Såhär såg jag ut i tisdags när jag hade sagostigen med barnen.
På kommunens hemsida hade dom komprimerat historien bra… så här skrev dom
Sagan handlade om en tant, som inte kunde delta i julförberedelserna eftersom hon bröt benen. Men barnen kunde hjälpa till. Istället för att betala med pengar fick barnen varor och tjänster genom att sjunga julsånger på olika stationer. Sagan utspelades i skymningen på eftermiddagen, men fick ljus från många ljuslyktor.
Nu så!
Nu har jag klarat av sagostigen.
Har sovit dåligt i natt. Varje gång jag vaknat har jag lyssnat efter om det är regn och funderat över om ljuslyktorna kommer hålla och om vi kommer kunna genomföra allt sammans.
Det var VARMT i morse. Men lyktorna var hela (och blöta). Det klarade sig. Vi fixade med lyktor, gran och sockerbagarens bord på förmiddagen. Efter lunch har vi satt ut brevlådan till tomten, fixat med julklappar och tänt lyktorna.
Kl. 14:00 startade vi. Det var lagom mörkt i skogen. Inte helt, men nästan. Och ungarna levde sig in till fullo. Dom sjöng högt och var snabba på leta julpumlor i mörkret. Det var jättemysigt med alla lyktorna efter vägen.
Så skoj. Och barnen hade jätteroligt. De allra minsta barnen fick agera sockerbagare och slapp därmed gå hela stigen och dra ned tempo för de större barnen. Det blev ändå tillräckligt mycket vänta för dom som var sist.
Sen kom tomten på slutet. Han läste upp en jättelång önskelista över vad alla deltagande barn önskat sig (en sak per barn) och sen fick alla varm saft och pepparkaka.
Ena lokaltidningen var där. Men dom hade tyvärr skickat två praktikanter som inte frågade nåt. Dom vet inte ens vad jag heter, trots att jag ledat allt sammans och spelat och sjungit. Haha… Sen var även en annonstidning där och fotade. Och förskoleutvecklaren. Och vår rektor. Ganska många föräldrar var också med.
Så nu när vi städat ihop allt gick luften ur mig totalt. Jag blev helt SLUT! Tur jag bara har 1½ dag kvar att jobba innan julledigheten.
Nu ska jag ta mig en glögg!
Dags för sagostigen (som jag skrivit om tidigare) med alla barn. Enligt prognosen ska det vara fyra plusgrader men inget regn. Så vi håller tummarna. 35 islyktor är frysna.. eller 25. 10 står fortfarande i hinkar, så vi hoppas dom håller sig hela när vi tippar upp dom imorgon. Så det kommer lysa ordentligt i skogen. Ska köra ut dom med pulka i morgon på förmiddagen. Sen ska vi ut med alla andra saker i skogen :
– en sockerbagare med tillbehör
– en stjärna som fallit ned från himlen
– tomtens brevlåda
– julpaket
– och en klädd gran!
Men dessa sakerna sätter vi ut efter lunch. Och just före två tänder vi alla lyktor. Tomten kommer mot slutet och sen blir det varm saft och pepparkakor till alla barn (och föräldrar). Kommer ha 40 barn att valla runt i mörkret imorgon. Kanske fler, eller några färre… Är det såhär varmt tar jag gitarren på ryggen till alla sångerna vi ska sjunga i skogen. I mörkret. Bland lyktorna. Får heller inte glömma tomteblossen som ska tändas när vi ger oss av in i sagosskogen! 🙂
En av lokaltidningarna kommer,
Och rektorn (tror vi).
Skolchefen är inbjuden men hade förhinder. Så hon skulle ev. skicka någon annan.. så kanske förskoleutvecklaren kommer.
Och så kommer några föräldrar (till de barn som egenligen är lediga imorgon)
Jösses.. vad har jag gett mig in på!
Nu har "mina" barn gort bort sina lusse-tåg. Och dom var jätteduktiga.
Men nu fick man även svart på vitt att det stämmer det som sägs i ordsrpåket:
"ett dåligt genrep ger en lyckad premiär"
Ena avdelningens barn har varit SUVERÄNA på träning… Deras tåg blev inte fullt lika bra som när dom övat. Tagna av stundes allvar sjöng dom svagare och var i otakt mer ofta än sällan. Nu tycker inte jag att det gör nåt, det är ju barn det handlar om… Men ser man då på andra avdelningens barn så har deras träningar varit betydligt mindre lyckade. Och nåt har vi nog knystat åt dom… för ett barn hade visst sagt hemma:
– B säger att vi inte kan sångerna, M säger att vi är duktiga och Linda säger att vi måste träna!
Deras tåg blev långt mycket bättre än träningarna. Dom höjde sig rejält när dom fick riktig publik.
Lucia är kul och mysigt – och jobbigt. Skönt när det är gjort!
Stort plus till alla "mina" barn!
Allstå.. det är snart en vecka in på december – och det regnar.. i norra norrland! va???
Inse att vi ska frysa islyktor till min julestig som ska gå av stapeln sista veckan före jul.. det går ju skitbra när det är sånt här pissväder! Blä. I eftermiddag var det helt ok. Då var det "bara" kramsnö och varmt. Jag har knallat upp stigen – sex gånger – på min planering och snitslat banan med julgransglitter till om det skulle komma snö. Medan jag höll på med det kom mörkret smygande och det var varmt och skönt. Tillslut var det nästan helt mörkt. Kommer bli mysigt den 18/12 när vi ska gå julstigen.
För att få en uppfattning om tidsåtgång gick jag stigen med små, små steg. Stannade på varje station för att sjunga sångerna som hör dit, och så tog jag tid. Då går man runt på 10 min. Så med 30-40 ungar i släptåg att hålla reda på, samt med en historia att berätta borde vi landa på 25 min. Ca. Det blir lagom.
Men som sagt.. med sånt här väder blir det ju inga lyktor. Fast än hinner vi väl.
Sen får det ju inte vara -25 heller! Brrrr..
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni