Kategori: Ungen (Sida 119 av 125)

Sagovisa

Idag tog jag en riktigt gammal klassisk visa och sjöng som en saga åt barnen på samlingen efter lunch. Den gamla sången om Josefin med symaskinen… Ni vet…

Det var en gång en flicka som hette Josefin, Josefin, fin, fin, Jose, Jose, Josefin.
Den enda skatt hon ägde det var en symaskin, symaskin, skin, skin, syma, ma,ma,ma, maskin…

Och till den hade jag fixat bilder (som jag laminerat) på hela storyn. En Josefin, en symaskin, Hennes fästman, farmor, skutan, brevet och så vidare… Blev som en saga, fast med sång då.

Väldigt enkelt, och mycket uppskattad.

Dom ville omedelbums höra den igen och så kunde dom inte för allt i världen förstå varför Jonatan kastade självaste Josefin i vattnet när båten gått på grund. Och det var ju en helt klart berättigad fråga. Och sen var dom ytterst fundersamma över det där med att hon satt på havets botten och sydde..Sen hörde jag hur dom gick och nynnade på sången senare under dagen… Haha.. det är lätt att underhålla barn.. ibland!

Besiktning godkänd

Idag har jag varit på utvecklingssamtal för bus. Alltid kul att få höra vad en egen lilla teling håller på med på dagarna. Hela förra året hade jag ju stenkoll, eftersom jag jobbade på samma förskola som han. Inte på samma avdelning, men vi delade hall, så jag hade verkligen rejäl uppsikt över allt han gjorde. Och när han misskötte sig var jag över och röt till. (Man ryter ju lite högre och för lite mindre förseeleser när det gäller ens eget barn, även om jag är rätt duktig på bli arg på andras barn också.) På köpet brukade alla andra ungar sluta med dumheterna dom höll på med. En av förskollärarna på hans avdelning tyckte att jag kunde komma in och rya till åt de andra barnen också emellanåt. Eller att dom skulle hota med att hämta över bus mamma om dom inte lyssnade!

Men sen ett år tillbaka är vi bara grannar på området – två separata hus, med kanske 500 meter mellan..eller nåt sånt… Olika rektorer, dock. Så nu var det kul att få lite uppdateringar. Inte för att vi är helt ovetandes om vad han gör på dagarna. Dels har vi god kontakt med personalen (som jag ju dessutom haft som kollegor i två olika omgångar) och dels för att maken springvikarierar och är på bus förskola lite då och då.

Hur som helst så fick han godkänt. Jag fick inte ens en anmärkning. Ingen ombesiktning behövs – inte i år i alla fall… Han gick genom utan fel. Perfekt. Det suger jag till mig och är därmed en extra stolt mamma idag!

Och nu har han 10 dagar till sommarlov.

Viktiga saker

Ikväll vid 22-tiden:

– Sov gott, vännen. Dröm fint. I morgon är det Lördag.
– Jaaa.. då är det Kim Possible på Bollibompa.

Viktiga saker man måste komma ihåg.. uppenbarligen.

Inget onödigt gnäll…

Busungen är ju ingen som gnäller i onödan. Lite ont här och där om man ramlar eller klämmer sig är väl inte hela världen, verkar han resonera. Dom säger samma på hans förskola. Om han nån gång gråter så vet man att det är allvar.. (däremot gråter han ofta om nåt är sorgligt… så känslor saknas inte).

Nu ser man på honom att han har värk i axeln. Han går och håller upp armen, men säger sällan att det gör ont. Annat om man råkar ta i honom eller när man ska hjälpa med kläder eller nåt sånt. Då ojar han till och säger nåt om sin axel.

Igår hade han nog varit nog så ”duktig” och kämpat på hela dagen. För till kvällen gjorde sig värken extra påmind. Men han sa inte att han hade ont. Däremot var inget till belåtenhet. Allt var fel.. det var böcker, leksaker och annat som var tokigt. Och det insåg han nog för tillslut sa han:

– Jag har ont i axeln hela tiden nu… det är därför jag är så gnällig!

Bild av olyckan

nyckelben2

Arbetsskadad som man troligen är så gav jag givetvis bus ett uppdrag, i bästa ”pedagogisk dokumentations-anda”

– Kan du rita hur det gick till när du ramlade med cykeln?
– Nej, det kan jag inte.
– Joo.. prova!
– OK då!

Och visst kunde han…

Lilla bilden innehåller förklaringarna, och jag vet att dom syns dåligt här. Men som vanligt är ju bilderna fotade/scannade för eget bruk (inte till bloggen i första hand) och hamnar i nästa fotobok – där blir kollaget i A4 format, och då ser man den lilla texten.

Jag kan istället förklara att det som syns på bilden är ju givetvis hans röda cykel och framför den kommer en bus flygande – med armarna i vädret. Den gula ”plumpen” är cyckelhoppet och rutorna är ”såna där streck som visar att det går fort”.

Och precis så såg det ut när han gjorde sin luftfärd och landade olyckligt!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026

Tema av Anders NorenUpp ↑