Soligt och skönt. Och i gamla snöhögar hittades en hemlig gång. Spännande tyckte bus. Medan jag vände näsan mot solen.
Författare: Candygirl (Sida 1126 av 1687)
Sen den 14 oktober har dom legat i vinterförvaring. Men i söndags fick dom komma upp ur den kalla mörka matkällaren – Alla mina pellisar. Sex stycken har fått plats i trapphusfönstret. Där känns det som att det är en lagom övergång från kyla till mer lagom värme. Men två rymdes inte, så dom har fått ta plats i busfönstret. Han har faktiskt lägenhetens svalaste rum.
Nu ser dom verkligen inte mycket ut för världen. Torra och fulla i bruna blad. Men vad jag kan se så verkar de flesta ha liv. Det är alltid lika spännande att se om och i sånt fall vilka som överlever.
Hur som helst så är sysslan i sig ett tecken på att det faktiskt kommer en sommar – nån gång…
Alltså… hur makabert är det inte när busungen önskar att hans mor ska rita honom en zombie? Och inse sen hur sjukt det är med en mor som faktiskt GÖR det!!!!
Tycker hon blev rätt cool, min zombietös.
Men! Med vilken färgställning i bakgrunden passar hon bäst? Jag gjorde fem varianter.
Mörkgrå- rund, Blekorange-fyrkantig, Grå-fyrkantig, Blågrå-rund och så den i Röd-rosa.
Bus gillar bäst den rödrosa – den som är först och störst i detta inlägg. Maken gillar den näst sista, den blågrå-runda. Och själv är jag mest kär i den mörkgrå-runda. Smaken är som baken…
Någon som är sugen på en Zombietavla att hänga på väggen ovanför sin säng? Då håller man mardrömmarna borta (eller kanske inte!)
Min ena kollega hade en fundering på att låta barnen få prova se annorlunda ut (vi har liksom barn som har väldigt svårt att låta bli att komma med nedsättande/dumma kommentarer om andra, beroende på utseende/prylar och annat lite allt för ofta). Hennes tanke var att låta fotografbilderna få lekas med. Hon kopierade upp alla barns mellanstora bilder – dom där som är typ en decimeter höga – och laminerade. Sen fick jag i uppdrag att rita frisyrer.
Jag tog ett av barnen som mall och ritade huvudformen med papper och foto mot ett fönster och sedan började jag hitta på coola (??!!) frillor. Dessa är sedan färglagda med penna, urklippta, laminerade och urklippta en gång till. Och eftersom alla barn sitter på samma ställe när fotografen fotar så stämmer huvudformen riktigt bra på alla 18.
Nu återstår bara att komma på VAR vi ska låta dom leka/experimentera.
Blir det mot en dörr – och då med häftmassa bakom?
Blir det bara på ett bord – dom gamla typens klippdockor?
Eller blir det på en magnettalva – och då med påklistrade magneter på baksidan av alla foton/frisyrer?
Hur som helst tycker jag det var en rolig idé. Hoppas barnen tycker detsamma.
(förresten passade jag på att komponera en liten visa om det där med att vara olika medan jag ritade frillorna – den har barnen redan fått börja träna på! För det behöver dom!)
Nu när den stränga kylan försvunnit – åtminstone för ett tag – så lockade jogginskorna. Men eftersom jag inte brukar jogga på vintern så var jag först tvungen att vintersäkra joggingdojjorna. Inhandlade dessa jogging-broddar under helgen och i söndags tog jag tjugohundraelva-års första joggingtur. Med halkbroddar som säkerhet.
Jag var rätt lur på att kondisen skulle vara grymt dålig. Det kändes så. Först har jag varit sjuk och sen har det varit kallt så det där med att röra på sig – om än det bara handlar om powerwalking – har liksom fått ligga i träda. Men likväl så gav jag mig ut på min vanliga halvmilssväng. Och…
Jag hade fel. Kondisen var hur bra som helst. Eller åtminstone helt OK för att bara vara februari. Och dessutom funkade broddarna toppen. Kändes lika halkfritt som att jogga på asfalt. Och dessutom märktes det inte att jag hakat på dom under skorna.
Följ mig på bloglovin. Klicka på plusset
Så här säger ni