Sååå härlig början på december. Nu har julmyset börjat på riktigt.

Adventsfrukost. Promenad i solsken. Åkte hemåt framåt eftermiddagen.

Och där skulle vi adventsmysa mer…

Se julkalendern, öppna lucka ett, öppna adventsklapp, äta minijulbord. Men allra först: ta in granen.

Och då gick det snett.

Jag slant med sågen då jag skulle fixa ny snittyta och prickade benet, ovanför knät.

Inte så farligt, tyckte jag.

Och det blev inget stort sår. Men djupt. Och fullt i tygfibrer. Och det blödde en del…

Jag duschade såret, maken rengjorde och plockade jeansfibrer med pincett men tyckte vi skulle åka på akuten. Det tyckte inte jag. Tejpa kunde jag fixa själv.

Sen svimmade jag i badkaret.

Och därefter fick jag inte bestämma själv.

På akuten – som ligger mindre än en kilometer från oss – fick jag komma in direkt. Och maken hade haft rätt. Såret behövdes sy. Dessutom fick jag en stelkrampsspruta eftersom det handlade om ett sår orsakat av en såg som används i naturen.

50 minuter tog besöket. Smidigt värre!

Sen åkte vi hem och klädde den där förargliga granen. Vi öppnade våra luckor: jag har RITUALS kalender. Sextonåringen en Kinder. Han hade ju även ett adventspaket.

Vi drack glögg och åt minijulbord. Och såg julkalendern.

Så: första advent började perfekt. Och avslutades lika fint. Dock skulle jag gärna hoppat över olyckan, svimningen och akutenbesöket. Stygnen stramar ju dessutom när jag går. Och när jag vänder mig i sängen!