Än finns det dagar kvar att läggaut från dagboken jag skrev i Kroatien i Juli:
Elfte dagen – tisdag – dagen vi inte gjorde något speciellt
Morgonen började med brödhandling och efter frukost och morgonfix gick vi en prommis. Behövde inte handla något så vi strosade lite här och där. Kollade omgivningar och konstaterade att många lägenheter (och hotell) ser ganska sunkiga ut. Gammalt, slitet och nästan övergivet. Och massor till uthyrnning. Och hur man än letar hittar man inga affärer eller tavernor annat än nere vid strandpromenaden.
Svettiga och trötta i benen fixade vi lunch – hallonkräm, skaldjurstoast, stekt potatis och sallad. Och sen kaffe på det, såklart.
Strandmyset var hett även denna dag, men precis som många dagar innan drog det in moln över stranden, ungefär vid fem-tiden, då vi ändå var på G att gå hemåt igen. Även denna dag mullrade det ovan bergen, men det blev inget åskväder av det.
Efter vi gjort oss av med svett och intorkat salt mös vi i sängen till första halvan av Bourne Legacy. På grund av filmens längd valde vi att dela upp den i två delar.
Middag sedan, mitt i Podgora. Bus ville äta fisksoppa, men blev avrådd till det. Kyparen påstod att det inte var ”äkta” fisksoppa, utan gjord på koncentrat. Ville han ha soppa rekommenderade han istället tomat eller köttfärs. Men då valde bus Pasta Bolognese istället. Jag åt Risotto Frutti de Mare och Maken åt Kalvkotletter. Mätta och nöjda gick vi därifrån och samtidigt undrade vi: Hur orkade ungen käka MarmeladeCrepes efter en sån middag????
När vi kom tillbaka på terrassen passade jag på att pressa lite extra sol medan bus och maken duschade. Sen, vid sju tiden, när alla var duschade och klara och började fundera på var vi skulle käka började det åska ovan bergen. Och den här gången var det på riktigt.… Många blixtar och rejäla knallar – fast den kom inte närmare än ca 1 km bort, i alla fall. Det regnade också ordentligt. Värsta Niagarafallet nedför trappan utanför oss. Och i blev även utan ström ett litet tag.
Så här säger ni