Barns tankar

Jaha.. så har man övergått till att vara en tant. Åtminstone om man tror på ett av barnen på förskolan.

Pojken, dryga två år, håller precis på att vänja sig av med blöjan. Min kollega kom från sin rast och tyckte att nu var det dags för en liten pinkning för honom. Han protesterade vilt.

– Jag har redan varit på toa, tyckte han.
– Nej, det har du inte, sa hon.
– Jooo…
– Med vem då? undrade hon.
– Med dig! svarade han
– Nej, det har du ju inte! sa hon. Hon hade ju varit på rast och sen haft ett föräldrasamtal så det var stört omöjligt.
Och tvååringen svarar:
– Då var det med någon av de andra tanterna!

Hmmm… och med tanke på att det bara var jag där (den tredje kollegan hade slutat för dagen) så måste han ju menat mig! Undrar bara om han kallar sin pappa för farbror! Vi är nämligen av samma årgång och har gått i samma klass! Ha, ha…

Sen på kvällen berättade jag detta för Lill-bus. Och så frågade jag honom:

– Är mamma en tant?
– Näe, svarade han blixtsnabbt.
– Vad är jag då?
– En mamma!

Såklart!

Nu vet Lill-bus.. hur man gör bebisar. Haha… som vi förstått kom frågan snart igen. Denna gång vid frukostbordet under helgen. Så hans far förklarade vad man stoppade in var! Och att fröna som simmade över blev en bebis.

Lill-bus fundrade lite och undrade

– Stoppade du snoppen i hålet? I naveln?

Och när han fått det hela klart för sig konstaterade han bara

– Finns det ett hål där? Det  har jag aldrig sett…

Sen ville han se Nalle Puh!

Igår när jag stängde förskolan blev en pojke på fyra år ensam kvar i nästan en halvtimme. Vi var ute i mörkret och sandlådan och lekte. Byggde dösakallar och sånt. Pojken gjorde ett hål i sanden och sa att han byggt en toalett och att han skulle bajsa… typiskt fyraåringar med andra ord. En stund senare säger han att han måste kissa. Jag trodde ju att han menade "låtsaskissa" i sin sandtoa. Men han menade på riktigt, så vi gick in. Jag skalade av honom överdragsbrallor, jeans och kallingar och frågade om han ville sitta eller stå.

– Stå, svarade han.
Och eftersom han hade långa galonhandskar på sig tog jag på mig rollen som snopphållare!
När han kissat klart och vi klätt på honom igen säger han:

– Nu måste du tvätta händerna. Det måste man när man hållit i någon annans snopp!

Lill-bus blev ledig från förskolan idag igen (han säger att hans kompisar säger att dom inte "känner" honom när han kommer! Men han älskar verkligen att vara hemma och greja!)
Han brukar få ringa själv och säga när han ska vara ledig. Så även idag.
Fast idag glömde han presentera sig. Istället sa han:

– Hej, idag är det påsk så jag är ledig!

Ok.. det är bara att inse.. det är dags! Dats att ta den där biologiläran om blommor och bin. Om pappafrön och sånt.. eller kanske.. vi tar den där om storken?

När vi var i Stockholm frågade plötsligt Lill-bus:

– Hur gjorde ni när ni gjorde mig?
Alltså.. vi stod mitt i hallen bland en massa folk på väg ut på stan.
– Vi tar det en annan gång, eller hur?

Han nöjde sig, för denna gång. Men dagen efter kom frågan igen. Denna gång i bilen på väg ut mot Arlanda:

– Mamma, hur gjorde ni när ni gjorde mig?
– Tja. Det är lite mycket att förklara. Vi ska ta det sen.

Så nu är det väl bara att ta tag i problemet. Eller lämpa över frågan till hans far. Lite man-to-man-talk, kanske! 😉

Lill-bus och maken åkte hastigt och lustigt iväg till Ikea med lil-bus farmor i förmiddags. Han ringde mig för att upplysa mig om att han minsann inte skulle till dagis idag utan att han skulle åka och handla leksaker!

– Med vem då? undade jag.
– Med pappa och farmor….. sa han. Och så tillade han:
– och mamma!
– Näe, sa jag. Det går inte.
– Varför då?
– Jag måste ju jobba…Varpå unge herrn utbrister:
– Dumma chefen!!!!!

Visst var det Risifrutti! 🙂

Det brukar han önska till efterrätt på söndagar när vi handlar. Det är nog enda dagen han äter efterrätt… så det brukar vi tillåta!

Var och handlade inför veckan som kommer nu i förmiddags. Och när jag satt och skrev handlingslista kom lill-bus och ville skriva han med. Han ville jag skulle hjälpa honom, så jag skrev upp hans önskemål på ett annat papper så fick han ”härma” på sin egen lista:

Det är mycket om döden nu i lill-bus huvud. Ändå har ingen av våra nära eller kära avlidit, som tur är… han frågar och undrar… och nu vill han att vi ska läsa Bröderna Lejonhjärta… så jag funderar om vi ska låna den efter att vi läst ut Madicken-boken vi håller på med nu. Men lite tveksam är jag. Han är ju bara nyss fyllda fyra…

Idag när vi var och handlade talade han ialla fall om för mig att:

– Jag ska ha en fågel, en docka och en fågel när jag dör?
– Jaha, sa jag. Var ska du ha det?
– På min grav. Vad ska du ha på din mamma?

Idag på jobbet var det en mindre flicka (2år) som började tjuta i högan sky… Vad händer??? Hon hade ett rött märke på kinden. När hon hade lugnat ned sig så pass så hon kunde prata pekade hon på en större flicka (3år) och sa denna flickas namn.. (J) Hon hade dock svar på tal när vi konfronterade henne:

– Ja men.. hon är inte min bästa kompis så jag nuuupte henne!

Alltså…. ungar!