
Jag är väldigt sen med att rädda upp fjolårets pelargonier ur den svala mörka matkällaren. Men jag har liksom glömt bort, och glömt bort. Varje helg – när jag ser hur fint svärmors pelargonier vuxit – tänker jag att NU ska jag plocka upp våra. Men sen är den tanken som bortblåst och inte förrän helgen efter kommer jag ihåg att jag tänkt ta upp dom i ljuset och värmen igen.
Men igår kom vi oss äntligen för att plocka fram dom. Bedrövliga ser dom ut. Men flera verkar ändå vara till liv – åtminstone om man tittar noga…Men ibland blir dom ju nästan chockade av att komma fram och visar sig dö i alla fall… Nåja… då får jag väl köpa nya.
Jag har i alla fall plockat upp sju torra, ledsna och sovande blommor. Undra hur många som visar sig leva om nån vecka? Den översta är många år gammal. Den brukar klara sig… Hoppas de lite yngre gör det också!
Så här säger ni