Sida 723 av 1636

Vackert

02 september 2014 / Candygirl / 3 kommentarer

Tjusigt va?

Så här såg det ut för några kvällar sedan efter Kalixälven – när vi tog en kvällspromenad.

Idag har tempen orkat upp till 20 grader – tshirtväder. Weeee…. Det tackar vi för.

Jag är fortfarande stel i benen sen söndagens ”utmaning”. Men inte lika som i går.. haha… det går framåt. Nästa inplanerade löprunda är på torsdag em… men då inte full lika långt. Tills dess borde jag ha ”återhämtat” mig.

I går fick förövrigt ungen sin sista present från oss… den där i kortet. Men Jag har inte hunnit föra över bilderna till datorn ännu… så det får vänta en stund. Han och maken är ute och fixar med den ljust nu… 🙂

Hann inte blogga lördagens önskemiddag

01 september 2014 / Candygirl / 3 kommentarer

…Men här är den. Hemgjorda Chicken Nuggets

Och det var det ingen som protesterade över att behöva äta. Allra minst den firade 11-åringen

25,34 km!

31 augusti 2014 / Candygirl / 5 kommentarer

Här står jag redo att utmana mig själv. Strax efter denna bild är tagen ger jag mig av med målet att fixa 25 km jogging. Från Lilla Gula Huset och hem till lägenheten.

Så långt hade jag – innan idag – aldrig sprungit.

Nu har jag det! 🙂 För det gick ju… ganska bra också… Jag hade ju som ett litet mål att komma en halvmara – 21 km – i sommar.

25,34 km loggade Run Keeper sträckan. Och jag kom i mål – på inte allra bästa tiden… 2.33. Hade ju gärna sett att den tiden var 10 minuter kortare – men som sagt.. jag hade aldrig sprungit så här långt och visste inte riktigt hur jag skulle lägga upp det hela, jag lyssnade bara på ljudbok (ingen tempohöjande hårdrock) och dessutom hade jag motvind hela vägen… Gahhh!!!

Tittar man på snitt-tiden per kilometer så ligger jag första milen stadigt på 5:30 – 5:50. Helt Ok. Men Efter tolv kilometer sackade jag tydligen… då började jag klocka in på 6 minuter per km. Vid 20 km hade jag sämsta km-tiden: 6:31 🙁 Och då var jag också jättetrött.

Som tur är hämtade jag upp lite, men jag kom ändå inte under 2,5 timme.

Lite surt – fast jag är ändå nöjd. Och lite stolt. Jag gjorde det ju.

Till ett pris av blåsor under tårna på vänster tå och en kropp som just nu känns som om nån kört genom en mangel. Och jag tror att jag kommer få två blåa stortånaglar…

Men det var det värt… jag gör säkert om det nästa sommar. Kanske jag springer åt andra hållet då…. Mot Lilla Gula Huset.