Julkalender. Lucka 17

Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.

Det var en gång ett litet djur med åtta ben. Åtta lite lurviga ben hade han att hålla reda på – men det gjorde han bra och han var en otroligt skicklig liten klättrare. Imse hette han. Imse Vimse, till och med. Och han var en pytteliten spindel som var jätteduktig på att spinna stora, fina nästan osynliga spindelnät där han fångade myggor och flugor till både frukost, lunch och middag.

En dag när Imse var och kontrollerade om han fångat någon go’bit i sitt nät började det plötsligt regna något alldeles förfärligt. Imse försökte hålla sig kvar på sitt spindelnät. Men hur han än kämpade och slet tog regnet honom och han spolades iväg med vattnet som forsade ned från himlen. Och Imse som inte kunde simma…

Men som tur är slutade det regna – lika plötsligt som det började. Och så tittade solen fram igen. Starkare och starkare lös den och solens varma strålar torkade upp allt regnvatten. Och Imse blev snabbt torr han med.

– Usch, det här var ju lite otäckt. Tur det gick så bra som det gjorde, tänkte Imse Vimse

Och så började han genast spinna sig en ny tråd och klättra upp tillbaka till sitt spindelnät.

– Undra om jag har nån middag där uppe som väntar på mig. För nu är jag hungrig, tänkte Imse och klättrade snabbt upp för sin nyspunna tråd

 

Imse Vimse spindel klättra upp för trå´n.
Ner faller regnet spola spindeln bort
Upp stiger solen torka bort allt regn.
Imse Vimse spindel klättrar upp igen

Ingen har tyckt till än

Trackback URI | Comments RSS

Vad tycker du?

ABY