Lilla gula huset under påsk. Där har vi bara dusch, och den här busungen ÄLSKAR att bada!
(vi är förövrigt just uppkommna ur ett mysigt bubbelbad – dock utan snorkel och cyklop idag!)
Nu är det inte bara bus och jag som har personliga muggar. (våra muggar syns under länkarna) Nu har även maken en egen mugg – designad av Bus. (det är alltså en och samma mugg som är fotad tre gånger på bilden!)
Om ni inte kan tolka hans naivistiska konst så kan jag upplysa om att det föreställer (från höger) ett höghus, ett blått moln, en buske med röda bär, en sol och en cykel där höger och vänster är utmärkt med rött och blått på styret!
För nästan exakt ett år sen köpte vi en större cykel åt unge herr Bus. Den var då på tok för stor, men det var ett bra tillfälle så vi nappade, med vetskapen att småbusar växer och blir större busar.
Idag ville han ta fram cykeln. Gågatorna var rensopade från sand. Och isfria… såklart. Alltså var det dags att gå ned i cykelförrådet och ta fram cykeln. Den nya, såklart. Det var den han ville prova. Han testade i höstas men då nådde han inte ned med foten i backen så det blev platt fall när han skulle stanna.
Självklart var däcken rätt tomma. Cykeln var ju i princip oanvänd. Men efter lite luft fick han prova… och han nådde ned till marken. Jösses vilken stolt tupp som cyklade iväg. Från en början kunde han inte starta sín nya höga cykel själv. Men han kunde stanna och det var ju det viktigaste. Men efter bara några minuter kom han även på hur man får fart på en större hoj än vad han var van med…
– Mamma… jag känner mig som sex, kanske sju…
Tolv-tummaren med stödhjul är urvuxen sedan länge (Bus lärde sig cykla utan stödhjul när han var tre) och nu även sexton-tummaren. Min stora bus cyklar nu mera runt på en tjugo-tummare…
Och att cykeln är framme får väl dessutom räknas som ett vårtecken. Mitt bidrag till Visa våren – vecka 16
Kolla i deltagarlistan som finns under VISA VÅREN rubriken Hos fröken Evans för fler vårtecken
Man har ju sett – på film – hur man liksom kan följa avklädningen inför den stundande älskogen genom att gå den snitslade banan av utslängda kläder…
Här var det dock inte nån väntande älskog – utan tårta – som lockade avklädaren.
Det syns tydligt var han gått:
1. Stövlar
2. Galonhandskar
3. Fingervantarna som varit i galonhandskarna
4. Mössan
5. Jackan – har faktiskt hamnat på kroken
6. Träningsjackan han haft under
7. Mjukisbrallorna
8. Galonbrallorna
Jösses….
(fast i ärlighetens namn hade jag bett honom lämna allt på golvet eftersom han var blöt från topp till tå och allt skulle ned i pannrummet på tork! I vanliga fall är han faktiskt rätt duktig på hänga upp efter sig!)
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni