… bilden är från ifjol, men om jag inte skulle sagt nåt skulle ingen se nån skillnad. Snömängden är likadan, och busungen svartklädd även i år. Det enda som skiljer är att han i år har grönblå mössa. 🙂
Massor av snö, alltså.
I torsdags körde maken fast med bilen före sex på morgonen när han skulle på jobbet. Och nu pratat vi fast-fast! Som i ett skruvstäd. Och det på gården. Traktorn hade inte hunnit skotta och det hade kommit säkert 30 cm blötsnö under natten. Som tur är hade dom skottat svärmors parkering så han knyckte hennes bil och hann faktiskt till jobbet innan första barnet dök upp.
Jag fick sedan äran att skotta lös bilen. Ett uppdrag som jag insåg var omöjligt. Bilen satt inte bara fast framtill eller baktill. Utan hela bilen stod inpackad i snö undertill. Suck. Som tur är kom traktorn precis och han knuffade lös mig. Fast han fick knuffa tre gånger innan jag var helt lös.
Här vid lilla gula huset hade det också snöat. Men som tur är inte blösnö. Då hade jag nog dött om jag skulle skottat allt själv. Men det var massor av pudersnö så jag skottade altanen, under altanen, skottade bort det som rasat från taket och så skottade jag så vi kommer in i våra bodar. Puh… sen var en dusch mycket välbehövligt. Såpeciellt med tanke på att jag innan min tvåtimmarsskottning varit en halvmiljs jogging i strålande sol och -6 grader. Helt underbart alltså…
Idag är jag småförkyld. Eller snarare så att jag har en förklylning i kroppen som försöker bryta ut – men som jag försöker hålla tillbaka; med enchinagard, med vitlök, med ColdZyme, med strepsil och senare ikväll med Whirre. Så idag fick det bli en halvmils prommis. Och idag utan sol.
Sen ska jag spackla lite mera så vi kan börja slipa och måla i morgon
Och ikväll ska vi göra nåt spå spännande som att röka en lammbog.
)
Det började se lite tungt ut med snö ovanför bron på Lilla Gula Huset under helgen som var. Så maken tog hand om det som stack utanför i alla fall. Måste nog klättra upp och skotta ordentligt nästa helg…
Så här säger ni