Kategori: Foton (Sida 394 av 514)

Trots att den riktiga värmen inte hittat upp till Norrbottenskusten ännu så knoppas det både här och där. Vinbärsbuskarna (översta bilden) är startklara. Likaså syrén, krusbär och rabarber. Liljekonvaljerna intill väggen har börjat sticka upp och ett par violer från ifjol har börjat slå ut. Påskliljor och pärlhyacinter börjar skifta svagt i sina blomningsfärger och tullisarna har knoppar (nedre bilden). En ynka liten krokus som vi inte själva planterat (utan som antagligen fått hjälp av någon myra eller så) var blå och fin – om än ihopslagen – i helgens kylsagna (och stundtals VÄLDIGT snöiga) väder.

Så det kommer… det kommer….

Och jag försökte hjälpa gumman vår på traven i söndags. Vi har en GIGANTISKT snöhög kvar. En sån som traktorn byggt på under hela vintern och den är både hårt packad, isig och i skuggigt läge. Så jag har skottat, och skottat och hoppas att det smälter liiiite fortare då.

Det fullkomligen KRYLLADE av pippifåglar idag vid Lilla Gula Huset. Jag som knappt skiljer på en skata och en kråka ska inte ge mig in på vilka sorter det var. Men här ovan syns i alla fall två. Den röda känner jag igen – Domherren. Men den gula… tja… vi får väl kalla den för gulsparv eller nåt sånt… Det förekom fler sorter. Nån med brunoragne på magen, nån lite grå och kanske nån fler… fina var dom i alla fall. Antar att dom precis återkommit upp till norr igen.

Vi har inte tagit undan vår fågelmatning för säsongen. Dels pga lathet och dels pga det synnerligen ostadiga vädret. En dag varmt och nästa dag snö – typ.

Så GISSA om det var poppis med en massa solrosfrön serverat – bara sådär. Jag fick fylla på hela TVÅ gånger under dagen för det var kalas HELA tiden.

Så så här såg det ut på marken under:

Och här syns bara en liten del… (här syns även en sån där med lite orange under hakan…)

Sen var det inte bara jag som var fascinerad av alla fjäderfän. Kolla här:

Grannens kissekatt – RUT – låg på spaning läääänge. Dock var hon så korkad så hon visade sig på tok för ofta och för mycket för att ha en endaste liten chans att få tag på en munsbit. Och dessutom verkade hon helt konfys över invasionen. Visste knappt åt vilket håll hon skulle titta…

Men lika bra det. Då slapp jag bevittna nåt mord…