… nu är det nedförsbacke mot helg.
Röriga tre dagar… hoppas på bättre flyt torsdag och fredag då vi är ordinarie arbetslag igen.
Och så undrar jag: varför har folk ett hjärta på sina statusuppdateringar på Fejjan idag? Vad har jag missat?
Kursdag. Estetlyftet. Och idag har vi gjort minimusikaler. Ovan ser ni den mörkrädda flickan från musikalen jag och fem andra förskoleanställda gjorde.
Söt va?!
Kul hade vi.
På lunchrasten lyckades jag hitta ett par nya sandaletter. Färgglada.
Dom liksom ropade på mig…
Hemma fick vi snabbvisit av helgens festfixare. Det var dags för dom att åka söderut igen. ?
Och jag tog tag i ett projekt som väntat hela sommaren:
Gå genom alla nagellack och se vilka som är slut/torra.
Det blev en rejäl skräppåse… men ändå många kvar.
Nu är hyllan städad och sorterad… och efter bilden togs har ca en tredjedel (typ dubletter och såna som jag har flera liknande) packats för färd till Lilla Gula. Där måste jag ju också ha ett gäng!!!
Fredag i morgon… typ… går på långhelg efter morgondagens öppningsskift.
Avslutade dagens planerade med gemensam middag med kommunens förskoleanställda. Och eftersom även maken är förskollärare så fick vi gomiddag båda två. Ungen blev istället utfodrad med hämt-thai. Lite rättvist ska det ju va.
Sen drog ungen och min äkta hälft. Och solo som jag blev valde jag ju att använda tiden bra… började med att tvätta bäddmadrasser och täcken… tänkte liksom att nån säng är väl sovbar – även om det inte hinner torka. Tre sängar att välja på liksom. ?
Sen kom jag på att jag kunde sticka ut en kortissväng (medan en tvätt blev klar).
Och uppenbarligen underhåller rejäla promenader flåset bra. Trots noll meter jogg i juli (frivilligt bortprioriterat till förmån för familjepromenader hemma och i Grekland) blev den tänkta 6:an en knapp 9:a. Gick huuuur bra som helst.
Syns inte på bilden att här är en galet brant uppförsbacke…
…och här är en som är lika brant – fast nedåt:
Nu ska jag bara fixa shockrosa naglar innan godnatt.
Sista veckan påbörjad. I morse startade nedräkningen: 5 dagar kvar.
Fortsatt varmt!!!! Fixade lite i för just semester på lunchen. Och kvällen användes till att handla. Vi eftersom skulle på flera affärer och sprang på folk att prata med lite här och där så tog provianteringen betydligt längre än planerat. Så för att inte svälta ihjäl fick det bli hämt-thai till middag.
Nu ska jag klura ut hur jag ska illustrera 4, i morgon.

Det bubblar.. av förväntan.. av spänning… av önskan… Men också av trötthet…
Semestern närmar sig… och den känns onekligen välbehövd. Mer välbehövd än på många år.
Förra sommaren var ju som den var – semester, ja visst. Men vilken jäkla skit-semester det blev det med en älskad och behövd svärmor som väntade på att alla cancertumörer skulle avsluta livet. Vårt flackande mellan Gula Huset och hemma, försök att ta vara på ”bra dagar” och ändå tackla dom dåliga… En avbokad semesterresa, pga sistnämnda, och därtill en sommar med väder värre än värst. Usch. Sommaren 2015 vill vi inte uppleva igen.
Nu stundar en ny sommar. Vi skriver 2016. En sommar som bara är vår. Och den känns sjukt efterlängtad. Hela läsåret på jobbet har varit jättejobbigt, och det hela har stegrats allt eftersom vårterminen gått. Hade jag inte haft galet bra kollegor vete sjutton hur jag skulle orkat alla månader. Men nu är det en vecka kvar och jag är så enormt trött. Jag kommer på mig själv med att nästan somna om jag sätter/lägger mig, jag tappar fokus, jag glömmer ord…. Fem dagar kvar. Och först nu en långhelg. En helg som vi bara tänkt satsa på oss själva. Och det känns verkligen som nåt jag behöver. Jag upplever att hela omgivningen är inbäddad i bomull… jag ser och hör inte vad som händer annat än det som är absolut närmast. Resten är oviktigt/suddigt/. Och jag orkar inte tänka längre än en helg. Allt som avviker verkar jobbigt och jag ser så fram emot att bara vara… grilla… klippa gräs.. promenera… sola… sova… (och mera sova).
Sen hoppas jag att jag är taggad och laddad för fem dagar till. Fem dagar.. sen får jag fyra veckor ledigt.
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Så här säger ni