Busungen får ingen 24-dagars paketkalender i år. Det är faktiskt flera år sen han hade någon sån. Men han får en adventskalender. Fyra paket – fyra söndagar. Och i dom har jag valt att stoppa saker jag vet (eller tror) att han vill ha, men som är för ”obetydliga” för att ge på julafton då dom försvinner i mängden (ja inte i mängden från oss då – vi köper inte så många. Hellre bra men behövligt/koststamt/bra kvalité än en massa skrot bara för att paketen ska bli många) men det är ju fler än vi som kommer med klappar den 24:e.
Sen tycker jag ju sånt här är så fruktansvärt skoj så bara därför kan jag göra det…
Dom är märkta med såna där hjärtan som är tänkta att hänga runt adventsljusen och ligger nu väntar på att bli öppnade – rätt söndag.
Och dom får inte ligga under stora granen (den som ännu står i trapphuset och dricker horribla mängder vatten – 5 liter på ett dygn!!!!!) Dom fick istället sin plats under lilla plastgranen
– Granen maken köpte när han var 15 år för att dom slutat med julgran hemma hos honom.
– Granen som vi haft i vår hall sedan vi flyttade ihop 1991.
– Granen som har gamla tomtar från före vi fanns och nygjort pyssel som busungen fixat till.
– Granen som är full i smällkarameller bara för att dölja plaststammen.
– Granen som inte är vacker men som bara måste fram varje jul. Och den blir liksom rörigare och rörigare för varje jul. Men det gillar jag… i den här passar allt. Och under den ligger paketen perfekt!
Och nu känns det som att det verkligen ÄR första advent på söndag. Och på lördag får vi börja öppna luckor och se TV-kalendern och höra på radio. Weee….
Så här säger ni