Värt att fira

I går kväll, efter en sen middag, tog vi med oss bus ut på stan. Dag ett av ortens firande hade nämligen gratis kvälls-entré och då passade det ju bra. Dock var det lite tveksamheter kring åldersgränser. Trots att det hade annonserats om att fredagen var en familjekväll var området ihägnat med skyltar om 18-års åldersgräns. Och så fanns det en entre för 13-17-åringar med blåskoll.

Det visade sig dock att det var inga problem att gå in med bus. Vi var ju i sällskap! Men entreband för 13-17-åringar fick han ändå.

Denna blåskontroll tycker jag är jättebra. Reglerna var sådana att blåste man grönt vid utgång på fredag fick man ett presentkort till bion och var välkommen åter på Lördag. Och blåser ungdomarna grönt även på lördagkväll när dom går hem får dom tillbaka nästan hela entréavgiften. Vid rött på fredag är man portat Lördag. Och vid rött på Lördag är man snuvad på pengarna.

Väl inne lyssnade vi på en massa (alldeles för hög) musik. Den mesta riktigt bra. Bäst var ett band som körde hårdrockscovers! Och roligast var bus. Han blev tjenis med barfolket och samlade ölglas efter ölglas fulla med kapsyler! Värsta kapsylkungen han han bli innan vi gick hem (på tok för sent för en snart sjuåring)

Kvällens överraskning var att bus också fick prova blåsa vid hemgång. Han ville testa. Och när det (såklart) visade grönt så fick han en biobiljett även han!!!! Haha… Tack för det!!!

Kvart i midnatt var det en trött bus som la sig under täcket. Men nöjd var han. Mycket…

Och vi med. Vi konstaterade att om vi hade fixat barnvakt för att gå ut hade vi inte gjort nånting annorlunda utan barn, så det var ju bara perfekt att även bus kunde hänga med!

(Tycker vi… det finns säkert dom som inte håller med)

”… jag vill inte bliva stur”, som Pippi Långstrump sa.

Busungen har ikväll haft sin första skolavslutning. Ja, sexårsavslutning då, men dom tillhör ju skolan så dom har, likväl som sexorna (och alla de andra klasserna), uppträtt inför föräldrar och syskon i ett fullsatt Folkets Hus nu i kväll.

Dock var busungen inte fullt så glad som man kanske förväntas vara på en skolavslutning.

Förklaringen kom vid nattningen

– Jag vill inte sluta sexårs
– Jag vill inte ha ny fröken
– Jag vill inte ha längre dagar och mindre frilek
– Jag vill inte ha ett nytt klassrum
– Jag vill alltid vara sex år

mm, mm…

Tårarna rann och han var tröstlös, lill-stackaren. Tur han har en hel sommar på sig att förlika sig med tanken på att börja ettan. Med samma klasskamrater, i samma byggnad, med samma fritidsfröknar och i samma fritidslokaler. Dock med nytt klassrum och ny klasslärare. ’

(Slipsnålen är ny för kvällen. Det var svårt att hitta en liten slipsnål, men numera är han innehavare av en. Tyckte det var en fin present till en kille som gärna har slips när han klär upp sig. Han var förresten den enda på hela skolan som hade slips, kvällen till ära!)