Finns det inga dräkter/masker att köpa får man leta i garderober och tillverka eget.
Oss skrämde han (nästan) och min bus blev nöjd – och det är ju huvudsaken.
Kategori: Ungen (Sida 101 av 125)
Eftersom min för tillfället Star Wars-tokiga femåring saknar en Darth Vader-mask så kikade vi in på Barnens Hus i Haparanda under gårdagen. Vader-maskerna var slut, men bus vart lika nöjd för det. Han fick ju nämnligen träffa på R2D2 i egen hög person. Sen ville han såklart ha en robot hemma… Något som dock är aningen svårt att åstadkomma!
Ja ni ser ju vad vi sysslat med i morse… en regelrätt skattjakt. Först fem ledtrådar gömda lite överallt ute och inne. Sen en gammal skattkarta att följa. Och naturligtvis var skatten nedgrävd ordentligt.
Bus blev ÖVERLYCKLIG över sitt ”riktiga svärd” (som egentligen är ett gammalt skohorn vi hittat på loppis.. haha). Det är tungt, blankt och med fina utsmyckningar. Han har gått omkring ute på gården och låtsasfäktas hela morgonen.
Men han kan inte riktigt förstå hur vi hade kunnat hitta en sån gammal karta. Fast han verkar inte ha tänkt tanken på att vi gjort den – trots att den föregicks av våra handskrivna lappar… haha… Eller sanningen är nog att han inte VILL tro nåt annat än att någon gömt ett gammlat riddarsvärd i vår trädgård!
Ute är det inte alls så strålande väder som dom lovat. Och det ska nog inte bli så soligt heller. Varmt men mulet – och blåsigt. Hmmm… så jag tror vi åker på marknad
Men jag ska nog gå borsta tänderna innan. Och sätta på mig linserna.. för jag har inte hunnit sånt – skattjakt och bildredigering tog min tid i morse.
Bus utlyste en robottävling förra veckan. Han producerade affischer i gross och parti och tejpade upp lite här och där – både hemma och på förskolan. Men det blev bara hemma som robottävlingen genomfördes.
Här ovan syns dom inlämnade bidragen. Och för att förtydliga så kan jag upplysa er om att Bidrag 1 har bus själv gjort. Bidrag 2 är makens och Bidrag 3 är min robot.
Juryn, som endast bestod av bus, utsåg bidrag 2 till vinnare, men övervägde att ändra sitt beslut när jag skojade och låtsades gråta… haha…
Men ändringen godtogs icke och maken fick därmed mottaga vinnarpokal samt en ring – båda designade av domaren själv!
I helgen har jag scrappat inte mindre än fem kort. Dessa kan jag dock inte visa här – ännu – eftersom jag inte vet om dom som ska få dom kikar in ibland.
Varje gång jag är och letar i min scrappingkista kommer bus sättande och vill ha än en diamant, än ett klistermärke eller nån snyggt tråd. Eller något annat… men det brukar inte hända sååå mycket med prylarna. Dom blir mest liggande. I helgen tog han sig dock tid att scrappa lite själv. (Han gjorde ett trevande försök förra helgen, i samband med morsdag, men det här blev såå mycket mer arbetat.) Han stängde in sig på sitt rum i Lilla Gula Huset och när han var klar fick jag detta underbara kort. Mammahjärtat smälte nästan…
Bilderna ovan är från en blivande A4 sida i en kommande fotobok så det kanske är lite svårt att se vad som står när jag förminskat den, därför kommer texten återgiven igen nedan:
”Observera detaljerna: En miniklädnypa samt en blå
plastblomma på framsidan, guld- och diamantpärlor,
glitterfyrklöver samt utskurna former på mittuppslaget
samt en solrosstickers i metall på baksidan. Mittupp-
slagets textblad är dessutom rivet med de råa kanterna
lämnade som ytterligare en detalj. Den rosa cirkeln är
öppningsbar och där gömmer sig en dold extrateckning.”
Den här gången hade han verkligen gjort ett seriöst försök med allt vad detaljer heter. Och han fick tydligen mersmak för han har påbörjat ett kort åt sin far också. Fast det hann han inte klart innan vi åkte hem.
Följ mig på bloglovin. Klicka på plusset
Så här säger ni