Handjagaren och fulskorna. Årspremiär.
En av mina favvosysslor – faktiskt. Jag älskar att klippa gräs. Allra helst i shorts och bikinitop (stackars grannar). Men träningsklädd efter en 7,5 km:s runda funkar också (premiär för Lilla Gula Huset rundan i skogen. Nääästan torrt).
17 grader varmt. Men blåsigt. Och solen gick och gömde sig för ett tag sen.
Snart anländer maken och svärmor. Vi ska grilla och jag är grymt hungrig.
Har ju glömt att visa våra vackra flerfärgade tulpaner.
Älskar färgen (eller färgerna).
Vid duschfönstret stod flera ståtliga i full blom förra helgen.
Och nu är det snart helg igen. Det känns behövligt. Veckan har varit dryg…
Ska bara avverka en jobbfredag först. Jag slutar tidigt och hoppas få börja helgen med en jogging i omgivningarna kring Lilla Gula Huset. Bättre start är svår att få…
Jag och ungen sticker i förväg. Maken och svärmor kommer senare.
Helgens planer? Gräva ned ett jordankare. Och så hoppas vi att det händer nåt mer i tvättstugan…
Men först var det ju en natt och en arbetsdag.
Man brukar ju säga att regn är bra för potatisen.. och allt annat som växer.
Jäklar vad det kommer bli stor potatisskörd i år.
Och mygg (eller kanske det är för kallt för dom? Dom små mygglarverna kanske fryser ihjäl? HOPPAS).
I morgon ska det visst inte komma nån väta från skyn. Och inte på fredag och lördag heller.
HALLELUJA.
Det var den här regnkappan jag hoppades få tag på i Lördags när vi drog till Luleå. Och det fanns ju – uppenbarligen – ett ex kvar.
Den är ju inte supersnygg. Men den är rolig. Och ska det fortsätta regna på det viset som det gjort i maj så känns det bra att vara redo, och att man samtidigt kan känna sig lite ”fin”.
Den har redan kommit till användning ett par gånger. (tyvärr) I morgon verkar den få göra nytta, igen..
Idag regnar det dock inte. Det blåser helt sjukt. Jag är just hemkommen efter en morgonsexa – men som tur är var det inte så blåsigt i skogen.
Jag stack ut för veckans första joggingkilometer direkt efter jobbet. Det hade precis slutat regna…
Men när jag avverkat typ en fjärdedel började det om… rejält.
När jag kom hem efter 8,7 avverkade blöta kilometer var jag dyngsur. Genomvåt… ända in till bh:n.
Men vad värre var… min träningskompis – min I-pod nano touch – hade nästan drunknat.
Den lät… men skärmen var helt vit. 🙁
Så hemma gjorde jag en inpackning med silicakulor
…och sen fick den parkera på elementet (som jag drog upp värmen på)
Och… puh… några timmar senare funkade skärmen igen.
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni