Dagar med Linda

Gårdagens Luleåtripp skulle – förutom Thai-lunch – innehålla utomhusteater. Fjolårets dito var riktigt trevlig och vi hade sett fram emot sommaren  föreställning. Men den här skylten mötte oss när vi – mätta och annars belåtna – var framme i stadsparken.

Nåja.. alla kan bli sjuka. Synd bara att det var just igår.

Hur som helst så fick vi mysa på ändå – jag och bus. Lunch, lekparker, fontäner, trädklättring, bussåkning och lite shopping.

Dock trodde dom på jobbet att jag skulle jobba igår. Jobbet hade första planeringsdagen för höstterminen igår. Den andra idag. Dom hade ringt och sökt mig innan vi ännu vaknat ur våra drömmar. Men eftersom jag aldrig har mobilen på när jag sover så lyckades dom inte. Fick ett SMS med en efterlysning när jag slog på telefonen – vid halv elva på förmiddagen. Skyndade mig då att messa svar att jag var barnledig torsdag och fredag men att vi ses på måndag. Fram tills dess fick dom väl tro att jag försovit mig duktigt länge…

Idag blir det…. eh…. vet inte riktigt. Men jag och bus hoppas det blir att cykla till stranden efter lunch! Håll tummarna…

Såna här blå fjärilar finns det gott om på ”vår” strand. Även om dom är färre i antal nu i augusti än i mitten av juli. Igår såg jag faktiskt bara ett par stycken.

Idag är det också badväder – men vi tänkte oss ”hem” en sväng för lite ärenden. Hmmm… egentligen vill jag och bada, men jag vill också på biblioteket – bland annat…

Hoppas jag hinner sola lite också!

I förrgår natt, då maken redan somnat (han jobbar ju) och jag lågt djupt försjunken i min deckare, hörde jag nåt som prasslade på golvet vid min kameraväska. Och när jag kikar dit så ser jag en liten, liten brun mus kila iväg. Hmmmm…

Söt som socker men på fel ställe. Den hör  hemma i skogen, inte i vårt sovrum. Men det hade ju varit ett herrans åskväder samma dag på förmiddagen så den kanske hade sökt skydd hos oss.

Jag gillrade ett par musfällor och satt sen och vaktade med en papperskorg. Tänkte försöka fånga den levande och släppa ut den i skogen igen. Men den lilla rackaren var på tok för snabb. Och på parkettgolvet i vårt sovrum lät det nästan som den fick åka skridskor. Dom små klorna gled och man hörde var den trippade runt.

Jag lyckades inte fånga den och klockan 02 gav jag upp.

I går morse upptäckte vi att osten från musfällan var borta. Men fällan hade inte slagit igen. Rackarns!! Musen var nog inte tillräckligt tung! Laddade på nytt, samt öppnade alla dörrar i källaren så den hade en chans att smita ut i skogen igen.

På kvällen var osten borta – IGEN. Men inte hade fällan slagit ihop nu heller… morr.. Dessutom hittade jag fler små musbajsar fast jag dammsugit tidigare på dagen. Hmmm…Men jag hittade också var den förmodligen låg och tryckte. Under parketten i sovrummet. Det finns två små hål där elementet går ned i golvet. Perfekt för en liten skogsmus…

När vi släckte i går kväll hörde jag hur dom små klorna började trippa runt under sängen igen. Jag hade självklart laddat musfällorna igen. En vid hålet i parketten och en där musen tidigare smaskat i sig osten.

Gissa hur det var i morse???

Ingen ost – ingen smälld fälla. Åhhh…

Fick då tips av min far att försöka spänna den ÄNNU lösare och att dessutom knyta fast betet så att den lilla musen skulle få jobba lite mer för att få lös det.Då kanske fällan skulle hinna lösa ut.

Jag och bus knöt fast ostbitar och la ut fällorna. En vid hålet och en där den käkat upp all gratisost tidigare.

Och nu!!!

Utan att varken jag eller bus märkte att musen var uppe och sprang så hade den fastnat i fällan. (Trots att jag var just i sovrummet och målade fönsster) Och nu kunde vi ju se att det nog inte var en skogsmus utan en näbbis…

Bus tyckte det var lite sorgligt. Men vi kunde i alla fall konstatera att den dog lycklig. Den hade en pytteliten ostbit hängande i munnen!

Nu vill jag bli frisläppt… från jobbet. Guuuud så långa dessa sista dagar känns. Tyvärr kommer semesterdagarna inte kännas fullt lika långa. Hips vips är det mitten av augusti och dags för jobb igen.

3,75 arbetsdagar kvar..

Bilden ovan är tagen tjugo minuter före midnatt på midsommarafton. Inse hur ljus det är ute… Jag älskar verkligen dessa ljusa (och helst varma) nätter. Tyvärr är det inte så långvarigt. Det har ju redan vänt och om en månad börjar det vara rätt mörkt vid samma tidpunkt. Så det gäller att utnyttja dygnets alla timmar…

(Ja, jag vet – små buspojkar borde sova när det är näst in till tolvslaget. Men det är ju sommar så kort tid per år….)

Blåååååsigt. Och grått. Pyssar på hemmaplan. Det är rätt skönt det också, emellanåt. För ovanlighetens skull känns det inte trist att det är måndag i morgon. Det gör liksom inget att helgen snart är slut för nu är det så nära semestern. Varje dag som går är en dag närmare långledigt.