Och dom vita benen har fått börja visa sig igen… förhoppningsvis är dom snabbt mörknande…
Ser ni nån likhet mellan mig och Bus? En bus som inte längre är nån Lill-bus utan snart lika lång som sin mor. Än saknas 25 cm, men snart så…
Vet inte om vi har fått hyresgäster i flera av våra holkar nu, men i vilket falls om helst så har vi spekulanter till nya grannar vid Lilla Gula Huset. Det flyger flugsnappare in och ut ur flera, men dom kanske bara kollar läget och funderar om dom ska flytta in eller inte. Hoppas dom bosätter sig – för dom är ruggigt bra myggdödare.
Den på fotona ovan satt länge och väl vid den här GRÖNA holken och spanade/vaktade. Huruvida det är samma som sedan flygit in i de andra holkarna förtäljer icke historien – liksom lite svårt att se skillnad på dom – men jag hoppas på gäster i alla holkarna. Och så skulle jag hemskt gärna vilja fånga ungarna på bilden den dagen dom lämnar holken. Det har jag inte lyckats med ännu…
Kunde inte låta bli att smyga lite på den här Sorgmanteln när den dök upp i närheten när vi satt och fikade. Den misstyckte säkert inte över att få fastna på bild…
Idag njuter vi i solen – först på jobbet och förhoppningsvis senare på dagen hemma. Och så ska jag klämma in en sväng förbi frisören också. Kan bli en rätt bra tisdag med andra ord. Den har då i vilket fall som helst börjat rätt bra.
Men inte är det mycket…. bilden togs i söndags. Idag är det inte många högar kvar. Och som det regnar så försvinner det än mer… Ska dock bli spännande att se jättehögen vid Lilla gula Huset i eftermiddag/kväll.
Men först måste jag flyga iväg till jobbet och utföra ett dagsgöra…
Då är det mitt i veckan helg. Dessvärre jobbar både jag och maken fredag. Jag ville vara ledig, men det funkade inte så… jaja… jag överlever nog. Men imorgon är jag ju ledig. Så ikväll blir det grillning. Och ute är det fint väder. TACK för det, vädergudarna.
Bild från i söndags.. och det händer ju ytterligare lite mera varje dag så…
Idag ska vi dessutom få sol – och hyfsat varmt!
Och idag även från himlen. Det VRÄKER ned — men det positiva med det är väl att den jättestora snöhögen i förra inlägget minskar…
Jag använder eftermiddagen till att vårstäda vår uteplats – den inglasade stora balkongen hemma i lägenheten. För nån gång SKA väl ändå våren/försommaren komma???
… för några dagar sedan fick jag syn på dom. För visst ÄR det väl Tussilago det här? Jag har ju liksom aldrig stött på några tidigare…
Trots att den riktiga värmen inte hittat upp till Norrbottenskusten ännu så knoppas det både här och där. Vinbärsbuskarna (översta bilden) är startklara. Likaså syrén, krusbär och rabarber. Liljekonvaljerna intill väggen har börjat sticka upp och ett par violer från ifjol har börjat slå ut. Påskliljor och pärlhyacinter börjar skifta svagt i sina blomningsfärger och tullisarna har knoppar (nedre bilden). En ynka liten krokus som vi inte själva planterat (utan som antagligen fått hjälp av någon myra eller så) var blå och fin – om än ihopslagen – i helgens kylsagna (och stundtals VÄLDIGT snöiga) väder.
Så det kommer… det kommer….
Och jag försökte hjälpa gumman vår på traven i söndags. Vi har en GIGANTISKT snöhög kvar. En sån som traktorn byggt på under hela vintern och den är både hårt packad, isig och i skuggigt läge. Så jag har skottat, och skottat och hoppas att det smälter liiiite fortare då.
Det fullkomligen KRYLLADE av pippifåglar idag vid Lilla Gula Huset. Jag som knappt skiljer på en skata och en kråka ska inte ge mig in på vilka sorter det var. Men här ovan syns i alla fall två. Den röda känner jag igen – Domherren. Men den gula… tja… vi får väl kalla den för gulsparv eller nåt sånt… Det förekom fler sorter. Nån med brunoragne på magen, nån lite grå och kanske nån fler… fina var dom i alla fall. Antar att dom precis återkommit upp till norr igen.
Vi har inte tagit undan vår fågelmatning för säsongen. Dels pga lathet och dels pga det synnerligen ostadiga vädret. En dag varmt och nästa dag snö – typ.
Så GISSA om det var poppis med en massa solrosfrön serverat – bara sådär. Jag fick fylla på hela TVÅ gånger under dagen för det var kalas HELA tiden.
Så så här såg det ut på marken under:
Och här syns bara en liten del… (här syns även en sån där med lite orange under hakan…)
Sen var det inte bara jag som var fascinerad av alla fjäderfän. Kolla här:
Grannens kissekatt – RUT – låg på spaning läääänge. Dock var hon så korkad så hon visade sig på tok för ofta och för mycket för att ha en endaste liten chans att få tag på en munsbit. Och dessutom verkade hon helt konfys över invasionen. Visste knappt åt vilket håll hon skulle titta…
Men lika bra det. Då slapp jag bevittna nåt mord…