Det här har jag roat mig med under förra helgen: Klätt in en spark i en ljusslinga. Den ska ut på gården framför Lilla Gula Huset närmare advent. Jag tror det blir fint… Och för att få en uppfattning om HUR det kommer se ut så fejkade jag till fotot lite:
Coolt va?
Det där nakna plastskelettet på jobbet, ni vet. Som jag klädde med plastband förra veckan. Det såg fortfarande naket ut. Så jag klädde det ännu mer.
Och nu lyser inte den vassa vita lampan lika hårt och vasst längre.
Nu är det snart läge att söka stora designpriset.. eller inte!
Vi har haft ett naket skelett till lampskärm över ett av borden på jobbet. I måndags blev jag less på se det tråkiga vita. Och plastade in det – med vanliga plastband.
Ett av barnen tyckte jag vävde… och det var väl inte helt tokigt.
Personligen tycker jag lampan blev anskrämligt ful. Eller kanske charmigt ful… fulsnygg… typ. Barnen tyckte i alla fall den var fin. Och visst… den passar på en förskola. Tror jag!
Ett måtto alla borde leva efter.
När vi under helgen som var fick igen hålet i golvet i det jättefula rummet så blev det över betong. Och då gjorde jag och bus en tavla. Vi i den bemärkelsen att jag öste/slätade ut betong i en rostfri form med gladpack i botten, bus tryckte sina händer och jag skrev dit årtal.
När vi åkte hem på söndagkväll hade den brunnit ihop tillräckligt för att lyfta upp. Nu ligger den på altanen bredvid några blomkrukor. Och händerna kan bli små, små badpölar åt pippifåglar – om dom vill.
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni