Äntligen…

Jag cyklade till jobbet i morse (och eftersom det var för lite luft i busungens rullande fordon så fick han lift pakethållaren)

Men efter jobb, skola och ett gemensamt uppdrag (därav busungens kläder: skjorta och skinnslips en måndag) så tog jag fram även hans. Däcken pumpades och sadeln höjdes. 5 cm högre än i höstas.

Och så polerade bus lite på sin svarta skönhet.

– Man kan ju inte bara tänka på att ha roligt, sa han, och tvättade vidare.

Jag då?! Jag satt i solstolen och kikade bakom halvstängda ögon.

4 reaktioner på ”Äntligen…”

  1. Sparkcyklarna åkte fram här och ungarna kryssade fram mellan grushögarna på gatan – och jag satt sådär … med huvudet lutat mot väggen och en kopp kaffe i handen. Vårmys !

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen