Sida 1481 av 1640

Bild av olyckan

nyckelben2

Arbetsskadad som man troligen är så gav jag givetvis bus ett uppdrag, i bästa ”pedagogisk dokumentations-anda”

– Kan du rita hur det gick till när du ramlade med cykeln?
– Nej, det kan jag inte.
– Joo.. prova!
– OK då!

Och visst kunde han…

Lilla bilden innehåller förklaringarna, och jag vet att dom syns dåligt här. Men som vanligt är ju bilderna fotade/scannade för eget bruk (inte till bloggen i första hand) och hamnar i nästa fotobok – där blir kollaget i A4 format, och då ser man den lilla texten.

Jag kan istället förklara att det som syns på bilden är ju givetvis hans röda cykel och framför den kommer en bus flygande – med armarna i vädret. Den gula ”plumpen” är cyckelhoppet och rutorna är ”såna där streck som visar att det går fort”.

Och precis så såg det ut när han gjorde sin luftfärd och landade olyckligt!

Nu funkar det

Äntligen kommer jag in på min blogg igen.. har antagligen varit nån form av servicearbete eller nåt…

Fast just nu har jag inte tid att sitta vid datorn. Maken är ute vid grillen (igen) och grillar kycklinglår. Jag har fixat lite bönsallad och annat gott. Men före det är matdags tänkte jag få mig en dusch. Känner mig nämligen inte tillräckligt fräsch för att ta plats vid middagsboretk, eftersom jag rätt nyligen kommit hem från en halvmils jogging!

Imorgon börjar finalväckan i So You Think You Can blogg?! Kommer med mer info sen!

(och så var det ju den där Karaokevideon jag lovat er… Hmmm…)

Lammkött!

Just nu ligger det lammstek på grillen. I ugnen börjar potatisgratängen vara klar. Jag ska koka grön sparris och ett stort gäng plockgrönsaker (morötter, rädisor, avokado, paprika och sockerärtor) ligger färdigt på ett fat och väntar på hungriga munnar.

Bus är nog lite trött, för han ville inte följa med ut och grilla, som han annars brukar, utan väntar i soffan tillsammans med sin favorit Kim Possible på dvd.

Maten äter vi sen på vår stora härliga balkong. Ett och annat vinglas kommer nog slinka ned. Jag har redan grundat med lite vargtass!

“…äta karamell och åka karusell och fröjdas hela dagen…”

Strålande sol, härlig värme, festival på stan (vilket innebär tivoli och annat skoj) och ett trasigt nyckelben. Så ser ingredienserna ut för att få ihop en skön lördag. Tyvärr kan bus inte utöva sin favoritsyssla när det gäller tivoli. Han är farligt förtjust i hopptält och dit kan vi ju inte släppa honom. Men en och annan karusell lär det väl bli. Och lite sockervad. Och lite godis.

Och sen ikväll blir det grillning. Inomhus kommer vi inte befinna oss mer än nödvändigt.

(Kan förresten upplysa om att med en dos Ipren innan (sen) sängdags sov den skadade hela långa natten utan ett knyst. Klockan nio har vi väckt honom i morse. Tyckte att nu är det väl ända dags för frukost!)

Olycka

nyckelben

Ni får inte se någon karaoke idag… jag har inte haft tid att ladda upp den.

Sen jag slutade jobbet har jag nämligen tillbringat min tid på akuten samt läsande Bamse, Kalle Anka, Alfons Åberg, mera Bamse, Kapten Snorfinger och ritande robotar och annat sånt.. lite middag har jag också fått i mig.

Anledningen till detta är att bus och jag skulle ned och käka glass efter jobbet. Glad i hågen cyklade han från sin förskola och fattade inte exakt VAD han tog fart och cyklade över. Och jag hann inte reagera. Han cyklade över ett sånt där uppbyggt hopp som ”storkillarna” hoppar i med sina cyklar. Och nog sjutton hoppade bus. Först kom bus, sen kom cykeln.. sen landade bus och därefter cykeln – över bus!

Han grät ju förståss.. vilket i och för sig är ovanligt eftersom han ALDRIG gnäller i onödan (vi brukar få fråga om det verkligen är sant att han inte fått ont). Men idag slutade han aldrig gråta. Han cyklade tappert vidare (eftersom hans mamma lockade med glass) men det gick inget bra. Han grät och klagade så hemskt över sin axel. Så efter kanske 400m stannade vi och jag kollade hans arm och axel lite extra noga (hade ju kollat vid fallet, såklart). Inget syntes men han var såååå olycklig. Vi beslutade oss för att gå hem. Försökte få svärmor att komma hämta oss, men hon svarade inte på sin mobil så vi fick gå hem. Sen ringde jag akuten och dom tyckte vi skulle komma in. Dit tog jag bilen, trots att vi bor jättenära… Nu hade han plågats nog.

Och efter två timmar på akuten fick vi så veta att vår älskling hade brutet nyckelben.

Så nu är det lite synd om honom.. eller mycket synd om honom. Och tid vid datorn (för att ladda upp karaoke) har jag inte haft. Nu sover han… ett tag.. och vi ska se färdigt I Am Legend, som vi började kolla på igår!

(Bilderna är alltså fotade på akuten. Viken morsa han har va? Halar fram mobilkameran när han lider av smärta!!!)

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025

Tema av Anders NorenUpp ↑