Snart är det dags …för glöggtider. Mums… Började därför designa etiketter till flaskorna här om kvällen. Dom ska nog scrappas liiiiite också innan dom kommer på plats. Och självfallet blir alla lika stora. Men nåt åt det här håller blir det i alla fall…
Det här tycket jag var fiffigt. Roligt. Enkelt… och effektfullt. Bus ritade pumpahuvuden med svart spritpenna på alla apelsiner och clementiner vi hade.
Efter gruppfotot spred vi ut alla mini-pumpor. På fönsterbrädor, bord, hyllor, fruktskålar… hur Halloweenigt som helst.
… kan man roa sig med att göra sockermålningar. Roligt men kladdigt. Och tar – tyvärr – en evighet att torka. Dessutom har man ingen som helst susning om var man ska göra av den fortfarande rätt kladdiga teckningen då den torkat. Men det blir ju rätt effektfullt. Synd man inte kan använda pappret som omslagspapper eller till att göra gratulationskort av.
Men det är ju sysselsättning – en stund – i alla fall.
Busungen hoppas på Halloweenfest. Det här är hans inbjudningskort. Tillverkade av mig. Det syns inte här men figurerna är monterade på 3d-kuddar och sen är det stjärnor i silver med silverprickar runt på himlen.
Nu är det bara hålla tummarna att kompisarna han tänker bjuda inte ska bort eller är såna som bojkottar Halloween.
Det här har jag roat mig med under förra helgen: Klätt in en spark i en ljusslinga. Den ska ut på gården framför Lilla Gula Huset närmare advent. Jag tror det blir fint… Och för att få en uppfattning om HUR det kommer se ut så fejkade jag till fotot lite:
Coolt va?
Det där nakna plastskelettet på jobbet, ni vet. Som jag klädde med plastband förra veckan. Det såg fortfarande naket ut. Så jag klädde det ännu mer.
Och nu lyser inte den vassa vita lampan lika hårt och vasst längre.
Nu är det snart läge att söka stora designpriset.. eller inte!
Vi har haft ett naket skelett till lampskärm över ett av borden på jobbet. I måndags blev jag less på se det tråkiga vita. Och plastade in det – med vanliga plastband.
Ett av barnen tyckte jag vävde… och det var väl inte helt tokigt.
Personligen tycker jag lampan blev anskrämligt ful. Eller kanske charmigt ful… fulsnygg… typ. Barnen tyckte i alla fall den var fin. Och visst… den passar på en förskola. Tror jag!
Ett måtto alla borde leva efter.
När vi under helgen som var fick igen hålet i golvet i det jättefula rummet så blev det över betong. Och då gjorde jag och bus en tavla. Vi i den bemärkelsen att jag öste/slätade ut betong i en rostfri form med gladpack i botten, bus tryckte sina händer och jag skrev dit årtal.
När vi åkte hem på söndagkväll hade den brunnit ihop tillräckligt för att lyfta upp. Nu ligger den på altanen bredvid några blomkrukor. Och händerna kan bli små, små badpölar åt pippifåglar – om dom vill.
Nu är bokmärkena klara… ca 15 x 7 cm, laminerade och med ett litet sidenband som kan sticka ut ur boken så man snabbt hittar rätt sida.