Den här var dum. Inte det minsta. Dock väldigt enkel. Men ibland är det enklaste det godaste.
Färdig marängbotten
Lemoncurd
Hackad dajm blandad med grädde
Och så rosafärgad grädde överst
Mums..
Kategori: Värt att fira (Sida 125 av 154)
Igår när jag kom till jobbet blev jag inkommenderad i köket av de andra två som ingår i mitt arbetslag. Där skulle jag sedan öppna skafferiet.
Och titta vad som stod där – en Hjärtepresent från dom till mig. Så gulligt!!! Jag blev jätteglad. Såklart…
Vinet passar nog förövrigt bra till den turkiska maten vi ska laga ikväll….
Eftersom jag har som måtto här i livet att försöka ta vara på allt skoj – även om vardagen ibland känns grå och tråkig – så gäller det ju att hitta dom där små ljusglimtarna. Och hittar man inga får man skapa sina egna…
Som idag.
Vi passade på att fira lite. Helt klart ett sånt firande som såna som oss borde slutat med för sjukt många år sedan. Men det struntade vi i. Så vi köpte hem thaimat till middag och erbjöd bus en av hans favvomiddagar – blodpudding. (Jag menar: Ska vi äta extra gott en torsdag så måste väl han få nåt han gillar extra mycket…även om det råkar vara just blodpudding). (Och sen såg det ut såhär i köket).
Därefter tog vi en sen shoppingsväng, trots att tiden för kvällrutinerna passerades för bus, men firar man så firar man. Då måste man ju få vara uppe lite extra länge också. Det hanns även med en stund tv-spelande -trots att timmen blev sen. (Dessutom är faktiskt bus ledig i morgon)
Vad vi firade?
Att jag och maken har varit tillsammans i tjugo och ett halvt år just idag!!! Såklart!!!Grattis till oss.
(Undra om vi ska fira att vi varit gifta i 10½ nästa helg??? Klart vi ska… för det ojämna ”jubileumet” infaller på Alla Hjärtans Dag!)
Har/haft en riktig mysdag i Lilla Gula Huset. Och den ska om några timmar bjuda på färsk krabba och bubbelvin. Jag måste ju fira att ögat är ”friskt”.
Men trots bilden dricker jag inte Absolut just nu. Däremot Gin. Skål!
Ja, här ser ni de avslöjande bilderna hur det går till hemma hos mig, i köket, på självaste julafton, när skinkan ska skäras upp.
I soffan i vardagsrummet sitter gästerna, lugnt ovetandes över vad som händer i köksregionen. Och hade det inte varit för att bus hade lånat Sofies kamera och förevigat sina föräldrar på digitalt vis så hade ingen heller fått veta…
Bilderna har jag helt fräckt knyckt från Sofies blogg. Utan att fråga. Ansåg mig ha min fulla rätt att göra det! Så det så!
Följ mig på bloglovin. Klicka på plusset
Så här säger ni