Commando

Såg Commando (Mark Lester, 1985) igen här om kvällen. Den finns nu i en directors cut (Region 1 – USA/Canada) med förlängda- och extra scener:

John Matrix var en gång den ultimata soldaten. Nu är han pensionerad. Men en gammal motståndare tvingar Matrix att avbryta sin lugna tillvaro genom att kidnappa hans elva åriga dotter, Jenny. Nu måste Matrix till varje pris rädda sin ögonsten. Men för att lyckas med sin räddningsaktion måste han ta sig förbi storskurkens egen privata armé. När han inser att oddsen inte är dom bästa ger han dock inte upp. Istället blir Matrix bara ännu tuffare, och ännu argare…

Schwarzenegger gestaltar den biffiga Matrix som utan vidare bär upp en kulspruta och skjuter vilt omkring sig utan stöd. Och om det säger något om filmens karaktär så är det helt riktigt. Detta måste vara den av filmhistoriens rullar som det skjuts och dödas mest i. Åtminstone om man tänker på att det är en ensam stackare mot hundratals, och att denna ensamna dessutom går segrande ur striden. Är man nu inte någon fantast av action- filmer bör man nog undvika Commando, men annars är det en stor skam om man inte har sett den. För detta är bland det bästa som gjorts inom den riktiga actiongenren.