Nyss ringde makens morbror. Dom får besök av långväga släktningar nästa helg och dessa har med sig en liten 10kg knatte. Så han behövde en vagn…

Nix, pix. Vi äger ingen vagn. Fast v år unge bara är fyra år och tre månader har vi inget sådant fordon. Vi har ju haft, såklart. Men den lätta sulkyn har vi nött upp på våra utlandsresor så den lämnade vi i Grekland i somras. Och den "riktiga" sulkyn sålde vi innan semestern. Vårt barn får vackert promenera!

Ok, tyckte han som frågade. Han hade visst anat men tyckte att man måste ju fråga i alla fall…

Hur är det med bilstol då?

Tja… vi har ju en bilstol till unge herrn – såklart! Men den är inte från 10kg. Jag tror att den är från 12 kg men den är framåtvänd. Och jag antar att den lilla bebben inte är gammal nog att sitta frammåt. Lill-bus har alltid varit lång och smal så han har suttit framåt ett tag (längre än från nu rekommenderade åldern fyra – är jag en dålig mamma nu?). Men jag sa att den får dom ju låna om dom vill. Kanske är bättre än inget alls. Vad vet jag!

En kollega som jag träffar bara ibland väntar ett tredje barn nu i februari. Hon har två stora killar sen tidigare. Och hon höll på gå genom vad som fanns kvar från deras babytid. Det var inte mycket. Och jag tänkte att nu kanske jag kan göra mig av med lite mer av sånt vi har kvar, så jag började också fundera. Men kom fram till att vi har egentligen inte kvar nåt… Lite leksaker, såna där rejälare från BRIO och så, som jag ev. tänkt sälja nån gång. Men inget annat. Säng, första bilstolarna, babysitter, skötbädd, kläder, leksaker.. ja rubbet, är sålt eller bortskänkt.

Jag är inte speciellt nostalgisk av mig. Iväg med sånt som inte används. BASTA.

Nån som behöver en 12” cykel, förresten? Har en stående i källaren. Som inte kommer användas mera!Ha ha…