Kategori: Värt att fira (Sida 110 av 153)

Idag – eller snarare igår för er som läser det här – är det 22 år sedan jag och maken blev ett par. TJUGOTVÅ ÅR. Shit vad gamla vi börjar bli.

Vi brukar fira, men det blev lite si så där med det den här gången. Vi småfirade lite med kräftorna dagen innan. Men idag (läs torsdag, alltså) hade vi mina föräldrar på middag så det bidde inget eget firande. Dessutom åkte maken hem för att sova i och med att han börjar jobba tidigt på fredagmorgon.

Men kolla vad jag hittade under täcket i min säng – nu ikväll när jag kom ned i sovrummet i Lilla Gula Huset.

BUBBEL.

Jag är nog älskad fortfarande. Efter 22 år.

Love You !!!

(Vi har bröllopsdag den 14e denna månad. 12 år. Det ska vi fira mer ordentligt)

Jag, maken och bus. Dock var tiger på språng så han blev inte med på årets midsommarbild.

Vi hade helt klart växlande väder. När jag plockade blommorna till kransarna var det supersvettigt. Kvavt och åskvarning. Första kransen satt jag i förd bara trosor och bh när jag band. Sen kom regnet. En riktig störtskur. Och sen lite dugg ett par timmar. Andra kransen satt jag i förd regnjacka och med paraply över huvudet när jag gjorde.

Sen kom solen igen.

Så midsommarskålen kunde intas på altanen. Och alla midsommarbilder kunde fotas i sol.

När det sen – sent, som vanligt – blev dags för middag valde vi ändå att sitta inomhus. Trots kvällssolen. (Fast bus var ute mest hela kvällen. Efter halv elva gick jag och hämtade hem honom från grannen!)

I dag blir det överblivna rester till middag. För vi hade mat så det skulle räckt till många fler. Men det gör ju inget. Vi kan gotta oss även ikväll.

Strax dags för midsommarkaffe – och jordgubbstårta.

Denna är med lemoncurd, vaniljvisp och gubbar mellan och grädde och gubbar på. Samt lite riven lime. Det gick åt två hela förpackningar gubbar så här snålas inte på vitaminerna.

Förrsten är en krans färdig. Bjuder på ett dåligt foto där man ändå kan ana hur den ser ut. Vit och blå. Ska göra en till – Vit och gul – om en stund.

…minifirades med lunch – kalkonfilé, potatis och sås – på Lilla Gula Huset-byns enda restaurang, som otippat nog hade öppet 6/6.

Påpassligt nog hade busungen en flagga på kinden. Och jag, jag hade flaggor i håret.

(Här hemma var det betydligt större firande, med uppträdanden, tal och flaggviftning. Men vi ides inte åka hem tidigare från Lilla Gula bara för att delta i det)