Kategori: Teckningar (Sida 30 av 78)

Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.

Uppe i den höga granen satt en lite ekorre, Korre. Han hade hittat några smaskiga kottar han tänkte skala och mumsa i sig..

– Det har ska bli gott, tänkte Korre.

Men så fick han plötsligt höra en massa ljud han inte kände igen. Han kikade fram ur granen och fick syn på en massa barn som lekte i närheten. Korre blev rädd och fick bråttom därifrån.

Han tog ett jätteskutt och hoppade från granen över till nästa träd – en tall – och landade på en stor gren. Men han slant lite och råkades slå i sitt ena ben. Och även den långa, mjuka ludna svansen.

– AJ!

Stackars Korre.

Han skyndade hem till sin mamma, på den gröna ängen. Hon undersökte sin lilla Korre och skickade honom genast i säng.

– Du måste vila dig och ligga stilla om du ska bli bra, sa hon.
– Här får du lite medicin. Den smakar inte så bra, men den fungerar. Och så måste jag sätta ett plåster på din onda tå. Och på din långa ludna svans.

Och när Korre sedan sovit en stund kände han sig mycket, mycket bättre!

Ekorrn satt i granen
skulle skala kottar
fick han höra barnen
då fick han så bråttom
hoppa han på tallegren
stötte han sitt lilla ben
och den långa, ludna svansen

Sprang han hem till mamma

på den gröna ängen

Fick han med detsamma

krypa ned i sängen

Beska droppar fick han då

plåster på sin lilla tå

och den långa, ludna svansen

Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.

Det var en gång ett litet djur med åtta ben. Åtta lite lurviga ben hade han att hålla reda på – men det gjorde han bra och han var en otroligt skicklig liten klättrare. Imse hette han. Imse Vimse, till och med. Och han var en pytteliten spindel som var jätteduktig på att spinna stora, fina nästan osynliga spindelnät där han fångade myggor och flugor till både frukost, lunch och middag.

En dag när Imse var och kontrollerade om han fångat någon go’bit i sitt nät började det plötsligt regna något alldeles förfärligt. Imse försökte hålla sig kvar på sitt spindelnät. Men hur han än kämpade och slet tog regnet honom och han spolades iväg med vattnet som forsade ned från himlen. Och Imse som inte kunde simma…

Men som tur är slutade det regna – lika plötsligt som det började. Och så tittade solen fram igen. Starkare och starkare lös den och solens varma strålar torkade upp allt regnvatten. Och Imse blev snabbt torr han med.

– Usch, det här var ju lite otäckt. Tur det gick så bra som det gjorde, tänkte Imse Vimse

Och så började han genast spinna sig en ny tråd och klättra upp tillbaka till sitt spindelnät.

– Undra om jag har nån middag där uppe som väntar på mig. För nu är jag hungrig, tänkte Imse och klättrade snabbt upp för sin nyspunna tråd

Imse Vimse spindel klättra upp för trå´n.
Ner faller regnet spola spindeln bort
Upp stiger solen torka bort allt regn.
Imse Vimse spindel klättrar upp igen