Varje vardag fram till jul kommer barnen ha fått en bild och en text i en brevlåda ute på förskolegården. På fredagarna är det adventsversen, som vi ökar på med en vers för varje fredag och sedan tänder ett ljus i staken utomhus. De övriga dagarna kommer texten vara en saga, en saga som egentligen är en sång dom känner igen och redan kan. Tanken är att dom genom att höra texten jag skrivit samt ser bilden jag ritat ska koppla dessa till en sång som vi sedan gemensamt sjunger.

Klockan är tolv. Inte en människa är vaken. Det är mitt i mörkaste natten.
– Shhh……

Alla sover…Varenda människa. Och det är alldeles, alldeles tyst. Förutom någon som snarkar lite försiktigt i sin säng. Och alla ljus är släckta så det är helt mörkt – precis överallt.

Men vad händer då? Där! Där borta i hörnet.

Det rörs nånting. Nåt litet. Det tisslar och tasslar och prasslar.

Vad kan det vara?

Det är rött och grått och pyttelitet.

Det kan väl inte vara???

Jo… Det ÄR ju det. TOMTAR. Små, små tomtar som kryper upp ur vråna. Dom lyssnar. Dom spejar.. ingen som ser oss va? Och sen trippar dom vidare…

Tipp, tapp, tipp, tapp, tippe, tippe, tipp, tapp, tipp, tipp, tapp….

Midnatt råder tyst det är i husen – tyst i husen

Alla sova släckta äro ljusen – äro ljusen

Tipp tapp tipp tapp tippe tippe tipp tapp tipp tipp tapp

Se då kryper tomtar upp ur vråna – upp ur vråna

Lyssna, speja, trippa fram på tårna – fram på tårna

Tipp tapp tipp tapp tippe tippe tipp tapp tipp tipp tapp