
Mini har ont. Hon ramlade på asfalten och skrapade upp sitt ena knä. Och nu kommer det blod. Massor av blod. Tycker Mini det känns som i alla fall. Tur hon har Nalle som kan trösta och komma med ett plåster. Så snart såret är rengjort och omplåstrat kommer Mini vara en stolt plåsterbärare. En liten stund. För sen river hon bort plåstret igen. För att kolla hur såret ser ut….

Du har verkligen fångat det där med barn! Så typiskt att riva bort plåstret och kolla… 😉
Men oh vilken mysig bild. Speciellt med nallen som står bakom och kramar litegrand.
ajajaj, det där såg rejält ont ut!
Men ack så sött 😉
Aj aj aj, stackars Mini!
Tur att nalle stöttar henne 🙂
men stackars Mini ,tur att det finns så bra plåster och nallen med,tack för din kommentar ,idag har jag ringt på ett nytt jobb på en montissoriskola här istan de villa ha mina betyg +cv så håll nu tummarna att jag får komma på intervju,
kram å va fina bilder du gör
Jag tror hon har lite ont i axeln också…Stackars Mini 😉
Svar: Jag hade tänkt bo borta från början, tills jag fick höra hur dåliga de var på att låsa dörrar och följa instruktioner. Då kändes det som att man måste bo hemma för att hålla koll.
Här är det sagt att man ska kunna bo kvar och ganska många gör det. För mig handlar det mycket om att man vill ha till gång till sina egna saker. Dessutom gör det stor skillnad på morgonen om man har en minuts promenad till förskolan eller 45 minuter… Så trots allt besvär känns det enklast att bo hemma. Sen an jag alltid fly om det blir för jobbigt. Är dock ganska säker på att det jobbigaste är just nu.